Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 







 



 



 


 





 


 



 
 

 


Örjan Martinsson

Widsith är förmodligen den äldsta bevarade anglosaxiska dikten, kanske så gammal som från 600-talet, och sannolikt komponerad av en kristen skald vid Mercias kungahov. Det är en märklig dikt som handlar om en fiktiv skald vid namn Widsith som berättar om alla folk och härskare som han har besökt. Namnet Widsith betyder också "den vittfarne". Nästan alla personer som Widsith säger sig ha träffat levde under folkvandringstiden. Av dem som går att datera är Makedoniens kung Alexander den store den allra äldste (300-talet f. Kr.), men sedan kommer den östgotiske kungen Eormanric som dog när hunnerna anföll hans rike omkring år 370 e. Kr. Den yngste är troligen den langobardiske kungen Alboin (Aelfwine i dikten) som erövrade Italien år 568. Däremellan har vi hunnernas berömde ledare Attila som stred mot Romarriket i mitten av 400-talet. Sveakungen Ongentheow (Angantyr) som omtalas i Beowulfkvädet nämns även här. Likaså en i övrigt okänd härskare över hälsingarna som hette Wada. Dessutom innehåller Widsith det allra äldsta belägget på vikingar (rad 47).

Många folkstammar och personer som nämns i dikten är dock helt okända idag. Förmodligen fanns det längre och välkända berättelser om samtliga personer som räknas upp här, men som dessvärre har gått förlorade för oss. Widsithdikten själv är endast bevarat i en enda pergamentbok. Det är den så kallade Exeterboken (från andra halvan av 900-talet) som innehåller de flesta kända anglosaxiska dikter och som endast av en tillfällighet har bevarats till vår tid.

På raderna 82-84 räknas flera bibliska folk upp och eftersom de sticker ut från diktens fokus på germanska folk har många ansett att dessa är ett senare tillägg till dikten. Men då diktens upphovsman uppenbarligen var kristen ska man inte vara så snabb med att avfärda dessa raders äkthet. Det kan mycket väl ha varit naturligt för de nyligen kristnade anglosaxarna att integrera den bibliska (och grekisk-romerska) historien med deras egen.

En av de personer och folk som ägnas särskilt mycket uppmärksamhet i dikten är Eormanric och hans goter. Deras hemland kallades i isländska sagor för Reidgotaland och i äldre germansk litteratur används förleden red- som synonym till got-, så även i Widsith. De engelska översättningar som jag har kommit i kontakt med har valt att översätta båda förlederna till got-, men jag har valt att hålla mig så nära originalet som möjlig och därför förekommer uttryck som red-kungen och red-hären i denna översättning. Det sistnämnda uttrycket förekommer i slutet  av dikten då goternas ödesdigra strid mot hunnerna omtalas. Denna strid har satt ett djupt avtryck i den germanska litteraturen, vilket de isländska Hervarar- och Völsungasagorna samt den tyska Nibelungenlied vittnar om. Av stort intresse är också rad 121 som berättar att striden ägde rum vid "Wistlaskogen", dvs. vid floden Wisla i Polen. Det är anmärkningsvärt att minnet av goternas gamla hemland i Polen hade överlevt så länge trots att goterna flyttade därifrån redan under 100-talet e. Kr.

Den här översättningen av Widsith är min egen och jag har strävat efter att återge diktens innehåll så noggrant som möjligt. Den som är mer intresserad av diktens poetiska kvalité kan ta del av den genom att läsa den fornengelska grundtexten som är uppställd bredvid. Varje rad i min översättning är avsedd att överensstämma med motsvarande rad i grundtexten. Enda undantaget från denna regel är raderna 129 och 130 där jag har varit tvungen att göra en omkastning av två halvverser för att meningen skulle bli begriplig.

Översättningen hade inte varit möjlig om jag inte hade haft tillgång till denna anglosaxiska ordlista. Som vägledning till den svenska översättningen har jag även haft nytta av två översättningar till modern engelska. Den ena är S. A. J. Bradleys från boken Anglo-Saxon Poetry (1982) och den andra finns på denna sida från vilken även den anglosaxiska grundtexten är länkad till.

För mer detaljerade förklaringar till identiteten på de folk och personer som nämns i dikten hänvisar jag till denna sida.

