|
Översatt till svenska av
Albert Ulrik Bååth.
Jomsvikingarna var de berömda danska vikingar som i slutet av 900-talet
höll till i borgen Jomsborg på ön Wollin i närheten av dagens tysk-polska
gräns. De är mest kända för det stora vikingatåget mot Norge ca 986 som
slutade med ett fullständigt nederlag i slaget vid Hjörungavåg. Det
olyckliga krigståget hade orsakats av löften som jomsvikingarna hade råkat
ge den danske kungen när de var kraftigt berusade. Händelserna har blivit
skildrade i den anonyma Jomsvikingasagan som här i A. U. Bååths översättning
har blivit tillgänglig på svenska
Jomsvikingasagan är känd i flera olika varianter, men den äldsta skrevs
förmodligen ned ca 1200 och användes troligen som källa
av Snorre Sturlasson när denne skrev sin Heimskringla ca 1230. Snorres
version av händelseförloppet (Olav
Tryggvasons saga, kapitel 35-42) är dock mer trovärdig än
Jomsvikingasagan som trots att den räknas som en kungasaga har många
likheter med de ohistoriska fornaldarsagorna. Visserligen finns det en
mycket stor
kärna av sanning i Jomsvikingasagan, men eftersom författaren har tagit sig
stora friheter för att skildra hjältemodiga krigare från en svunnen tid, har den
drag av skönlitteratur
som utspelas i en historisk miljö.
Sagan genomsyras helt av det hedniska krigaridealet och frånvaron av kristna
influenser i den äldsta versionen är högst påtaglig.
Den version som Bååth
har översatt är dock en senare variant och i likhet med de flesta utgivare
saknas de inledande fem kapitlen som handlar om den danska kungaättens
uppkomst. Många anser att dessa kapitel är ett senare tillägg, men Lee M.
Hollander som översatt sagan till engelska (och vars kommentar jag har
bifogat till Bååths översättning) hävdar på ett övertygande sätt att de i själva
verket är ursprungliga och utgör en integrerad del av sagan. Bland annat
återkommer talet tre genom hela sagan när händelser upprepas tre gånger.
Anledningen till att jag har översatt Lee M. Hollanders kommentarer och
bifogat dem till Bååths översättning är att Bååths egna kommentarer var
alldeles för sparsamma. Med undantag av en enda fotnot utgjordes de bara av
en samling begreppsförklaringar längst bak i boken. Därför var det
nödvändigt att komplettera med både Hollanders och mina egna kommentarer om
man ska kunna få en djupare förståelse av sagan. Men för att läsaren ska
kunna avgöra vem det är som kommenterar texten har jag använt mig av
följande system.
-
Lee M. Hollanders kommentarer som jag har översatt till
svenska i svart text (och mina egna anmärkningar i blå text).
Lee M. Hollander har översatt en mer ursprunglig version av
Jomsvikingasagan och dessutom skiljer kapitelindelningen sig mellan hans och
Bååths översättning. För att underlätta jämförelser har jag gjort noteringar
på de enskilda sidorna när kapitelindelningen skiljer sig. Bååths
översättning har 15 kapitel medan Hollander översättning består av 24
kapitel och kapitlen motsvarar varandra på följande sätt (Hollanders fem
första kapitel är utelämnade i Bååths översättning):
Kapitel 1 = (kapitel 6-7 i Hollanders version),
Kapitel 2 (7), Kapitel 3 (8),
Kapitel 4 (9-10), Kapitel 5
(11), Kapitel 6 (12), Kapitel
7 (13), Kapitel 8 (13-15),
Kapitel 9 (15), Kapitel 10
(16), Kapitel 11 (17),
Kapitel 12 (18), Kapitel 13 (19-20),
Kapitel 14 (21-22), Kapitel 15
(22-24).
Märkligt nog innehåller Jomsvikingasagan ingen information om den
svenske vikingen Styrbjörn Starke. Enligt isländsk sagotradition skulle
Styrbjörn ha
varit hövding över jomsvikingarna och tillsammans med dessa stupat i slaget
vid Fyrisvallarna utanför Uppsala när han försökte störta Erik
Segersäll från tronen. Som ett komplement till sagan har jag därför lagt till den
längsta skildringen om Styrbjörn på denna sida.
Jomsvikingarnas saga
|
