|
0, 1, 2,
3, 4, 5,
6, 7, 8,
9, 10, 11,
12, 13, 14,
15, 16, 17,
18, 19, 20,
21, 22,
23, 24, 25,
26, 27, 28,
29, 30, 31,
32, 33, 34,
35, 36, 37,
38, 39, 40,
41, 42, 43
Kapitel 6
Beowulf och Hroðgar hälsa varandra.
|
Scyldingarnes värn Hroðgar talade:
»Jag kände honom, då han var ett barn.
»Hans gamle fader hette Ecgtheov;
»Honom gaf göten Hreðel till äkta1
375 »Sin enda dotter; hans starke son
»Är nu hit kommen, har uppsökt en huld vän.
»Det sade då sjöfarande,
»Som förde öfver göternas gärder2
»Dit efter önskan, att den stridsberömde
380 »Hade trettio männers styrka
»I sitt näftag. Den helige Gud
»Har sändt honom till vest-danerna,3
»Så jag hoppas, oss till bistånd
»Mot Grendels fasa. Jag vill bjuda
385 »Den gode smycken för hans djerfva mod.
»Skynda du dig, bed dem gå in
»Att se den samlade kretsen af vänner.
»Säg dem också, att de äro välkomna
»Till danamännen». Då gick Vulfgar
390 Till salsdörren, förkunnade derinne:
»Eder lät säga min segerherre,
»Öst-danernas3 furste, att han känner eder börd,
»Och att I tappre ären välkomna
»Öfver hafvets vågor hit till honom.
395 »Nu mån I gå i edra rustningar
»Under hjelmarna att se Hroðgar.
»Låten sköldarne och de dödsbringande spjuten
»Bida här på samtalets utgång!»
Upp steg då den mäktige, kring honom mången
man,
400 En ståtlig kämpaskara; några stannade der
Att vakta rustningarna, som den
starke bjöd dem.
De skyndade samlade efter mannens anvisning
Under Hjorts
tak; den hugstarke gick,
Hård under hjelmen, och ställde sig vid
härden.4
405 Beovulf
talade — på honom sken brynjan,
Ett stridsnät flätadt af smedens konstflit
—:
»Hell dig, Hroðgar! Jag är Hygelacs
»Slägting och hirdman; jag har i min
ungdom
»Utfört många bragder. På min odalgård
410 »Fick jag noga reda på Grendels sak.
»Sjöfarande säga, att denna sal,
»Det yppersta af hus, står
tom och gagnlös
»För alla män, sedan aftonljuset
»Varder doldt under himlens
glans,
415 »Då rådde mig mina stamfränder,
»De yppersta män, kloka karlar,
»Att
jag skulle söka dig, konung Hroðgar;
»Förty de kände min stora styrka,
»Hade sjelfve sett, då jag kom ur striden,
420 »Blodbestänkt af fiender; troll5
band jag der,
»Ödde jättarnes slägt och slog om natten
»Hafstrollen6 på
vågorna, led stort trångmål,
»Hämnades fiendtligheten mot vind-göterna, som
lidit ve,
»Krossade deras fiender. Och nu skall jag ensam
425 »Hålla möte med jätten Grendel,
»Olycksbringaren. Nu vill jag då
»Bedja dig, furste öfver lysande daner,
»Scyldingarnes skydd, en enda bön:
»Att du, krigarnes värn, folkens
herre och vän,
430 »Ej vägrar mig nu, då jag kommit så
fjerran från,
»Att få
ensam med mina jarlars skara,
»Denna hårda hop, rensa salen Hjort.
»Jag har
också sport, att olycksbringaren
»I sin sorglöshet ej bryr sig om vapen.7
435 »Jag försmår då, så sannt mig Hygelac,
»Min folkkonung, vare blid i hågen,
»Att bära svärdet eller den sida, gula
»Skölden i striden, utan med näfven skall jag
»Fatta tag i fienden och kämpa om lifvet,
440 »Bröst emot bröst; der får den lita
»Till herrens dom, som döden rycker bort.
»Jag tror nog, att han vill, om han får råda,
»Uppäta götamännen i denna stridssal
»Oförfäradt, som han ofta gjort
445 »Med blomman af daner. Ej behöfver du hålla
»Vakt öfver mitt hufvud;8 han vill nog ha mig,
»Bestänkt med blod, om döden bortrycker mig:
»Enslingen bär bort det blodiga liket,
»Tänker kalasa, äter det sorglöst,
450 »Vandrar9 i kärrets vrår; ej behöfver du då längre
»Sörja för vården utaf min kropp.
