Översatt till svenska av
Albert Ulrik Bååth.
Ramnkel Frösgodes saga utspelar sig huvudsakligen i den östra delen av
Island, men en avgörande händelse äger även rum när Alltinget är samlat vid
Tingvallarna.
Den översättning av Ramnkel Frösgodes saga som har publicerats här är den
av A. U. Bååth från 1800-talet som Emil Olson moderniserade språket på 1925.
Men sagan har även översatts av Hjalmar Alving 1945 och han har skrivit följande
inledning till denna saga.
Sagan om
Hravnkel Freysgode är en utpräglad personsaga: från första sidan till
sista är det Hravnkel den handlar om, vilket likväl inte utesluter, att även
sagans övriga huvudpersoner äro tecknade med klarhet och skärpa.
Händelserna utspelas helt på Island och under
900-talets förra hälft, alltså vid en tid, då hednisk åskådning ännu satt i
orubbat bo på den avlägsna ön, och det är framför allt genom den inblick
sagan skänker i de hedniska nordbornas tanke- och känslovärld som den har
sitt höga värde.
Vem författaren var, vet man lika litet som beträffande
de flesta andra isländska sagorna, men att han var väl förtrogen med den del
av Island, där de flesta händelserna utspelas — hedlandet mellan Jökeldalen
och Fljotsdalen på östlandet — är tydligt.
Icke mindre förtrogen är han med de hedniska nordbornas
själsliv: i ingen annan saga framstår klarare än här dråpet som en under de
givna förutsättningarna ofrånkomlig plikt. Då Hravnkel dräper Einar
Torbjörnsson, är det en dyr ed som förpliktar. Då han dräper Eyvind
Bjarnesson, är motivet det i sagorna vanliga: Hravnkel och hans ätt ha —
genom den nesliga behandling som Sám Bjarnesson utsatt honom för —
tillfogats en förlust (i detta fall en prestigeförlust), och för Hravnkel
gäller nu det ofrånkomliga kravet att tillfoga fiendesläkten en minst lika
stor förlust, vilket sker därigenom att dess värdefullaste medlem bringas om
livet. Att denne personligen stått helt utanför striden mellan hans bror Sam
och Hravnkel, har ingenting att betyda.
Men inte bara om släktfejd handlar sagan, utan även ur
isländingarnas fredliga vardagsliv ger den små bilder, någon gång av en
idyllisk karaktär, som egendomligt sticker av mot händelseförloppet i
övrigt. [...]
Bevarad till eftervärlden är sagan så gott som helt och
hållet endast genom avskrifter från sen tid (1600-talet), men för dess
tillkomst i ett vida avlägsnare århundrade talar allt i sagan, både i
innehållet och språket.
Ramnkel Frösgodes saga
|