TACITUS.NU
Startsidan
Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson


Germania

 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24,
25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46

Kapitel 31

Ett bruk, som förekommer även hos andra germanska folk, men sällan och blott på grund av vars och ens enskilda tilltagsenhet, har hos chatterna övergått till allmän sed, nämligen att, så fort mogen ålder uppnåtts, låta hår och skägg växa och, först sedan en fiende blivit dödad, avlägga denna på ett heligt löfte beroende och till tapperheten förpantade ansiktsbetäckning.1 Över blod och byte (stående över blodigt segerbyte) befria de ansiktet från dess hölje och påstå, att de först då betalat lönen för att de blivit födda och gjort sig värdiga fädernesland och föräldrar; de fega och till strid odugliga behålla sitt ovårdade utseende. Just de tappraste bära dessutom en ring av järn — detta är annars i stammens ögon något skymfligt2 — som ett slags boja, till dess de befria sig genom dödandet av en fiende. Många chatter finna behag i detta utseende, och som redan grånade bära de detta utmärkelsetecken och äro därigenom ökända på en gång för fiender och för landsmän. Alla strider börjas av dessa; de bilda alltid första linjen, en sällsam anblick; ty icke ens i fredstid få de ett mildare utseende och hyfs. Ingen har hus eller jord eller överhuvud omsorg om någonting;3 de underhållas av vem helst, som de komma till, slösande med andras, föraktare av det egna4 (egendom), till dess den blodlösa ålderdomen gör dem oförmögna till ett så hårt mandomsprov.

Germania - kapitel 32

Inledning till Germania av Per Persson
Tillbaka till förstasidan
 


Anmärkningar till kapitel 31

  1. Om löften av dylik art jfr t. ex. Müllenhoff Deutsche Altertumskunde IV, 4H f.
  2. Ringen fattades ofta som symbol av en förpliktelse.
  3. Den latinska texten lyder här: nulli domus aut ager aut aliqua cura. aut aliqua cura. = aut cura alicuius rei »eller över huvud omsorg om någonting». Meningen är, att dessa man icke på något satt arbetade för sitt uppehälle.
  4. I uttrycket contemptores sui r. 15 synes sui böra fattas som gen. obj. av suum = »det egna, egendom», som bildar motsats till alienum »vad som tillhör andra».

Germania - kapitel 32
Tillbaka till förstasidan