Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Widsith

Widsith är förmodligen den äldsta bevarade anglosaxiska dikten, kanske så gammal som från 600-talet, och sannolikt komponerad av en kristen skald vid Mercias kungahov. Det är en märklig dikt som handlar om en fiktiv skald vid namn Widsith som berättar om alla folk och härskare som han har besökt. Namnet Widsith betyder också "den vittfarne". Nästan alla personer som Widsith säger sig ha träffat levde under folkvandringstiden. Av dem som går att datera är Makedoniens kung Alexander den store den allra äldste (300-talet f. Kr.), men sedan kommer den östgotiske kungen Eormanric som dog när hunnerna anföll hans rike omkring år 370 e. Kr. Den yngste är troligen den langobardiske kungen Alboin (Aelfwine i dikten) som erövrade Italien år 568. Däremellan har vi hunnernas berömde ledare Attila som stred mot Romarriket i mitten av 400-talet. Sveakungen Ongentheow (Angantyr) som omtalas i Beowulfkvädet nämns även här. Likaså en i övrigt okänd härskare över hälsingarna som hette Wada. Dessutom innehåller Widsith det allra äldsta belägget på vikingar (rad 47).

Många folkstammar och personer som nämns i dikten är dock helt okända idag. Förmodligen fanns det längre och välkända berättelser om samtliga personer som räknas upp här, men som dessvärre har gått förlorade för oss. Widsithdikten själv är endast bevarat i en enda pergamentbok. Det är den så kallade Exeterboken (från andra halvan av 900-talet) som innehåller de flesta kända anglosaxiska dikter och som endast av en tillfällighet har bevarats till vår tid.

På raderna 82-84 räknas flera bibliska folk upp och eftersom de sticker ut från diktens fokus på germanska folk har många ansett att dessa är ett senare tillägg till dikten. Men då diktens upphovsman uppenbarligen var kristen ska man inte vara så snabb med att avfärda dessa raders äkthet. Det kan mycket väl ha varit naturligt för de nyligen kristnade anglosaxarna att integrera den bibliska (och grekisk-romerska) historien med deras egen.

En av de personer och folk som ägnas särskilt mycket uppmärksamhet i dikten är Eormanric och hans goter. Deras hemland kallades i isländska sagor för Reidgotaland och i äldre germansk litteratur används förleden red- som synonym till got-, så även i Widsith. De engelska översättningar som jag har kommit i kontakt med har valt att översätta båda förlederna till got-, men jag har valt att hålla mig så nära originalet som möjlig och därför förekommer uttryck som red-kungen och red-hären i denna översättning. Det sistnämnda uttrycket förekommer i slutet  av dikten då goternas ödesdigra strid mot hunnerna omtalas. Denna strid har satt ett djupt avtryck i den germanska litteraturen, vilket de isländska Hervarar- och Völsungasagorna samt den tyska Nibelungenlied vittnar om. Av stort intresse är också rad 121 som berättar att striden ägde rum vid "Wistlaskogen", dvs. vid floden Wisla i Polen. Det är anmärkningsvärt att minnet av goternas gamla hemland i Polen hade överlevt så länge trots att goterna flyttade därifrån redan under 100-talet e. Kr.

Den här översättningen av Widsith är min egen och jag har strävat efter att återge diktens innehåll så noggrant som möjligt. Den som är mer intresserad av diktens poetiska kvalité kan ta del av den genom att läsa den fornengelska grundtexten som är uppställd bredvid. Varje rad i min översättning är avsedd att överensstämma med motsvarande rad i grundtexten. Enda undantaget från denna regel är raderna 129 och 130 där jag har varit tvungen att göra en omkastning av två halvverser för att meningen skulle bli begriplig.

Översättningen hade inte varit möjlig om jag inte hade haft tillgång till denna anglosaxiska ordlista. Som vägledning till den svenska översättningen har jag även haft nytta av två översättningar till modern engelska. Den ena är S. A. J. Bradleys från boken Anglo-Saxon Poetry (1982) och den andra finns på denna sida från vilken även den anglosaxiska grundtexten är länkad till.

För mer detaljerade förklaringar till identiteten på de folk och personer som nämns i dikten hänvisar jag till denna sida.

