|
Hirden
(not till Olav den heliges historia
kapitel 57)
Kung Olav lät bygga en kungsgård vid Nidaros
Under Olav den heliges tid blev hirden efter utländskt mönster fördelad
på tre rangklasser: »hirdmän», »gäster» och »huskarlar». Bland dessa voro
»hirdmännen» de främsta och utgjorde konungens egentliga livvakt. De bodde i
hans gård, åto vid hans bord, voro ombord på hans eget skepp vid färder till
sjös osv. »Hirdmännen», bland vilka åter olika värdigheter funnos — de
förnämsta voro de s. k. skutilsveinar, som hade att sörja för
konungens bord och ordna vakthållningen m. m. — bildade ett slutet samfund
med stränga inbördes förpliktelser. Intagandet av en ny medlem, vilket
endast kunde ske med de förutvarandes samtycke, skedde under högtidliga
ceremonier. Den andra rangklassen utgjordes av »gästerna», till vilkas
åliggande det hörde att besörja den yttre vakthållningen, utföra
kunskapareuppdrag, bud och befallningar ute i landet m. m. Dessa hade eget
härbärge och eget bord. Den lägsta klassen bildade »huskarlarna» — tidigare
benämning på hela hirden liksom på en herres husfolk i allmänhet —, vilka
hade att förrätta allt egentligt arbete i konungens gård. Dessas anseende
sjönk så småningom, så att de ej längre räknades till hirden. Hirdens
plikter och rättigheter voro bestämda genom särskild »hirdlag».
Hirdinstitutionen har haft stor betydelse för samhällslivets utveckling i
Norge. Dess högsta rangklass blev längre fram under medeltiden grundvalen
för ridderskapet, och ur dess krets utgingo de förnämsta riksämbetsmännen :
drotsen, kanslern m. fl.
Tillbaka till Olav den heliges historia. |