Widsith

Widsith talade, låste upp sin ordskatt,

Widsið

Widsið maðolade, wordhord onleac,

han som bland män hade färdats mest i världen, se þe monna mæst mægþa ofer eorþan,
genom folk och länder. Ofta hade han i hallen folca geondferde; oft he on flette geþah
tjänat åtråvärda skatter. Han var av myrgingarnas mynelicne maþþum, Him from Myrgingum
5 ädla ätt  Tillsammans med Ealhhild, 5 æþele onwocon. He mid Ealhhilde,
den vänliga fredsvävaren, begav han sig till fælre freoþuwebban, forman siþe
red-kungen. Han sökte Hreðcyninges ham gesohte
öster om anglerna, Eormanric, eastan of Ongle, Eormanrices,
vred mot förrädare. Han började då tala: wraþes wærlogan. Ongon þa worn sprecan:
10 "Jag har hört många män som härskat över folk. 10 "Fela ic monna gefrægn mægþum wealdan!
Varje folkledare bör leva rättfärdigt, Sceal þeodna gehwylc þeawum lifgan,
den ene jarlen efter den andre råda ädelt, eorl æfter oþrum eðle rædan,
om han vill få sin härskartron. se þe his þeodenstol geþeon wile.
Hwala var en tid bäst av alla þara wæs Hwala hwile selast,
15 och Alexanders hela rike 15 ond Alexandreas ealra ricost
tillsammans med hans fränder lyckades mest monna cynnes, ond he mæst geþah
av alla dem jag har hört om i världen. þara þe ic ofer foldan gefrægen hæbbe.
Attila ledde hunnerna, Eormanric goterna ætla weold Hunum, Eormanric Gotum,
Becca baningarna, Gifica burgunderna, Becca Baningum, Burgendum Gifica.
20 Caesar ledde grekerna och Cælic finnarna, 20 Casere weold Creacum ond Cælic Finnum,
Hagena holmrygerna och Heoden glommerna, Hagena Holmrygum ond Heoden Glommum.
Witta ledde sveberna, Wada hälsingarna, Witta weold Swæfum, Wada Hælsingum,
Meaca myrgingarna, Mearchealf hundingarna, Meaca Myrgingum, Mearchealf Hundingum.
Theodric ledde frankerna, Thyle rondingarna, þeodric weold Froncum, þyle Rondingum,
25 Breoca brondingarna, Billing wernerna, 25 Breoca Brondingum, Billing Wernum.
Oswine ledde eowerna och Gefwulf ytarna, Oswine weold Eowum ond Ytum Gefwulf,
Finn Folcwaldsson frisernas släkte, Fin Folcwalding Fresna cynne.
Sighere ledde länge sjödanerna, Sigehere lengest Sædenum weold,
Hnæf hocingarna, Helm wulfingarna, Hnæf Hocingum, Helm Wulfingum,
30 Wald woingerna, Wod thuringerna, 30 Wald Woingum, Wod þyringum,
Sæferth sycgerna, Ongentheow svearna, Sæferð Sycgum, Sweom Ongendþeow,
Sceafthere ymbrerna, Sceafa langobarderna, Sceafthere Ymbrum, Sceafa Longbeardum,
Hun hætwererna och Holen wrosnerna Hun Hætwerum ond Holen Wrosnum.
Hringweald kallades härförarnas kung Hringweald wæs haten herefarena cyning.
35 Offa ledde anglerna, Alewih danerna. 35 Offa weold Ongle, Alewih Denum;
Han var den modigaste av alla dessa män, se wæs þara manna modgast ealra,
dock överträffade han inte Offa i mandom, no hwæþre he ofer Offan eorlscype fremede,
eftersom Offa erövrade redan ac Offa geslog ærest monna,
innan han var vuxen, det mesta av sitt kungarike cnihtwesende, cynerica mæst.
40 Ingen i den åldern var en mer manlig 40 Nænig efeneald him eorlscipe maran
kämpe. Med endast ett svärd on orette. Ane sweorde
utstakade han gränsen mot myrgingarna merce gemærde wið Myrgingum
vid Fifeldore. Sedan fasthölls framöver, bi Fifeldore; heoldon forð siþþan
av angler och sveber, det som Offa erövrat. Engle ond Swæfe, swa hit Offa geslog.
45 Hrothulf och Hrothgar höll länge 45 Hroþwulf ond Hroðgar heoldon lengest
freden tillsammans, brorson och farbror, sibbe ætsomne suhtorfædran,
efter att de hade fördrivit vikingarnas släkte siþþan hy forwræcon wicinga cynn
och förött Ingelds uppställda ond Ingeldes ord forbigdan,
heathobardiska här till spillror vid Heorot. forheowan æt Heorote Heaðobeardna þrym.
50 Så reste jag vida genom främmande länder, 50 Swa ic geondferde fela fremdra londa
genom avlägsna marker. Både gott och ont geond ginne grund. Godes ond yfles
lärde jag känna där, hemlandet fick vänta. þær ic cunnade cnosle bidæled,