Widsith

Widsith talade, låste upp sin ordskatt,
han som bland män hade färdats mest i världen,
genom folk och länder. Ofta hade han i hallen
tjänat åtråvärda skatter. Han var av myrgingarnas
5 ädla ätt  Tillsammans med Ealhhild,
den vänliga fredsvävaren, begav han sig till
red-kungen. Han sökte
öster om anglerna, Eormanric,
vred mot förrädare. Han började då tala:
10 "Jag har hört många män som härskat över folk.
Varje folkledare bör leva rättfärdigt,
den ene jarlen efter den andre råda ädelt,
om han vill få sin härskartron.
Hwala var en tid bäst av alla
15 och Alexanders hela rike
tillsammans med hans fränder lyckades mest
av alla dem jag har hört om i världen.
Attila ledde hunnerna, Eormanric goterna
Becca baningarna, Gifica burgunderna,
20 Caesar ledde grekerna och Cælic finnarna,
Hagena holmrygerna och Heoden glommerna,
Witta ledde sveberna, Wada hälsingarna,
Meaca myrgingarna, Mearchealf hundingarna,
Theodric ledde frankerna, Thyle rondingarna,
25 Breoca brondingarna, Billing wernerna,
Oswine ledde eowerna och Gefwulf ytarna,
Finn Folcwaldsson frisernas släkte,
Sighere ledde länge sjödanerna,
Hnæf hocingarna, Helm wulfingarna,
30 Wald woingerna, Wod thuringerna,
Sæferth sycgerna, Ongentheow svearna,
Sceafthere ymbrerna, Sceafa langobarderna,
Hun hætwererna och Holen wrosnerna
Hringweald kallades härförarnas kung
35 Offa ledde anglerna, Alewih danerna.
Han var den modigaste av alla dessa män,
dock överträffade han inte Offa i mandom,
eftersom Offa erövrade redan
innan han var vuxen, det mesta av sitt kungarike
40 Ingen i den åldern var en mer manlig
kämpe. Med endast ett svärd
utstakade han gränsen mot myrgingarna
vid Fifeldore. Sedan fasthölls framöver,
av angler och sveber, det som Offa erövrat.
45 Hrothulf och Hrothgar höll länge
freden tillsammans, brorson och farbror,
efter att de hade fördrivit vikingarnas släkte
och förött Ingelds uppställda
heathobardiska här till spillror vid Heorot.
50 Så reste jag vida genom främmande länder,
genom avlägsna marker. Både gott och ont
lärde jag känna där, hemlandet fick vänta.
Fjärran från fränderna var jag hirdman vida omkring.
Därför kan jag sjunga och berätta sagor,
55 avsedda för sällskapet i mjödhallen,
om hur högättade hövdingar belönade mig.
Jag var med hunnerna och med redgoterna,
med svearna och med götarna och med syddanerna.
Jag var med vandalerna och med wernerna och med vikingarna.
60 Jag var med gepiderna och med venderna

Widsið

Widsið maðolade, wordhord onleac,
se þe monna mæst mægþa ofer eorþan,
folca geondferde; oft he on flette geþah
mynelicne maþþum, Him from Myrgingum
5
æþele onwocon. He mid Ealhhilde,
fælre freoþuwebban, forman siþe
Hreðcyninges ham gesohte
eastan of Ongle, Eormanrices,
wraþes wærlogan. Ongon þa worn sprecan:
10 "Fela ic monna gefrægn mægþum wealdan!
Sceal þeodna gehwylc þeawum lifgan,
eorl æfter oþrum eðle rædan,
se þe his þeodenstol geþeon wile.
þara wæs Hwala hwile selast,
15 ond Alexandreas ealra ricost
monna cynnes, ond he mæst geþah
þara þe ic ofer foldan gefrægen hæbbe.
ætla weold Hunum, Eormanric Gotum,
Becca Baningum, Burgendum Gifica.
20 Casere weold Creacum ond Cælic Finnum,
Hagena Holmrygum ond Heoden Glommum.
Witta weold Swæfum, Wada Hælsingum,
Meaca Myrgingum, Mearchealf Hundingum.
þeodric weold Froncum, þyle Rondingum,
25 Breoca Brondingum, Billing Wernum.
Oswine weold Eowum ond Ytum Gefwulf,
Fin Folcwalding Fresna cynne.
Sigehere lengest Sædenum weold,
Hnæf Hocingum, Helm Wulfingum,
30 Wald Woingum, Wod þyringum,
Sæferð Sycgum, Sweom Ongendþeow,
Sceafthere Ymbrum, Sceafa Longbeardum,
Hun Hætwerum ond Holen Wrosnum.
Hringweald wæs haten herefarena cyning.
35 Offa weold Ongle, Alewih Denum;
se wæs þara manna modgast ealra,
no hwæþre he ofer Offan eorlscype fremede,
ac Offa geslog ærest monna,
cnihtwesende, cynerica mæst.
40 Nænig efeneald him eorlscipe maran
on orette. Ane sweorde
merce gemærde wið Myrgingum
bi Fifeldore; heoldon forð siþþan
Engle ond Swæfe, swa hit Offa geslog.
45 Hroþwulf ond Hroðgar heoldon lengest
sibbe ætsomne suhtorfædran,
siþþan hy forwræcon wicinga cynn
ond Ingeldes ord forbigdan,
forheowan æt Heorote Heaðobeardna þrym.
50 Swa ic geondferde fela fremdra londa
geond ginne grund. Godes ond yfles
þær ic cunnade cnosle bidæled,
freomægum feor folgade wide.
Forþon ic mæg singan ond secgan spell,
55 mænan fore mengo in meoduhealle
hu me cynegode cystum dohten.
Ic wæs mid Hunum ond mid Hreðgotum,
mid Sweom ond mid Geatum ond mid Suþdenum.
Mid Wenlum ic wæs ond mid Wærnum ond mid wicingum.
60 Mid Gefþum ic wæs ond mid Winedum

och med Gefflegerna.   .

ond mid Gefflegum.   .