»Sänd till Hygelac, om striden bortrycker mig,
»Den bästa af stridsskrudar, som värnar mitt
bröst,
»Den yppersta rustning, ett arf efter Hreðla,
455 »Velands10 verk. Alltid går
ödet, som det skall.» |
Scyldingarnes värn Hroðgar talade:
»Jag kände honom, då han var ett barn.
»Hans gamla fader hette Ecgtheow;
»Honom gav göten Hreðel till äkta1
375 »Sin enda dotter; hans starke son
»Är nu hitkommen, har uppsökt en huld vän.
»Det sade då sjöfarande,
»Som förde över götarnes gåvor2
»Dit efter önskan, att den stridsberömde
380 »Hade trettio männers styrka
»I sitt nävtag. Den helige Gud
»Har i sin nåd sänt honom till väst-danerna,3
»Så jag hoppas, att hjälpa oss
»Mot Grendels fasa. Jag vill bjuda
385 »Den gode smycken för hans
djärva mod.
»Skynda du dig, bed dem gå in,
»Att jag må se den samlade kretsen av fränder,
»Säg dem också, att de äro välkomna
»Till danamännen.» Då gick Wulfgar
390 Till salsdörren och hälsade inifrån:
»Eder lät säga min segerherre,
»Öst-danernas3 furste, att han känner eder börd,
»Och att I tappre ären välkomna
»Över havets vågor till honom.
395 »Nu mån I gå i edra rustningar
»Under hjälmarna att se Hroðgar.
»Låten sköldarne och de dödsbringande spjuten
»Bida här på samtalets utgång!»
Upp steg då den mäktige, kring honom mången man,
400 En ståtlig kämpaskara; några stannade där
Att vakta rustningarna, som den starke bjöd dem.
De skyndade samlade efter mannens anvisning
Under Hjorts tak; den hugstarke gick,
Hård under hjälmen, och ställde sig inom hörhåll.4
405 Beowulf talade — på honom sken brynjan,
Ett stridsnät flätat av smedens konstflit —:
»Hell dig, Hroðgar! Jag är Hygelacs
»Frände och hirdman; jag har i min ungdom
»Utfört många bragder. På min odalgård
410 »Fick jag noga reda på Grendels sak.
»Sjöfarande säga, att denna sal,
»Det yppersta av hus, står tom och gagnlös
»För alla män, sedan aftonljuset
»Varder dolt under himlens valv.
415 »Då rådde mig mina stamfränder,
»De yppersta män, kloka karlar,
»Att jag skulle söka dig, konung Hroðgar;
»Förty de kände min stora styrka,
»Hade själve sett, då jag kom ur striden,
420 »Blodbestänkt av fiender; fem5 band jag där,
»Ödde jättarnes släkt och slog om natten
»Havstrollen6 på vågorna, led stort trångmål,
»Hämnades fiendskapen mot vädergötarne, som råkat illa ut,
»Krossade deras fiender. Och nu skall jag ensam
425 »Avgöra saken med jätten Grendel,
»Skräckbringaren. Nu vill jag då
»Bedja dig, furste över lysande daner,
»Scyldingarnes skydd, en enda bön:
»Att du, krigarnes värn, männens herre och vän,
430 »Ej vägrar mig nu, då jag kommit så fjärran från,
»Att få ensam med mina jarlars skara,
»Denna hårda hop, rensa salen Hjort.
»Jag har också sport, att skräckbringaren
»I sin sorglöshet ej bryr sig om vapen.7
435 »Jag försmår då, så sant mig Hygelac,
»Min folkkonung, vare blid i hågen,
»Att bära svärdet eller den sida, gula
»Skölden i striden, utan med näven skall jag
»Fatta tag i fienden och kämpa om livet,
440 »Bröst emot bröst; där får den lita
»Till herrens dom, som döden rycker bort.
»Jag tror nog, att han vill, om han får råda,
»Uppäta götamännen i denna stridssal
»Oförfärat, som han ofta gjort
445 »Med kraftstolte män. Ej behöver du hålla
»Vakt över mitt huvud;8 han vill nog ha mig,
»Bestänkt med blod, om döden bortrycker mig:
»Enslingen bär bort det blodiga liket,
»Tänker kalasa, äter det sorglöst,
450 »Nedblodar9 kärrets skrymslen. Ej behöver du då längre
»Sörja för vården utav min kropp.
»Sänd till Hygelac, om striden bortrycker mig,
»Den bästa av stridsskrudar, som varnar mitt bröst,
»Den yppersta brynja, ett arv efter Hreðla,
455 »Welands10 verk. Alltid går ödet som det skall.» |
Kapitel 7 - Unfreð yttrar sig nedsättande om Beowulf.
Tillbaka till Beowulfs förstasida. |
