Romerska annaler - Cajus Cornelius Tacitus

Förord
Första boken Andra boken Tredje boken Fjerde boken Femte boken Sjette boken Elfte boken Tolfte boken Trettonde boken Fjortonde boken Femtonde boken Sextonde boken		Åren 14 och 15 e. Kr. 16, 17, 18, 19 19, 20, 21, 22 23, 24, 25, 26, 27, 28 29 och 31 32, 33, 34, 35, 36, 37 47, 48 48, 49, 50, 51, 52, 53, 54 54, 55, 56, 57, 58 59, 60, 61, 62 62, 63, 64, 65 65, 66		(81 kapitel) (88 kapitel) (76 kapitel) (75 kapitel) (11 kapitel) (51 kapitel) (38 kapitel) (69 kapitel) (58 kapitel) (65 kapitel) (74 kapitel) (35 kapitel)

Åren 1833-35 utgavs Olof Kolmodins (1766-1838) översättning av Tacitus annaler, vår allra viktigaste källa till kejsarna av den Julisk-claudiska ättens historia. Kolmodin hann dock inte med att översätta alla tolv bevarade böcker (av 16) utan de fyra sista böckerna förblev oöversatta till 1870. Då kom Kolmodins översättning ut i en andra upplaga som hade en något moderniserad text och var kompletterad med de sista böckerna. Vem det var som översatte bok 13-16 nämns dock inte. Det är den fullbordade andra upplagan som jag har skannat in och publicerat på Internet.

Det som är bevarat av Annalerna fördelar sig på två delar. Den första delen utgörs av bok ett till sex som täcker in kejsar Tiberius regeringstid (14-37 e. Kr.). Bok sju till tio som skildrar hela Caligulas (37-41) och hälften av Claudius regeringstid (41-54) har dessvärre gått förlorade och bildar därmed en stor lucka. Den elfte boken som endast delvis är bevarad återupptar berättelsen vid år 48 och därifrån har vi sedan en sammanhängande historia som skildrar nästan hela Neros regeringstid (54-68). Tyvärr är inte heller slutet av Annalerna bevarat eftersom det som finns kvar av den sista (?) boken slutar mitt i år 66. Hur många böcker Annalerna bestod av i fullbordat skick, eller om de överhuvudtaget blev fullbordade, är en omdiskuterad fråga.

Eftersom Olof Kolmodin var sparsam med kommentarer till sin översättning har jag vid sidan av dessa även bifogat Bertil Cavallins kommentarer från 1966-68. Jag anser detta nödvändigt för att man till fullo ska kunna förstå texten och Bertil Cavallins översättning av Annalerna är den mest moderna (Ivan Svalenius översatte dock de fem första böckerna 2003). Kommentarerna är bifogade till höger om översättningen, Kolmodins i punktform och Cavallins i sifferform samt mina egna anmärkningar i grön färg. Det ser ut på följande sätt:

Olof Kolmodins fullständiga kommentarer, vilka avser ställen i texten markerade med ett: *).

Bertil Cavallins kompletterande kommentarer (och mina egna anmärkningar i blå text)