|
Översatt till svenska av
Albert Ulrik Bååth.
Handlingen i Gisle Surssons saga utspelar sig i den
nordvästra delen av Island.
Gisle Surssons saga handlar om en släktfejd som till skillnad från andra
sagor utspelas inom släkten och inte mellan två olika ätter. Sagans
huvudperson var den islänning som levde näst längst tid som fredlös. Den översättning som har publicerats här är A. U. Bååths från 1800-talet,
men sagan har översatts till svenska flera gånger. Den mest kända
översättningen är Hjalmar Alvings från 1936. Han har skrivit följande
inledning till denna saga.
Gisle Surssons saga börjar något år kort före 960, "då konung Hakon
Adalsteinsfostre rådde över Norge och det led mot slutet av hans dagar".
Sagans slutår kan fastställas till 978 eller 979.
Sagans huvudhändelser utspelas helt och hållet på
Nordvästlandet, den stora halvön mellan Breidifjördur och Hunaflói, och
närmare bestämt inom denna halvös sydvästra del. I sagans förra hälft är den
lilla Haukadalen vid Dyrafjördur huvudskådeplatsen, därefter förläggas
händelserna till den närbelägna Geirtjofsfjördur samt till kustlandet norr
om Breidifjördur och öarna utanför detta.[...]
Ur myllret av bipersoner framträda, allteftersom
berättelsen skrider framåt, sagans huvudpersoner med utomordentlig klarhet.
Sagaskrivarens blick för kontraster är påfallande. Man jämföre de två
bröderna Torkel och Gisle eller de två svägerskorna Aud och Asgerd. Även av
andraplansfigurer, som de två unga syskonen Geirmund och Gudrid, eller av
mer tillfälligtvis uppdykande personer, som det äkta paret Rev och Alvdis,
kan han teckna sällsynt levande bilder. Rev och Alvdis förtjäna även att
nämnas som prov på de gamla isländarnas gestaltskapande komiska fantasi.
Lika väl som författaren kan konsten att teckna
människor, förstår han att återgiva samtal och skildra situationer. Som prov
på det förra må det vara nog att hänvisa till Asgerds samtal först med Aud,
därefter med sin man. Bland sagans många dramatiskt tillspetsade situationer
må också nämnas en enda: den, där Gisle nattetid trängt in i skålen på Säbol
för att bringa sin systers man om livet. Man lägge märke till det lilla
inslaget av äktenskaplig idyll mitt i denna nattliga tragedi.
Någon upplysning om vare sig författaren till sagan
eller tidpunkten då den författats äga vi, som vanligt, icke. Med hänsyn
till dess såväl innehåll som stil och komposition hänför professor Finnur
Jönsson den till "den äldsta och bästa gruppen av isländska
familjehistorier", som anses härröra från senare hälften av 1100-talet eller
tiden omkring 1200. Om författaren kan med säkerhet antagas att han varit
bosatt i den del av Island, där sagan utspelas, och med sannolikhet att han
tillhört det andliga ståndet.
Gisle Surssons saga förekommer i två varianter, en kortare och en längre.
Hjalmar Alving har översatt den kortare varianten och jag misstänker att A.
U. Bååth har gjort detsamma. I likhet med andra isländska sagor är Gisle
Surssons saga rikligt utsmyckad med skaldeverser. Hjalmar Alving valde att
bara ta med dem som ingick i replikskiftena och därför inte kunde utelämnas.
Detta innebär att bara 16 strofer av originalets 38 har blivit översatta av
honom. A. U. Bååth tycks ha varit än mer restriktiv eftersom han har bara
återgivit 9 strofer i diktform.
Gisle Surssons saga
|
