Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Sammanfattning av Romarrikets historia åren 38-47 e.Kr.

(från Bertil Cavallins översättning av Annalerna)

När Cornelius Tacitus avslutat den sjätte boken av Annalerna hade han fullbordat en tredjedel av sin skildring av det romerska kejsardömet från Tiberius till och med Nero. Det han skrev om Caligula har gått förlorat. Vad Claudius beträffar möter vi honom först efter sex års regering. En kort sammanfattning av händelserna mellan åren 37 och 47 är på sin plats.

När Tiberius dog, sjuttiosjuårig, år 37 e.Kr. blev Gajus, mera känd under sitt smeknamn Caligula, kejsare. Efter att ha begivit sig till Pandateria och Pontia för att hämta sin mors och äldste brors kvarlevor återvände kejsaren till Rom: gravsättningen skedde i Augustus mausoleum. Tillsammans med sin farbror Claudius, som aldrig förut beklätt något högre ämbete, var Caligula konsul två månader. Genom frikostiga gåvor åt olika håll gjorde han snabbt av med det som den sparsamme Tiberius samlat i statens kassor. Åtal för majestätsbrott skulle ej förekomma; det var vanligt att man inledde sin regering med en förklaring att man icke ämnade fortsätta sådant som väckt speciell motvilja under en föregående regim. En rad landsflyktiga återkallades från exilen, vänner till kejsaren upphöjdes. Herodes Agrippa blev konung över stora delar av Palestina; Rhoemetalces i Thrakien, Cotys i Mindre Armenien, Sohaemus i Ituraea, Antiochus i Commagene. Efter en sjukdom tycks de första tecknen på kejsarens vansinne ha visat sig; några framstående personer fick order att dö.

38 e. Kr. (Marcus Aquilius Julianus och Publius Nonius Asprenas konsulat). Vi hör fortfarande talas om populära åtgärder, bland annat utökades riddarståndet med medlemmar från provinserna. Gardesbefälhavaren Macro, som Caligula hade så mycket att tacka för, dödades. Skattkammaren var tom och konfiskation tillgreps: samröre med Sejanus synes ha varit svepskälet i många fall - alltså just sådana anklagelser som Caligula förklarat icke skulle förekomma längre. Kejsaren sökte gudomlighet för egen del. Oroligheter förekom i Alexandria mellan greker och judar.

39 e. Kr. (Gajus Caesars och Lucius Apronius Caesianus konsulat). Caligula lade ned sitt konsulat efter en månad. Bland årets senare konsuler (consules suffecti) fanns två bemärkta män: Domitius Corbulo, den store fältherren, samt talaren Domitius Afer. Herodes Antipas fick gå i landsflykt. Mithridates, som Tiberius gjort till kung i Armenien, kallades till Rom och sattes under bevakning. Kejsarens förryckthet visade sig i byggandet av en bro av fartyg mellan Puteoli och Baiae. Till mera praktiska åtgärder hörde projektering av en kanal genom Korintiska näset. En rad bemärkta personer dödades. Seneca var i fara men undkom. Kejsaren begav sig till Gallien, men några krigiska bedrifter utförde han inte. En sammansvärjning hade bildats av Lentulus Gaetulicus, legat i övre Germanien. Den slogs ned; offren synes ha varit ganska många.

40 e. Kr. (Gajus Caesar ensam konsul). Efter några veckor nedlade kejsaren konsulatet. En här fördes till kusten av Engelska kanalen för att invadera Britannien; efter några onyttiga strandpromenader fick den order om återtåg. Sin födelsedag (den 31 augusti) firade Caligula med att uppträda hotfullt mot senaten och framstående män; några dödades. Kejsaren visade sig nu öppet i flera gudars (och gudinnors) gestalt och pockade på mångfaldig gudomlig dyrkan. En judisk deputation hade anlänt till Rom; deltagarna i beskickningen ansåg sig lyckliga att ha undkommit med livet i behåll. Petronius, legat i Syrien, fick order att i Jerusalems tempel ställa upp kejsarens staty; företaget avvärjdes genom mordet på kejsaren. Smicker och krypande fjäsk räddade många i Rom.

41 e. Kr. (Gajus Caesar och Gnajus Sentius Saturninus konsulat). Den 24 januari mördades Caligula; en sammansvärjning hade bildats av Cassius Chaerea och Cornelius Sabinus. Efter diverse diskussioner, under vilka bland annat återinrättandet av republiken dryftades, utropades Claudius till kejsare sedan han lovat gardets soldater en rundlig penningsumma. Det nya principatet lovade återgång till de riktlinjer som Augustus dragit upp. Ledarna för sammansvärjningen mot Caligula straffades. Segrar vanns över maurerna och maurusierna i Libyen och chatterna i Germanien. Messalina, Claudius dåvarande maka, visade snart sitt onda inflytande: Seneca och Julia, Germanicus dotter, fick gå i landsflykt. Julia dödades snart.

42 e. Kr. (Claudius Caesars och Gajus Caecina Largus konsulat). Maurerna tillfogades nytt nederlag. Appius Junius Silanus (konsul år 28) dödades på Messalinas och den frigivne Narcissus anstiftan. Kanske var detta orsaken till att en sammansvärjning bildades med många bemärkta deltagare under ledning av Annius Vinicianus och Furius Camillus Scribonianus. Efter fem dagar var faran över; död och självmord blev ledarnas lott och även på andra blev hämnden blodig - till offren hörde Caecina Paetus och hans hustru Arria (det var hon som stötte ett svärd i sin egen kropp, drog ut det och räckte det till maken: "Det gör inte ont, Paetus!").

43 e. Kr. (Claudius Caesars och Lucius Vitellius konsulat). Invasion företogs i Britannien under Plautius Silvanus. Claudius var också med på fälttåget under en kortare tid. Mithridates återtog Armenien sedan Gotarzes och Vardanes blivit oeniga. Messalina visade fortsatt ondska.

44 e. Kr. (Gajus Passienus Crispus och Titus Statilius Taurus konsulat). Claudius återvände till Rom i stor triumf. Hans son fick tillnamnet Britannicus. En del reformer företogs: Makedonien och Achaja blev senatoriska provinser; kvestorer i stället för pretorer sattes i ledningen för statskassan. Konung Herodes Agrippa avled, hans rike delades, en prokurator tillsattes över Judéen.

45 e. Kr. (Marcus Vinicius och Titus Statilius Taurus Corvinus konsulat). Galba blev prokonsul över Afrika. Mithridates av Bosporus gjorde revolt men besegrades av Didius Gallus, legat i Moesien.

46 e. Kr. (Publius Valerius Asiaticus och Marcus Silanus konsulat). Messalina förgiftade Vinicius, förra årets konsul, då hon fruktade hans hämnd: Messalina hade dödat hans hustru Julia. en ny sammansvärjning bildades av Asinius Gallus. Den ansågs ofarlig och Gallus fick blott gå i landsflykt.

47 e. Kr. (Claudius Caesars och Lucius Vitellius konsulat). De båda konsulerna lade snart ned sitt ämbete och blev censorer. Plautius Silvanus återvände från Britannien och fick förmånen av den mindre triumfen. Hans efterträdare blev Ostorius Scapula. Galba återvände från Afrika. En ny sammansvärjning bildades; vi känner namnet bara på en inblandad, Valerius Asiaticus.

Annales elfte bok
Tillbaka till Annales förstasida.