Scyldingarnes värn Hroðgar talade:
»Spörj ej efter lycka! Sorgen är förnyad
»För danernas folk: död är Äschere*),
»Yrmenlafs äldre broder,
¹³²⁵ »Min förtrogne rådgifvare
»Min sidokamrat, då vi i striden
»Värjde våra hufvuden, när kämparne stötte samman,
»Stormade mot hvarandra**): sådan bör en jarl vara,
»En bepröfvad ädling, som Äschere var.
¹³³⁰ »Hans mördare vardt uti Hjort
»En spöklik mordgast. Jag vet icke hvart,
»Stolt öfver rofvet, den hemska drog sig tillbaka,
»Glad**) åt sin måltid. Hon hämnades den strid,
»I hvilken du i går natt dödade Grendel
¹³³⁵ »På våldsamt sätt med hårda näfvar,
»Derföre att han alltför länge dödat
»Och minskat mina män. Han föll i striden,
»Pliktade med lifvet; men nu har en annan
»Mäktig illdådare kommit, som ville hämnas sin son,
¹³⁴⁰ »Och har vidare fullföljt fejden,
»Så att för mången man, som sörjer i sinnet
»Efter skatt-utdelaren, må det väl synas
»En hård olycka: nu hvilar den hand,
»Som kunde främja åt er allt hvad I villen.
¹³⁴⁵ »Jag har hört landets invånare,
»Salsbeboarne, mina män säga,
»Att de ha sett tvänne sådana
»Väldiga gränsboar, främmande gastar
»Hålla till i träsk: af dem var den ena,
¹³⁵⁰ »Så visst som de kunde veta det,
»En kvinnogestalt; den andra uslingen
»Trampade i mansskepnad landsflyktens spår,
»Blott att han var större än någon annan man.
»Honom kallade i forna dagar
¹³⁵⁵ »Invånarne Grendel: ej känna de hans fader,
»Om förut någon af mörka gastar
»Blifvit född åt denne. De bebo varghålor,¹
»Dolda trakter, blåsiga uddar,
»Farliga träskvägar, der bergets ström
¹³⁶⁰ »Under uddarnas töcken flyter
»Ned under jorden. Ej är det härifrån
»Många mils väg, som denna sjö ligger;
»Öfver den hänga rimfrostklädda träd,
»En rotfast skog, och öfverskugga vattnet.
¹³⁶⁵ »Der kan man hvarje natt se ett hemskt under,
»Eld på vågorna. Ej lefver någon så vis
»Bland menniskors barn, att han känner bottnen.
»Fastän hedens vandrare, den hornprydde hjorten,
»Jagad af hundar, uppsöker skogen,
¹³⁷⁰ »Flyende från fjerran, gifver han förr
»Sitt lif på stranden, än han vill dölja
»Sitt hufvud deri. Ej är det en trygg plats.
»Derifrån stiga mörka vågsvall
»Upp till molnen, då vinden drager
¹³⁷⁵ »Oväder samman, tills luften mörknar
»Och himlen gråter. Nu finnes hjelp
»Åter ensamt hos dig. Du känner ej ännu
»Den farliga platsen, der du kan finna
»Den skuldbelastade varelsen: sök, om du vågar!
¹³⁸⁰ »Jag skall löna dig för denna strid,
»Såsom jag förut gjort, med gamla smycken,
»Med vridet guld, om du kommer derur».