Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla

  HEIMSKRINGLA
 

  Prologus
  Ynglingaätten
  Halvdan svarte

  Harald hårfagre
  Håkon den gode
  Harald gråfäll
  Olav Tryggvesson
  Olav den helige
  Magnus den gode
  Harald hårdråde
  Olav kyrre
  Magnus barfot
  Magnussönerna

  Harald gille
  Haraldssönerna
  Håkon härdabred
  Magnus Erlingsson

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 

 
  ANDRA SAGOR
 

  Gisle Sursson

  Gunnlög ormtunga

  Hervararsagan
 
Historia Norwegie
 
Jomsvikingasagan

  Ramnkel Frösgode

  Styrbjörns saga

 
 
  TACITUS
 
  Agricola
  Germania
  Dialogus de oratoribus
 
Annales

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
  BEOWULF
  WIDSITH
 


Örjan Martinsson

Konung Olav kyrres historia

Kapitel 1

Olav var ensam konung över Norge efter sin broder Magnus död. Olav var stor till växten och väl skapad; det är en allmän sägen, att ingen har sett en man med fagrare eller värdigare utseende. Han hade silkegult hår som föll mycket vackert, ljus hy, vackra ögon och välvuxna lemmar. Han var oftast fåmält och talade icke på tingen, men i dryckeslaget var han glad, drack gärna, var pratsam, vänlig och fridsam, så länge hans välde varade1. Detta omtalar Sten Herdisson:

Tröndernas kampdjärve herre
vill med klokskap bringa
fred åt allt sitt rike —
männen glädjas åt gåvan.
Väl det täckes folket,
att anglernas kuvare2 tvingar
hårdsint männen till sämja.
Den bäste som födts under solen3.

  1. Olavs tillnamn »kyrre» betyder: »den stillsamme», »fredlige».
  2. Anglerna: engelsmännen; »anglernas kuvare» är en rosande beteckning för Olav, syftande på hans deltagande i faderns härnadståg till England.
  3. Den sista versraden utgör en del av det treledade stävet i dråpan; se ovan kapitel 85 not 3.

Kapitel 2
Om konung Olavs seder.

Det var sed i forna tider i Norge, att konungen hade sitt högsäte midt på långpallen1; ölet bars rundt omkring elden. Konung Olav var den förste som lät göra sitt högsäte på högpallen som gick tvärt över stugan2. Han var också den förste som lät bygga en stuga med ugn och halmströ golvet både vinter och sommar. Under konung Olavs tid förkovrades köpstäderna i Norge mycket, och somliga grundlades först nu. Konung Olav grundade en köpstad i Bjorgvin3; där slogo snart många rika män sig ned, och dit seglade köpmän, från främmande länder. Han lät där från grunden bygga Kristkyrkan, den stora stenkyrkan; av denna blev dock föga fullbordat, men träkyrkan lät han färdigbygga4.

Konung Olav lät stifta Stora gillet i Nidaros och många andra gillen i köpstäderna; förut funnos där »omgångsdryckeslag»5. »Bybot» hette den stora gillesklockan i Nidaros6. Gillesbröderna läto där bygga Margaretakyrkan, en stenkyrka. Under Olavs dagar blevo »sammanskottsöl»7 och gravöl vanliga i köpstäderna. Vid denna tid började man också med nya moder i klädedräkten; man hade praktbyxor som snörades till benet, somliga spände guldringar om fotläggarna, och man bar långa rockar, snörade i sidan och med ärmar som voro fem alnar långa och så trånga, att man måste draga dem på med dragband och rynka dem ända upp till axeln; man hade också höga skor, alla silkesömmade och somliga guldbelagda. Många andra underliga moder funnos vid denna tid.

  1. Läs om stugan längst ned på sidan
  2. Högpallen — tvärpallen; jämför ovan not 1.
  3. Staden Bjorgvin (Bergen) grundlades c. år 1070.
  4. Den stora Kristkyrkan (av sten) blev färdigbyggd först omkring år 1160; en mindre Kristkyrka (av trä) användes som domkyrka, tills den större blev färdig.
  5. Läs om omgångsdryckeslag längst ned på sidan.
  6. »Bybot» betyder: »stadens hjälp eller räddning»; klockan kallades så, emedan den tjänstgjorde som stormklocka. Den hängde i den i texten ovan omtalade Margaretakyrkan.
  7. »Sammanskottsöl»: dryckeslag till vilket deltagarna själva sammansköto kostnaderna.

