Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla

  HEIMSKRINGLA
 

  Prologus
  Ynglingaätten
  Halvdan svarte

  Harald hårfagre
  Håkon den gode
  Harald gråfäll
  Olav Tryggvesson
  Olav den helige
  Magnus den gode
  Harald hårdråde
  Olav kyrre
  Magnus barfot
  Magnussönerna

  Harald gille
  Haraldssönerna
  Håkon härdabred
  Magnus Erlingsson

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 

 
  ANDRA SAGOR
 

  Gisle Sursson

  Gunnlög ormtunga

  Hervararsagan
 
Historia Norwegie
 
Jomsvikingasagan

  Ramnkel Frösgode

  Styrbjörns saga

 
 
  TACITUS
 
  Agricola
  Germania
  Dialogus de oratoribus
 
Annales

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
  BEOWULF
  WIDSITH
 


Örjan Martinsson

Förord till Heimskringla
av Emil Olson

   
Omslagen till de tre banden av Snorre Sturlassons konungasagor som kom ut 1919-1926

Behovet av en ny översättning av Snorre Sturlassons även för Sveriges historia betydelsefulla verk, Norges Konungasagor, torde tillräckligt motiveras genom att erinra om att det i år är jämnt femtio år, sedan första delen av den senaste fullständiga svenska översättningen, Hans Hildebrands, lämnade tryckpressen. Hildebrands »Konungaboken» var ett for sin tid mycket förtjänstfullt arbete, särskilt på grund av de många och viktiga resultat av självständiga historiska och litteraturhistoriska forskningar, som han nedlagt i inledningar och anmärkningar. Efter fem årtionden är verket emellertid helt naturligt i många stycken föråldrat.

Den nu föreliggande översättningen är avsedd att läsas av en större bildad allmänhet och är därför icke försedd med en i egentlig mening vetenskaplig apparat. De åtföljande anmärkningarna åsyfta endast att giva läsaren de upplysningar som fordras för att rätt förstå texten, sådan som den föreligger. Någon mera ingående historisk eller kulturhistorisk kommentar är icke avsedd, än mindre någon genomförd kritik av Snorres sakuppgifter eller någon diskussion om de olika åsikter, som inom den filologiska och den historiska vetenskapen framträdt rörande åtskilliga delar av Snorres framställning. Av topografiska upplysningar rörande skandinaviska ortnamn ha i anmärkningarna under texten i regel lämnats endast sådana, som äro av omedelbart intresse for det ifrågavarande textstället. Beträffande själva texten må blott anmärkas, att vid översättningen av kvädena trohet mot originalets mening och en korrekt nysvensk sprakform varit huvudsyftena; för dessa har översättaren ansett sig böra offra originalens invecklade rimformer, detta så mycket mera, som dessa allitterationer och inrim näppeligen fullt uppfattas av ett modernt öra och i varje fall en någorlunda fast rytm torde vara tillräcklig för att för en nutida läsare giva stroferna karaktären av vers.

Översättningen är avsedd att utkomma i tre delar. Tredje delen kommer att åtföljas av ett fullständigt person- och ortnamnsregister jämte en karta över det forntida Norge. Till densamma kommer dessutom att fogas en bibliografi over viktigare texteditioner och översättningar jämte ett antal arbeten, företrädesvis av historisk och kulturhistorisk art, som äro ägnade till hjälpmedel vid ett djupare studium av Snorres arbete. Med hänsyn till denna bibliografi torde det har vara nog att anmärka, att den föreliggande översättningen är gjord efter den sista och bästa texteditionen, Finnur Jónssons av år 1911. Bland hjälpmedel må dessutom redan här framhållas den förträffliga norska översättningen med inledning och anmärkningar av Gustav Storm (första upplagan 1899), till vilken även översättaren av detta arbete sedan gammalt står i tacksamhetsskuld.

Lund 1919.

Översättaren.

Inledning till Heimskringla
Tillbaka till förstasidan