Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 







 



 



 


 





 


 



 
 

 


Örjan Martinsson

Översatt till svenska av Albert Ulrik Bååth.

Jomsvikingarna var de berömda danska vikingar som i slutet av 900-talet höll till i borgen Jomsborg på ön Wollin i närheten av dagens tysk-polska gräns. De är mest kända för det stora vikingatåget mot Norge ca 986 som slutade med ett fullständigt nederlag i slaget vid Hjörungavåg. Det olyckliga krigståget hade orsakats av löften som jomsvikingarna hade råkat ge den danske kungen när de var kraftigt berusade. Händelserna har blivit skildrade i den anonyma Jomsvikingasagan som här i A. U. Bååths översättning har blivit tillgänglig på svenska

Jomsvikingasagan är känd i flera olika varianter, men den äldsta skrevs förmodligen ned ca 1200 och användes troligen som källa av Snorre Sturlasson när denne skrev sin Heimskringla ca 1230. Snorres version av händelseförloppet (Olav Tryggvasons saga, kapitel 35-42) är dock mer trovärdig än Jomsvikingasagan som trots att den räknas som en kungasaga har många likheter med de ohistoriska fornaldarsagorna. Visserligen finns det en mycket stor kärna av sanning i Jomsvikingasagan, men eftersom författaren har tagit sig stora friheter för att skildra hjältemodiga krigare från en svunnen tid, har den drag av skönlitteratur som utspelas i en historisk miljö. Sagan genomsyras helt av det hedniska krigaridealet och frånvaron av kristna influenser i den äldsta versionen är högst påtaglig.

Den version som Bååth har översatt är dock en senare variant och i likhet med de flesta utgivare saknas de inledande fem kapitlen som handlar om den danska kungaättens uppkomst. Många anser att dessa kapitel är ett senare tillägg, men Lee M. Hollander som översatt sagan till engelska (och vars kommentar jag har bifogat till Bååths översättning) hävdar på ett övertygande sätt att de i själva verket är ursprungliga och utgör en integrerad del av sagan. Bland annat återkommer talet tre genom hela sagan när händelser upprepas tre gånger.

Anledningen till att jag har översatt Lee M. Hollanders kommentarer och bifogat dem till Bååths översättning är att Bååths egna kommentarer var alldeles för sparsamma. Med undantag av en enda fotnot utgjordes de bara av en samling begreppsförklaringar längst bak i boken. Därför var det nödvändigt att komplettera med både Hollanders och mina egna kommentarer om man ska kunna få en djupare förståelse av sagan. Men för att läsaren ska kunna avgöra vem det är som kommenterar texten har jag använt mig av följande system.

  1. Lee M. Hollanders kommentarer som jag har översatt till svenska i blå text (och mina egna anmärkningar i grön text).

Lee M. Hollander har översatt en mer ursprunglig version av Jomsvikingasagan och dessutom skiljer kapitelindelningen sig mellan hans och Bååths översättning. För att underlätta jämförelser har jag gjort noteringar på de enskilda sidorna när kapitelindelningen skiljer sig. Bååths översättning har 15 kapitel medan Hollander översättning består av 24 kapitel och kapitlen motsvarar varandra på följande sätt (Hollanders fem första kapitel är utelämnade i Bååths översättning):

Kapitel 1 = (kapitel 6-7 i Hollanders version), Kapitel 2 (7), Kapitel 3 (8),
Kapitel 4 (9-10), Kapitel 5 (11), Kapitel 6 (12), Kapitel 7 (13), Kapitel 8 (13-15), Kapitel 9 (15), Kapitel 10 (16), Kapitel 11 (17), Kapitel 12 (18), Kapitel 13 (19-20), Kapitel 14 (21-22), Kapitel 15 (22-24).

Märkligt nog innehåller Jomsvikingasagan ingen information om den svenske vikingen Styrbjörn Starke. Enligt isländsk sagotradition skulle Styrbjörn ha varit hövding över jomsvikingarna och tillsammans med dessa stupat i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala när han försökte störta Erik Segersäll från tronen. Som ett komplement till sagan har jag därför lagt till den längsta skildringen om Styrbjörn på denna sida.

Jomsvikingarnas saga