Fjärran från fränderna var jag hirdman vida omkring. freomægum feor folgade wide.
Därför kan jag sjunga och berätta sagor, Forþon ic mæg singan ond secgan spell,
55 avsedda för sällskapet i mjödhallen, 55 mænan fore mengo in meoduhealle
om hur högättade hövdingar belönade mig. hu me cynegode cystum dohten.
Jag var med hunnerna och med redgoterna, Ic wæs mid Hunum ond mid Hreðgotum,
med svearna och med götarna och med syddanerna. mid Sweom ond mid Geatum ond mid Suþdenum.
Jag var med vandalerna och med wernerna och med vikingarna. Mid Wenlum ic wæs ond mid Wærnum ond mid wicingum.
60 Jag var med gepiderna och med venderna och med Gefflegerna. 60 Mid Gefþum ic wæs ond mid Winedum ond mid Gefflegum.   .
Jag var med anglerna och med sveberna och med ænerna. Mid Englum ic wæs ond mid Swæfum ond mid ænenum.
Jag var med saxarna och med sycgerna och med svärdswererna. Mid Seaxum ic wæs ond Sycgum ond mid Sweordwerum.
Jag var med hronerna och med danerna och med heathoreamerna.. Mid Hronum ic wæs ond mid Deanum ond mid Heaþoreamum.   .
Jag var med thuringerna och med throwenderna, Mid þyringum ic wæs ond mid þrowendum,
65 och med burgunderna, där jag gavs en halsring. 65 ond mid Burgendum, þær ic beag geþah;
Där Guthere gav mig en glänsande skatt. me þær Guðhere forgeaf glædlicne maþþum
i belöning för mina sånger. Han var inte en ogin kung! songes to leane. Næs þæt sæne cyning!
Jag var med frankerna och med friserna och med frumtingerna. Mid Froncum ic wæs ond mid Frysum ond mid Frumtingum.
Jag var med rugerna och med glommerna och med rumwalerna. Mid Rugum ic wæs ond mid Glommum ond mid Rumwalum.
70 I likhet med Aelfwine var jag i Italien. 70 Swylce ic wæs on Eatule mid ælfwine,
Av alla män jag hört, hade han se hæfde moncynnes, mine gefræge,
den raskaste handen för att utföra tappra dåd, leohteste hond lofes to wyrcenne,
det givmildaste hjärtat för att utdela armringar heortan unhneaweste hringa gedales,
och lysande halsringar, Eadwines barn. beorhtra beaga, bearn Eadwines.
75 Jag var med sercingarna och med seringarna. 75 Mid Sercingum ic wæs ond mid Seringum;
Jag var med grekerna och med finnarna och med Caesar, mid Creacum ic wæs ond mid Finnum ond mid Casere,
han som härskade över välmående städer, se þe winburga geweald ahte,
värdesaker och skatter och ett mäktigt rike wiolena ond wilna, ond Wala rices.
Jag var med skoterna och med pikterna och med skridfinnarna. Mid Scottum ic wæs ond mid Peohtum ond mid Scridefinnum;
80 Jag var med lidvikingarna och med leonerna och med langobarderna, 80 mid Lidwicingum ic wæs ond mid Leonum ond mid Longbeardum,
med hedningarna och med hjältarna och med hundingarna. mid hæðnum ond mid hæleþum ond mid Hundingum.
Jag var med israelerna och med assyrierna, Mid Israhelum ic wæs ond mid Exsyringum,
med hebréerna och med indierna och med egyptierna. mid Ebreum ond mid Indeum ond mid Egyptum.
Jag var med mederna och med perserna och med myrgingarna Mid Moidum ic wæs ond mid Persum ond mid Myrgingum,
85 och mofdingarna och mot myrgingarna, 85 ond Mofdingum ond ongend Myrgingum,
och med amothingerna. Jag var med öst-thuringerna ond mid Amothingum. Mid Eastþyringum ic wæs
och med eolerna och med isterna och idumingerna. ond mid Eolum ond mid Istum ond Idumingum.
Och jag var med Eormanric hela tiden Ond ic wæs mid Eormanrice ealle þrage,
där goternas gode kung var vänlig mot mig, þær me Gotena cyning gode dohte;
90 han gav mig en halsring, borgarnas furste, 90 se me beag forgeaf, burgwarena fruma,
som var gjord av sex hundraden rent guld, on þam siex hund wæs smætes goldes,
i shilling räknad, en värdefull skatt. gescyred sceatta scillingrime;
Jag överlät den vid folkförsamlingen till Eadgils, þone ic Eadgilse on æht sealde,
min hövding, då jag återvände till hembyn, minum hleodryhtne, þa ic to ham bicwom,
95 att behålla som belöning, eftersom han gav mig det land 95 leofum to leane, þæs þe he me lond forgeaf,