Jag var med anglerna och med sveberna och med ænerna.
Jag var med saxarna och med sycgerna och med svärdswererna.
Jag var med hronerna och med danerna
Mid Englum ic wæs ond mid Swæfum ond mid ænenum.
Mid Seaxum ic wæs ond Sycgum ond mid Sweordwerum.
Mid Hronum ic wæs ond mid Deanum

och med heathoreamerna.   .

 ond mid Heaþoreamum.   .

Jag var med thuringerna och med throwenderna,
65 och med burgunderna, där jag gavs en halsring.
Där Guthere gav mig en glänsande skatt.
i belöning för mina sånger. Han var inte en ogin kung!
Jag var med frankerna och med friserna och med frumtingerna.
Jag var med rugerna och med glommerna och med rumwalerna.
70 I likhet med Aelfwine var jag i Italien.
Av alla män jag hört, hade han
den raskaste handen för att utföra tappra dåd,
det givmildaste hjärtat för att utdela armringar
och lysande halsringar, Eadwines barn.
75 Jag var med sercingarna och med seringarna.
Jag var med grekerna och med finnarna och med Caesar,
han som härskade över välmående städer,
värdesaker och skatter och ett mäktigt rike
Jag var med skoterna och med pikterna och med skridfinnarna.
80 Jag var med lidvikingarna och med leonerna
Mid þyringum ic wæs ond mid þrowendum,
65 ond mid Burgendum, þær ic beag geþah;
me þær Guðhere forgeaf glædlicne maþþum
songes to leane. Næs þæt sæne cyning!
Mid Froncum ic wæs ond mid Frysum ond mid Frumtingum.
Mid Rugum ic wæs ond mid Glommum ond mid Rumwalum.
70 Swylce ic wæs on Eatule mid ælfwine,
se hæfde moncynnes, mine gefræge,
leohteste hond lofes to wyrcenne,
heortan unhneaweste hringa gedales,
beorhtra beaga, bearn Eadwines.
75 Mid Sercingum ic wæs ond mid Seringum;
mid Creacum ic wæs ond mid Finnum ond mid Casere,
se þe winburga geweald ahte,
wiolena ond wilna, ond Wala rices.
Mid Scottum ic wæs ond mid Peohtum ond mid Scridefinnum;
80 mid Lidwicingum ic wæs ond mid Leonum

och med langobarderna,   . 

 ond mid Longbeardum,   .

