|
Olof Kolmodin föddes 1766 som son till prosten Christoffer Dahl och Helena Elisabeth Kolmodin.
Eftersom moderns släkt var mer berömd antog han sin moders
efternamn och blev inskriven i Uppsala universitet 1783 där flera andra av
hans släktingar hade varit eller var verksamma. Själv skulle Olof Kolmodin bli
universitetets rektor i fyra omgångar och dekanus vid den filosofiska
fakulteten fem gånger. Han blev 1805 den elfte innehavaren av den "skytteanska
professuren i statskunskap och vältalighet", vilken han höll fram till sin
död 1838. Ämbetet är världens äldsta statsvetenskapliga professur, men
Kolmodin ägnade inte mycket uppmärksamhet åt statskunskapen. Det är som
översättare av Livius och Tacitus som han har blivit känd, och det är också
anledningen till att just denna artikel har blivit skriven, då jag har
skannat in och publicerat hans översättningar på Tacitus.
Nedan följer information om Olof Kolmodin som är hämtat från Nordisk
familjebok. För hans föregångare inom släkten Kolmodin har jag bara tagit
med den första meningen, resten av artiklarna finns tillgängliga på
denna sida.
Nordisk familjebok (1911)
Kolmodin, en gammal, öfver olika delar af landet nu
utbredd släkt, härstammar från bonden Erik Jonsson,
som i slutet af 1500-talet var bosatt i Koldmo l. Koldemo by
(däraf släktens namn), Arbrå socken, Hälsingland.
1. Erik K. (Ericus Kolmodinus), sonson af
den ofvannämnde Erik Jonsson, vitterlekare, f.
på 1630-talet i Torshälla, d. omkr.
1665 i Uskela, Finland, studerade i Uppsala och Åbo.
2. Israel K., den föregåendes syskonbarn
(=äldre svenska för kusin),
superintendent (= biskop i Visby), psalmförfattare, f. 24 dec.
1643 i Enköping, d. 19 april 1709 i
Visby, promoverades 1672 i Uppsala till filos.
magister och studerade därefter vid åtskilliga
utländska universitet.
3. Olof K., den föregåendes brorson, andlig
skald, f. 26 maj 1690 i Nysätra prästgård, Uppland,
d. 8 april 1753, inskrefs 1698 som student i Uppsala,
där han 1716 promoverades till filos.
magister.
 4. Olof K. d. y., dotterson till den föregående
(efter hvilken han erhöll både för- och tillnamn. K:s
fädernenamn var Dahl; han var halfbror till
psalmförfattarna Erik och Kristofer Dahl),
universitetslärare, f. 13 sept.
1766 i Saleby församling i Västergötland, d. 14 juli
1838, blef 1783 student i Uppsala, promoverades där
1791 till filos. magister samt utnämndes 1792 till
docent i svensk litteraturhistoria och 1805 till
professor skytteanus. K. var en blygsam, välvillig,
tämligen maklig man. Böjd för att åsidosätta den
till hans professur hörande statskunskapen, föreläste
han helst öfver de latinske prosaförfattarna. Själf
skref han ett ledigt och smakfullt latin. För
eftervärlden har han gjort sig känd hufvudsakligen
genom sina utmärkta öfversättningar af Livius
("Romerska historien", 1–3 bd, omfattande Livius
10 första böcker, 1831–32, flera uppl.; 4–5 bd,
omfattande Livius’ 21-27 bok, 1843-44) och Tacitus
("Romerska häfdeböcker", l bd, 1844, och "Romerske annaler",
del 1, 1833–35; 2:a uppl. 1870). Se "Minne af O. K." (1839).
Ytterligare en av Olof Kolmodins halvbröder var botanikern Anders Dahl
(1751-1789) som var en av Carl von Linnés lärjungar. Växtsläktet dahlior
är uppkallat efter honom. |