som var mina fäder myrgingarnas odaljord. mines fæder eþel, frea Myrginga.
Och sedan gavs ytterligare till mig av Ealhhild, Ond me þa Ealhhild oþerne forgeaf,
Eadwines dotter, den ädla stormannakvinnan. dryhtcwen duguþe, dohtor Eadwines.
Hennes lov sträckte sig genom många länder, Hyre lof lengde geond londa fela,
100 när jag med sång spred budskapet 100 þonne ic be songe secgan sceolde
om var under himlen, jag kände en storartad hwær ic under swegle selast wisse
kvinna prydd i guld som delade ut gåvor. goldhrodene cwen giefe bryttian.
När jag och Scilling med klara stämmor ðonne wit Scilling sciran reorde
brast ut i sång för vår segerrike hövding, for uncrum sigedryhtne song ahofan,
105 vi sjöng melodiskt och högt med harpan 105 hlude bi hearpan hleoþor swinsade,
så att många högsinnade män, þonne monige men, modum wlonce,
de som behärskade skaldekonsten väl, sade wordum sprecan, þa þe wel cuþan,
att de aldrig hört bättre sång. þæt hi næfre song sellan ne hyrdon.
Därifrån reste jag igenom hela Gotaland. ðonan ic ealne geondhwearf eþel Gotena,
110 Jag sökte alltid upp de bästa följesmännen, 110 sohte ic a gesiþa þa selestan;
vilka var Earmanrics huskarlar. þæt wæs innweorud Earmanrices.
Jag besökte Hedca och Beadeca och herelingerna. Heðcan sohte ic ond Beadecan ond Herelingas,
Jag besökte Emerca och Fridla och Eastgota, Emercan sohte ic ond Fridlan ond Eastgotan,
den vise och gode fadern till Unwen. frodne ond godne fæder Unwenes.
115 Jag besökte Secca och Becca, Seafola och Theodric, 115 Seccan sohte ic ond Beccan, Seafolan ond þeodric,
Heathoric och Sifeca, Hlithe och Incentheow. Heaþoric ond Sifecan, Hliþe ond Incgenþeow.
Jag besökte Eadwine och Elsa, Ægelmund och Hungar, Eadwine sohte ic ond Elsan, ægelmund ond Hungar,
och de högsinnade withmyrgingarna. ond þa wloncan gedryht Wiþmyrginga.
Jag besökte Wulfhere och Wyrmhere, där strider inte ofta hade uppehåll Wulfhere sohte ic ond Wyrmhere; ful oft þær wig ne alæg,
120 när red-hären med hårda svärd 120 þonne Hræda here heardum sweordum
i Wistlaskogen försvarade och skyddade ymb Wistlawudu wergan sceoldon
sitt gamla fäderneslands säte mot Attilas folk. ealdne eþelstol ætlan leodum.
Jag besökte Rædhere och Rondhere, Rumstan och Gislhere, Rædhere sohte ic ond Rondhere, Rumstan ond Gislhere,
Withergield och Freotheric, Wudga och Hama, Wiþergield ond Freoþeric, Wudgan ond Haman;
125 de var inte de sämsta följesmännen, 125 ne wæran þæt gesiþa þa sæmestan,
även om jag råkar nämna dem sist. þeah þe ic hy anihst nemnan sceolde.
Från hären flög ofta ett vinande och Ful oft of þam heape hwinende fleag
gällande spjut mot fiendens folk, giellende gar on grome þeode;
där de förvisade Wudga och Hama wræccan þær weoldan wundnan golde
130 rådde över tvinnat guld, män och kvinnor. 130 werum ond wifum, Wudga ond Hama.
Så har jag genom mina resor alltid funnit Swa ic þæt symle onfond on þære feringe,
att han som är kärast för landborna þæt se biþ leofast londbuendum
är den som Gud tilldelar ett människorike se þe him god syleð gumena rice
att sköta medan han lever här." to gehealdenne, þenden he her leofað."
135 Så vandrar skalder ödesbundet 135 Swa scriþende gesceapum hweorfað
genom många länder, för lysande herrar gleomen gumena geond grunda fela,
uppger sina behov och säger tack. þearfe secgað, þoncword sprecaþ,
Syd eller nord finner de alltid någon simle suð oþþe norð sumne gemetað
sångkunnig, givmild med gåvor, gydda gleawne, geofum unhneawne,
140 som inför sitt följe vill öka sitt anseende 140 se þe fore duguþe wile dom aræran,
och visa mandom, tills allt passerar, eorlscipe æfnan, oþþæt eal scæceð,
ljus och liv tillsammans. Han som förtjänar lov leoht ond lif somod; lof se gewyrceð,
har under himlen beständigt anseende. hafað under heofonum heahfæstne dom.
Läs även Namnregister till Widsith med förklaringar.