med hedningarna och med hjältarna och med hundingarna.
Jag var med israelerna och med assyrierna,
med hebréerna och med indierna och med egyptierna.
Jag var med mederna och med perserna och med myrgingarna
85 och mofdingarna och mot myrgingarna,
och med amothingerna. Jag var med öst-thuringerna
och med eolerna och med isterna och idumingerna.
Och jag var med Eormanric hela tiden
där goternas gode kung var vänlig mot mig,
90 han gav mig en halsring, borgarnas furste,
som var gjord av sex hundraden rent guld,
i shilling räknad, en värdefull skatt.
Jag överlät den vid folkförsamlingen till Eadgils,
min hövding, då jag återvände till hembyn,
95 att behålla som belöning, eftersom han gav mig det land
som var mina fäder myrgingarnas odaljord.
Och sedan gavs ytterligare till mig av Ealhhild,
Eadwines dotter, den ädla stormannakvinnan.
Hennes lov sträckte sig genom många länder,
100 när jag med sång spred budskapet
om var under himlen, jag kände en storartad
kvinna prydd i guld som delade ut gåvor.
När jag och Scilling med klara stämmor
brast ut i sång för vår segerrike hövding,
105 vi sjöng melodiskt och högt med harpan
så att många högsinnade män,
de som behärskade skaldekonsten väl, sade
att de aldrig hört bättre sång.
Därifrån reste jag igenom hela Gotaland.
110 Jag sökte alltid upp de bästa följesmännen,
vilka var Earmanrics huskarlar.
Jag besökte Hedca och Beadeca och herelingerna.
Jag besökte Emerca och Fridla och Eastgota,
den vise och gode fadern till Unwen.
115 Jag besökte Secca och Becca, Seafola och Theodric,
Heathoric och Sifeca, Hlithe och Incentheow.
Jag besökte Eadwine och Elsa, Ægelmund och Hungar,
och de högsinnade withmyrgingarna.
Jag besökte Wulfhere och Wyrmhere,
mid hæðnum ond mid hæleþum ond mid Hundingum.
Mid Israhelum ic wæs ond mid Exsyringum,
mid Ebreum ond mid Indeum ond mid Egyptum.
Mid Moidum ic wæs ond mid Persum ond mid Myrgingum,
85 ond Mofdingum ond ongend Myrgingum,
ond mid Amothingum. Mid Eastþyringum ic wæs
ond mid Eolum ond mid Istum ond Idumingum.
Ond ic wæs mid Eormanrice ealle þrage,
þær me Gotena cyning gode dohte;
90 se me beag forgeaf, burgwarena fruma,
on þam siex hund wæs smætes goldes,
gescyred sceatta scillingrime;
þone ic Eadgilse on æht sealde,
minum hleodryhtne, þa ic to ham bicwom,
95 leofum to leane, þæs þe he me lond forgeaf,
mines fæder eþel, frea Myrginga.
Ond me þa Ealhhild oþerne forgeaf,
dryhtcwen duguþe, dohtor Eadwines.
Hyre lof lengde geond londa fela,
100 þonne ic be songe secgan sceolde
hwær ic under swegle selast wisse
goldhrodene cwen giefe bryttian.
ðonne wit Scilling sciran reorde
for uncrum sigedryhtne song ahofan,
105 hlude bi hearpan hleoþor swinsade,
þonne monige men, modum wlonce,
wordum sprecan, þa þe wel cuþan,
þæt hi næfre song sellan ne hyrdon.
ðonan ic ealne geondhwearf eþel Gotena,
110 sohte ic a gesiþa þa selestan;
þæt wæs innweorud Earmanrices.
Heðcan sohte ic ond Beadecan ond Herelingas,
Emercan sohte ic ond Fridlan ond Eastgotan,
frodne ond godne fæder Unwenes.
115 Seccan sohte ic ond Beccan, Seafolan ond þeodric,
Heaþoric ond Sifecan, Hliþe ond Incgenþeow.
Eadwine sohte ic ond Elsan, ægelmund ond Hungar,
ond þa wloncan gedryht Wiþmyrginga.
Wulfhere sohte ic ond Wyrmhere;

där strider inte ofta hade uppehåll   .

ful oft þær wig ne alæg,   .

120 när red-hären med hårda svärd
i Wistlaskogen försvarade och skyddade
sitt gamla fäderneslands säte mot Attilas folk.
Jag besökte Rædhere och Rondhere, Rumstan och Gislhere,
Withergield och Freotheric, Wudga och Hama,
125 de var inte de sämsta följesmännen,
även om jag råkar nämna dem sist.
Från hären flög ofta ett vinande och
gällande spjut mot fiendens folk,
där de förvisade Wudga och Hama
130 rådde över tvinnat guld, män och kvinnor.
Så har jag genom mina resor alltid funnit
att han som är kärast för landborna
är den som Gud tilldelar ett människorike
att sköta medan han lever här."
135 Så vandrar skalder ödesbundet
genom många länder, för lysande herrar
uppger sina behov och säger tack.
Syd eller nord finner de alltid någon
sångkunnig, givmild med gåvor,
140 som inför sitt följe vill öka sitt anseende
och visa mandom, tills allt passerar,
ljus och liv tillsammans. Han som förtjänar lov
har under himlen beständigt anseende.
120 þonne Hræda here heardum sweordum
ymb Wistlawudu wergan sceoldon
ealdne eþelstol ætlan leodum.
Rædhere sohte ic ond Rondhere, Rumstan ond Gislhere,
Wiþergield ond Freoþeric, Wudgan ond Haman;
125 ne wæran þæt gesiþa þa sæmestan,
þeah þe ic hy anihst nemnan sceolde.
Ful oft of þam heape hwinende fleag
giellende gar on grome þeode;
wræccan þær weoldan wundnan golde
130 werum ond wifum, Wudga ond Hama.
Swa ic þæt symle onfond on þære feringe,
þæt se biþ leofast londbuendum
se þe him god syleð gumena rice
to gehealdenne, þenden he her leofað."
135 Swa scriþende gesceapum hweorfað
gleomen gumena geond grunda fela,
þearfe secgað, þoncword sprecaþ,
simle suð oþþe norð sumne gemetað
gydda gleawne, geofum unhneawne,
140 se þe fore duguþe wile dom aræran,
eorlscipe æfnan, oþþæt eal scæceð,
leoht ond lif somod; lof se gewyrceð,
hafað under heofonum heahfæstne dom.
Läs även Namnregister till Widsith med förklaringar.