Bjarkemål
(noter till Olav den heliges historia
kapitel 208)
»Det gamla Bjarkemål» (Bjarkamál hin fornu) är ett sannolikt från
900-talet härstammande kväde av samma art som Eddasångerna. Endast några få
rester av detsamma äro bevarade på originalspråket, men det förekommer
omskrivet på latinsk hexameter hos den gamle danske historieskrivaren Saxo
grammaticus, och dess innehåll kan med ledning därav rekonstrueras. Sången
är en dialog emellan de båda kämparna Hjalte och Bjarke vid det tillfälle,
då deras herre, den i sagan berömde Rolv Krake i Leire på Själland, blir
överfallen av sin svåger Hjorvard med en övermäktig här. Hjalte, som
tillbragt natten utanför Leire och sett Hjorvard komma, skyndar till
kungsgården och väcker männen. Bjarke svarar i sömnen, att man skall tända
eldar för vännerna. Hjalte erinrar krigarna om de gåvor de fått av Rolv och
om deras löften att följa honom och skildrar Hjorvards grymhet. Han klagar
över Rolvs fall och uppmanar kämparna att följa honom i döden. Han vänder
sig för andra gången till den alltjämt sovande Bjarke. Därefter besjunger
han den fallne konungens bragder och vänder sig så för tredje gången till
Bjarke. Denne kommer nu äntligen. Han prisar konungens välgärningar, som det
är hans plikt att löna, och kastar sig in i striden. Snart stå han och Hjate
ensamma och falla slutligen båda vid sin konungs sida.
Kvädet förhärligar alltigenom troheten mot konungen och krigarnas plikt
att följa honom i döden. Det var således synnerligen passande, att Thormod
vid detta tillfälle, då konung Olav stod inför en avgörande strid, valde
just denna sång.
Tillbaka till Olav den heliges historia. |