Kapitel 3
Om hirdens seder.

Konung Olav hade den seden i sin hird, att han lät »bordsvennerna»1 stå framför sitt bord och skänka i ur bordskärl åt sig själv och åt alla män av rang som sutto vid hans bord. Han hade också »ljussvenner», som höllo ljus framför hans bord, lika många som där sutto förnäma män. Där var också ett säte för stallarna2 utanför skänkbordet. Där sutto stallarna och andra hövdingar och vände ansiktena inåt mot högsätet. Konung Harald och andra konungar före honom hade haft för sed att dricka av djurhorn och att låta bära öl från högsätet omkring elden och dricka skålar med dem som de önskade. Så säger skalden Stuv3:

Väl jag förstod, att den raske
segerrike krigarn
med vänligt sinne mig mottog
(den bäste han var av männer),
då när den givmilde fursten
själv mig gick till mötes
på Haug4 med gyllne hornet
att dricka mig till i laget.

  1. »Bordsven» (isl. skutilsveinn) blev från och med Olav kyrres tid titeln för den förnämsta rangklassen bland hirdmännen.
  2. Om stallarens rang och ställning inom hirden se Olav Tryggvessons historia kapitel 94 not 1.
  3. Om denne skald se hans biografi.
  4. Se ovan Harald hårdrådes historia kapitel 1 not 2.

Kapitel 4
Konung Olavs hirdordning.

Konung Olav hade hundra hirdmän, sextio »gäster» samt sextio huskarlar, som skulle föra till konungsgården vad som behövdes och uträtta andra sysslor som konungen önskade1. Då bönderna frågade konungen, när han for omkring på den gästning som de gjorde för honom, varför han hade mera folk än lagen föreskrev och de förra konungarna hade haft, svarade han så: »Icke kan jag styra riket bättre och icke står det mera skräck kring mig än min fader, fastän jag har dubbelt så mycket folk som han hade; och icke vill jag öva något tvång mot eder eller försämra eder ställning.»

  1. Om hirdens indelning i olika rangklasser se ovan Olav den heliges historia kapitel 57 not 5.

Kapitel 5
Konung Sven Ulvssons död.

Konung Sven Ulvsson dog sotdöden tio år efter de båda Haraldarnas fall1. Sedan var hans son Harald »hein» konung i Danmark i fyra år2, sedan Svens son Knut i åtta år3; han är sannhelig. Därefter regerade Olav, Svens tredje son, i åtta år4 och Erik den gode, son till konung Sven, i ytterligare åtta år5.

Den norske konung Olav blev gift med den danske konungen Svens dotter Ingrid, och den danske konung Olav Svensson fick till hustru Ingegerd, dotter till konung Harald6 och syster till den norske konung Olav. Olav Haraldsson, som somliga kallade Olav »kyrre»7 och många Olav »bonde», fick en son med Thora Joansdotter; han fick namnet Magnus. Denne gosse var mycket vacker och lovande; han växte upp i konungens hird.

  1. Dvs. år 1076; jfr ovan Harald hårdrådes historia kapitel 28 not 1.
  2. Harald »hein» — tillnamnet betyder »brynsten» — var konung i Danmark år 1076—1080.
  3. Åtta år; rättare: sex. Knut regerade emellan 1080 och 1086. Han blev efter sin död förklarad för helgon.
  4. Olav med tillnamnet »hunger» innehade styrelsen i Danmark åren 1086—1095.
  5. Erik den gode (»ejegod»), Sven Estridssons son, var konung i Danmark mellan 1095 och 1103.
  6. Dvs. Harald hårdråde; jämför dennes historia kapitel 33.
  7. Om tillnamnet se ovan kapitel 1 not 1.

Kapitel 6
Konung Olavs underverk.

