Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 







 



 



 


 





 


 



 
 

 


Örjan Martinsson

På denna sida har jag samlat all tillgänglig information om de översättare av isländska sagor vars verk jag har skannat in och publicerat på Tacitus. Den information jag har fått tag i kommer nästan helt från Nordisk Familjebok. I Emil Olsons fall har jag gjort kompletteringar genom att söka i Kungliga bibliotekets katalog.

Nordisk familjeboks supplement (1925)

Olson, Johan Emil, språkman, f. 9 juni 1876 i Brandstad, Malmöhus län (död 1937), blef filos, doktor och docent i nordiska språk i Lund 1904 och professor i samma ämne där 1917. O. har utom ett flertal smärre afhandlingar och uppsatser författat Östgötalagens ljudlära (1904), Östgötalagens 1300-talsfragment (1911), Studier över pronominet Den (s. å.) och De appellativa substantivens bildning i fornsvenskan (1916), utgett "Utdrag ur Magnus Erikssons landslag" (1909; ny uppl. 1917), Jacob Wallenbergs "Min son på galejan" (1921) och "Florez och Blanzeflor" (s. å.) samt öfversatt Snorre Sturlassons "Konungasagor" (2 bd, 1919–22 (tredje bandet 1926)).

De skrifter som utkom efter 1925 var förutom det tredje bandet av "Snorre Sturlassons konungasagor" (1926) även "'Isländska sagor" (1925), ett urval sagor översatta av A. U. Bååth vars stavning och kommentarer Emil Olson hade reviderat (samt skrivit förordet till). Senare utkom ett "Minnesord över Elof Hellquist" (1933) och ett porträtt över "Axel Kock" (1936). De båda sistnämnda skrifterna ingick i Kungliga Humanistiska vetenskapssamfundets i Lunds årsberättelse. Emil Olson dog 1937 och samma år författade Axel Lindqvist "En minnesteckning över Emil Olson" (Gleerups förlag). Från samma förlag utkom året innan en skrift som har titeln "Bidrag till nordisk filologi : tillägnade Emil Olson den 9 juni 1936".

Nordisk familjebok (1905)

Bååth, Albert Ulrik., skald, f. 13 juli 1853 i Malmö (död 1912), genomgick därvarande högre elementarläroverk och blef 1871 student i Lund, vid hvars universitet han 1877 aflade filosofie kandidatexamen och 1884 licentiatexamen och där han 1886 promoverades till filos. doktor, efter att 1885 hafva försvarat en afhandling, Studier öfver kompositionen i några isländska ättsagor. 1875-79 var han andre lärare vid folkhögskolan Hvilan. Han verkade några år som föreläsare vid Göteborgs undervisningsfond samt blef 1891 intendent för den etnografiska afdelningen vid Göteborgs museum och s. å. docent i fornnordisk litteratur vid Göteborgs högskola, hvarjämte han en följd af år verkade som föreläsare vid Göteborgs arbetarinstitut. Hans första Dikter, som utkommo 1879, intaga en egendomlig plats i vår litteratur och beteckna afgjordt en förnyelse. Tillsammans med Strindbergs "Röda rummet" och fru Edgren-Lefflers första bilder ur lifvet kännetecknar denna samling den rent realistiska diktningens inbrytande i vårt land. Lyrikern B. är väl icke som sedeskildraren Strindberg naturalist, men hans konkreta skildringar ur lif och natur ega ett mycket starkt verklighetskynne, och de ord skalden själf yttrat i en dikt:

"Hvar smekande syn som förbi mig drog
ur verkligheten sin värme tog;
dess friska andedräkt jag kände,
och in i min själ den sig mäktigt brände".

kunna stå som motto på hans diktning. Jämte detta starka verklighetssinne kännetecknades B:s första dikter af en varm medkänsla för lifvets styfbarn, för samhällets "små"; äfven motsatserna mellan samhällsklasserna, mellan den omhuldade familjeflickan och gatans fallna, föraktade slinka, mellan storstadslifvets onatur och landtlifvets friska enkelhet komma till synes i denna samling, där ofta en varm känsla och ett manligt kynne bryta sig fram i en kärf form ("Studentuppasserskan", "Modern", "Från gatan", "Och vore jag skald"). Därjämte gaf B. uttryck för de stämningar, som fyllde den fosterländska folkhögskolerörelsen: "att hos allmogen väcka ideell syn och nationell känsla" -- däri såg han folkhögskolans uppgift. En alldeles säregen grupp af dikter utgöra B:s skånska lokaldikter, hvilka dofta af Skånelandets mylla; han är framför någon annan det skånska slättlandskapets skald ("Vid sommarvärdshuset", "Nyårsafton på skånska slätten", "Sydskånsk sommarkväll", "Vinterstämning" m. fl.). I formellt afseende verkade hans versbildning något främmande, då den skilde sig från den strängare stafvelseräkningen och symmetrien i versradernas byggnad och fäste sig endast vid betoningen; B. var i detta afseende otvifvelaktigt påverkad af sina isländska studier. Versens tycke var manligt, kraftigt, kärft, men stundom äfven "knaggligt" och omusikaliskt. Sådan hans skaldeindividualitet visade sig i hans första dikter har den bibehållit sig; och sin förstlingssamling har B. icke öfverträffat, om än hans form i senare diktsamlingar mjuknat. Hans senare poetiska diktverk äro Nya dikter (1881), där bl. a. erotiska dikter finnas upptagna, Vid allfarväg (1884), På gröna stigar (1889, med ljus och frisk helstämning), Svenska toner (1893, där nationella stämningar härska), Ungmön från Antwerpen och andra dikter (1900) samt de större berättande dikterna Marit Vallkulla (1887), med ämne från häxprocessernas dagar, och Kärlekssagan på Björkeberga (1892), där han en smula idealiserande behandlar vagabondskalden Lars Wivallius’ bekanta kärleksäfventyr.

B. har också utgifvit arbeten om fornnordisk litteratur och odling samt tolkat framstående isländska arbeten: "Niáls saga" (1879), "Egil Skalle Grimssons saga" (1883), "Fornnordiska sagor i svensk bearbetning" (1886), "Från vikingatiden" (1888), Nordiskt forntidslif (1890), Nordmannaskämt (1895), "Kärlek i hednadagar, Skalden Kormaks saga" (s. å.); "Kvädet om Skide" (1896), Sighvat Tordsons dikt "Fria ord" (1898), Nordmannamystik (s. å.), "Sagan om Gudrun" (1900), "Sagan om Grette den starke" (1901) och "Kung Valdemar och bisp Absalon i fejd med venderna. Efter Saxo" (1902). Dessutom har han utgifvit redogörelser för Wagners sagor (1903 och 1904). B. blef 1889 ledamot af Göteborgs vetenskaps- och vitterhetssamhälle.

Nordisk familjeboks supplement (1922)

Bååth.  A. U.  B. dog 2 aug. 1912. Hans sista arbeten voro Från faren tid (1910) och ungdomsskildringarna Wagners sagor (6 bd, 1903-12). Dikter i urval utkom 1910. En minnesvård öfver B. aftäcktes 1916 på Gottskär.

A. U. Bååth hade en syster vid namn Cecilia Bååth-Holmberg (1857-1920) som också var författare.