|
På denna sida har jag samlat all tillgänglig information om de
översättare av isländska sagor vars verk jag har skannat in och publicerat
på Tacitus. Den information jag har fått tag i kommer nästan helt från
Nordisk Familjebok. I Emil Olsons fall har jag gjort kompletteringar genom
att söka i Kungliga bibliotekets katalog.
Nordisk familjeboks supplement (1925)
Olson,
Johan Emil, språkman, f. 9 juni 1876 i
Brandstad, Malmöhus län (död 1937), blef filos, doktor och
docent i nordiska språk i Lund 1904 och professor i
samma ämne där 1917. O. har utom ett flertal smärre
afhandlingar och uppsatser författat Östgötalagens
ljudlära (1904), Östgötalagens 1300-talsfragment
(1911), Studier över pronominet Den (s. å.) och De
appellativa substantivens bildning i fornsvenskan
(1916), utgett "Utdrag ur Magnus Erikssons landslag"
(1909; ny uppl. 1917), Jacob Wallenbergs "Min son
på galejan" (1921) och "Florez och Blanzeflor"
(s. å.) samt öfversatt Snorre Sturlassons
"Konungasagor" (2 bd, 1919–22 (tredje bandet
1926)).
De skrifter som utkom efter 1925 var förutom det tredje bandet av
"Snorre
Sturlassons konungasagor" (1926) även "'Isländska
sagor" (1925), ett urval sagor översatta av A. U. Bååth vars stavning
och kommentarer Emil Olson hade reviderat (samt skrivit
förordet till). Senare utkom ett "Minnesord över Elof
Hellquist" (1933) och ett porträtt över "Axel Kock"
(1936). De båda
sistnämnda skrifterna ingick i Kungliga Humanistiska vetenskapssamfundets i
Lunds årsberättelse. Emil Olson dog 1937 och samma år författade Axel
Lindqvist "En minnesteckning över Emil
Olson" (Gleerups förlag). Från
samma förlag utkom året innan en skrift som har titeln "Bidrag
till nordisk filologi : tillägnade Emil
Olson den 9 juni 1936".
Nordisk familjebok (1905)
 Bååth, Albert Ulrik.,
skald, f. 13 juli 1853 i
Malmö (död 1912), genomgick därvarande högre elementarläroverk
och blef 1871 student i Lund, vid hvars universitet
han 1877 aflade filosofie kandidatexamen och 1884
licentiatexamen och där han 1886 promoverades till
filos. doktor, efter att 1885 hafva försvarat en
afhandling, Studier öfver kompositionen i några
isländska ättsagor. 1875-79 var han andre lärare
vid folkhögskolan Hvilan. Han verkade några år
som föreläsare vid Göteborgs undervisningsfond samt
blef 1891 intendent för den etnografiska afdelningen
vid Göteborgs museum och s. å. docent i fornnordisk
litteratur vid Göteborgs högskola, hvarjämte han en
följd af år verkade som föreläsare vid Göteborgs
arbetarinstitut. Hans första Dikter, som utkommo
1879, intaga en egendomlig plats i vår litteratur
och beteckna afgjordt en förnyelse. Tillsammans med
Strindbergs "Röda rummet" och fru Edgren-Lefflers
första bilder ur lifvet kännetecknar denna samling
den rent realistiska diktningens inbrytande i vårt
land. Lyrikern B. är väl icke som sedeskildraren
Strindberg naturalist, men hans konkreta
skildringar ur lif och natur ega ett mycket starkt
verklighetskynne, och de ord skalden själf yttrat i
en dikt:
"Hvar smekande syn som förbi mig drog
ur verkligheten sin värme tog;
dess friska andedräkt jag kände,
och in i min själ den sig mäktigt brände".
kunna stå som motto på hans diktning. Jämte
detta starka verklighetssinne kännetecknades B:s
första dikter af en varm medkänsla för lifvets
styfbarn, för samhällets "små"; äfven motsatserna
mellan samhällsklasserna, mellan den omhuldade
familjeflickan och gatans fallna, föraktade slinka,
mellan storstadslifvets onatur och landtlifvets
friska enkelhet komma till synes i denna samling, där
ofta en varm känsla och ett manligt kynne bryta sig
fram i en kärf form ("Studentuppasserskan", "Modern",
"Från gatan", "Och vore jag skald"). Därjämte
gaf B. uttryck för de stämningar, som fyllde den
fosterländska folkhögskolerörelsen: "att hos allmogen
väcka ideell syn och nationell känsla" -- däri såg
han folkhögskolans uppgift. En alldeles säregen
grupp af dikter utgöra B:s skånska lokaldikter,
hvilka dofta af Skånelandets mylla; han är framför
någon annan det skånska slättlandskapets skald ("Vid
sommarvärdshuset", "Nyårsafton på skånska slätten",
"Sydskånsk sommarkväll", "Vinterstämning" m. fl.). I
formellt afseende verkade hans versbildning något
främmande, då den skilde sig från den strängare
stafvelseräkningen och symmetrien i versradernas
byggnad och fäste sig endast vid betoningen; B. var
i detta afseende otvifvelaktigt påverkad af sina
isländska studier. Versens tycke var manligt,
kraftigt, kärft, men stundom äfven "knaggligt"
och omusikaliskt.
Sådan hans skaldeindividualitet visade sig i hans
första dikter har den bibehållit sig; och sin
förstlingssamling har B. icke öfverträffat, om
än hans form i senare diktsamlingar mjuknat. Hans
senare poetiska diktverk äro Nya dikter (1881), där
bl. a. erotiska dikter finnas upptagna, Vid allfarväg
(1884), På gröna stigar (1889, med ljus och frisk
helstämning), Svenska toner (1893, där nationella
stämningar härska), Ungmön från Antwerpen och andra
dikter (1900) samt de större berättande dikterna Marit
Vallkulla (1887), med ämne från häxprocessernas dagar,
och Kärlekssagan på Björkeberga (1892), där han en
smula idealiserande behandlar vagabondskalden Lars
Wivallius’ bekanta kärleksäfventyr.
B. har också utgifvit arbeten om fornnordisk litteratur och odling
samt tolkat framstående isländska arbeten: "Niáls
saga" (1879), "Egil Skalle Grimssons saga" (1883),
"Fornnordiska sagor i svensk bearbetning" (1886),
"Från vikingatiden" (1888), Nordiskt forntidslif
(1890), Nordmannaskämt (1895), "Kärlek i hednadagar,
Skalden Kormaks saga" (s. å.); "Kvädet om Skide"
(1896), Sighvat Tordsons dikt "Fria ord" (1898),
Nordmannamystik (s. å.), "Sagan om Gudrun" (1900),
"Sagan om Grette den starke" (1901) och "Kung Valdemar
och bisp Absalon i fejd med venderna. Efter Saxo"
(1902). Dessutom har han utgifvit redogörelser för
Wagners sagor (1903 och 1904). B. blef 1889 ledamot
af Göteborgs vetenskaps- och vitterhetssamhälle.
Nordisk familjeboks supplement (1922)
Bååth. A. U.
B. dog 2 aug. 1912.
Hans sista arbeten voro
Från faren tid (1910)
och ungdomsskildringarna
Wagners sagor
(6 bd, 1903-12). Dikter i urval utkom 1910.
En minnesvård öfver B.
aftäcktes 1916 på Gottskär.
A. U. Bååth hade en syster vid namn Cecilia Bååth-Holmberg (1857-1920) som
också var författare. |