Konung Olav »kyrre» lät bygga en stenkyrka i Nidaros på det ställe, där konung Olav den heliges lik först hade varit jordat, och altaret restes över den plats där konungens grav hade varit. Kyrkan invigdes åt Kristus1. Dit flyttades nu också konung Olavs skrin och sattes över altaret; där skedde genast många underverk.
Följande sommar på årsdagen av kyrkans invigning voro många människor samlade där. Det hände om aftonen före Olavsmässan, att en blind man där fick igen sin syn. På själva Olavsmässodagen, då skrinet och relikerna buros ut och skrinet sattes ned på kyrkogården, såsom sedvänjan var, fick en man, som länge hade varit stum, igen sitt mål och sjöng lovsånger till Gud och den helige Olav med mjuk och rörlig tunga. En tredje hjälp sökande var en kvinna, som hade färdats dit österifrån från Svithiod och som på sin resa hade lidit mycken nöd på grund av sin blindhet. Likväl förtröstade hon på Guds nåd och kom farande dit vid denna högtid. Hon leddes blind in i kyrkan till mässan på dagen, men innan gudstjänsten var slutad, såg hon med båda ögonen och var skarpsynt och klarögd, ehuru hon förut hade varit berövad sin syn i fjorton år. Hon for därifrån med den högsta glädje.

  1. Jämför Olav den heliges historia kapitel 245 med anmärkningar.
 

Kapitel 7
Konung Olavs underverk.

Det hände sig en gång, då konung Olavs skrin fördes omkring på gatorna i Nidaros, att det blev så tungt, att männen icke kunde bära det från stället. Skrinet sattes då ned, och man bröt upp gatan för att se efter, vad som fanns därunder. Man fann liket av ett barn, som hade blivit mördat och gömt där. Det bars bort och gatan sattes i stånd igen, och nu kunde skrinet bäras vidare utan svårighet.

 

Kapitel 8
Konung Olavs död.

Konung Olav vistades ofta ute i bygderna på de storgårdar som han ägde. En gång då han befann sig österut i Ranrike på sin gård Haukbö1, insjuknade han och dog. Då hade han varit konung över Norge i tjugosex år, och han hade blivit tagen till konung ett år efter konung Haralds fall2.

Konung Olavs lik fördes norrut till Nidaros och jordades i Kristkyrkan, som han själv hade låtit bygga. Han var en mycket vänsäll konung, och Norge hade under hans välde vuxit mycket i rikedom och glans.

Konung Magnus barfots historia
Tillbaka till Heimskringlas förstasida.

  1. Haukbö: nuv. Håkeby i Tanums härad i norra Bohuslän.
  2. Olav regerade emellan 1067 och 1093.

 

 

Fotnoter till kapitel 2

1. Den fornnorska stugan, som här åsyftas, var en ryggåsbyggnad, som genom två rader inre stolpar delades i tre skepp. I midten var »golvet» (av lera) med en eller flera eldstäder (bål) omgivna av på kant resta stenar. Rummet utanför stolparna upptogs av förhöjningar, något högre än golvet och vanligen brädbeklädda. Sidoförhöjningarna kallades »långpallar» och motsvarande förhöjning längs gavelväggen »tvärpallen». På »pallarna» voro väggfasta bänkar, »långbänkarna» resp. »tvärbänken», anbragta. Genom stolparna delades stugan på tvären i avdelningar, »stavgolv», vilkas antal berodde på stugans längd. Det midtersta av dessa på vardera sidan utgjorde hedersplatserna eller de s. k. högsätena. — De viktigaste av de förändringar som Olav — efter utländskt mönster — lät införa i konungshallens inredning voro flyttandet av högsätet till gavelväggen och införandet av ugn i st. f. den öppna härden på golvet.

5. De medeltida kristna gillena, som i Norden troligen inrättades väsentligen efter utländska förebilder, voro fast organiserade sällskap, som huvudsakligen voro avsedda till ömsesidigt skydd och inbördes hjälp för medlemmarna, men i vilka även den sällskapliga samvaron spelade en stor roll. Gillena voro byggda på religiös grund; deras statuter föreskrevo vissa religiösa handlingar vid sammankomsterna (t. ex. s. k. minnesdrickning för ett visst eller vissa helgon, jungfru Maria m. m.) och ålade medlemmarna goda verk (såsom allmosor, läsande av mässor osv.). I vad mån de kristna gillena kunna sammanhänga med förhållanden som tillhöra den hedniska tiden, är ovisst. Redan tidigt omtalas emellertid de även här omnämnda, säkerligen ur gemensamma offerfester o. d. utvecklade s. k. »omgångsdryckeslagen», dvs. dryckeslag som anordnades medelst tillskott av de däri deltagande. Huruvida dylika »omgångsdryckeslag» även innebära tillvaron av fast slutna »brödraskap» sådana som gillena, kan icke med säkerhet avgöras. Namnet användes stundom även om de verkliga gillena.