Konung Magnus erbjuder Åsmund sin yxa (kapitel
12). Magnus den gode var Olav den heliges son som
lyckades bli kung fem år efter Olavs död 1030 tack vare missnöjet med
det danska styret och ryktena om Olavs helgonstatus. Magnus inledde sitt
styre med att ta hämnd på sin fars fiender men lät sig senare förlikas
med dem och fick då tillnamnet "den gode". Konflikten med Danmark löstes
med ett avtal om att den kung som levde längst skulle ärva den andres
rike. Detta innebar att Magnus 1042 också blev kung av Danmark och då
drogs in i en lång konflikt med Sven Estridsson (Ulvsson) som också
gjorde anspråk på Danmarks tron. Magnus vann alla slag men dog 1047. Han
testamenterade Danmark till sin fiende Sven och Norge till sin halvbror
Harald hårdråde som sedan 1045 hade varit hans medkung.
Snorre Sturlassons saga om Magnus den gode är egentligen bara en övergång
mellan de två större sagorna om Olav den helige och Harald hårdråde. Magnus
beslut att försöka vinna Norges krona behandlades redan i den föregående
sagans sista kapitel. Precis
innan Harald hårdråde kommer till Norge slutar sagan abrupt och följs av
Harald hårdrådes saga. Fortsättningen av Magnus regeringstid skildras i
denna saga från kapitel 20 till
30.
Harald hårdrådes historia |