|
Germania
1,
2, 3,
4, 5,
6, 7,
8, 9,
10, 11,
12, 13,
14, 15,
16, 17,
18, 19,
20, 21,
22, 23,
24,
25, 26,
27, 28, 29,
30, 31, 32,
33, 34, 35,
36, 37, 38,
39, 40, 41,
42, 43, 44,
45, 46
Kapitel 31
Ett bruk, som förekommer även hos andra germanska folk, men sällan och
blott på grund av vars och ens enskilda tilltagsenhet, har hos chatterna
övergått till allmän sed, nämligen att, så fort mogen ålder uppnåtts, låta
hår och skägg växa och, först sedan en fiende blivit dödad, avlägga denna på
ett heligt löfte beroende och till tapperheten förpantade ansiktsbetäckning.1
Över blod och byte (stående över blodigt segerbyte) befria de ansiktet från
dess hölje och påstå, att de först då betalat lönen för att de blivit födda
och gjort sig värdiga fädernesland och föräldrar; de fega och till strid
odugliga behålla sitt ovårdade utseende. Just de tappraste bära dessutom en
ring av järn — detta är annars i stammens ögon något skymfligt2 —
som ett slags boja, till dess de befria sig genom dödandet av en fiende.
Många chatter finna behag i detta utseende, och som redan grånade bära de
detta utmärkelsetecken och äro därigenom ökända på en gång för fiender och
för landsmän. Alla strider börjas av dessa; de bilda alltid första linjen,
en sällsam anblick; ty icke ens i fredstid få de ett mildare utseende och
hyfs. Ingen har hus eller jord eller överhuvud omsorg om någonting;3
de underhållas av vem helst, som de komma till, slösande med andras,
föraktare av det egna4 (egendom), till dess den blodlösa
ålderdomen gör dem oförmögna till ett så hårt mandomsprov.
Germania - kapitel 32
Inledning till Germania av Per
Persson
Tillbaka till förstasidan
|
