Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla

  HEIMSKRINGLA
 

  Prologus
  Ynglingaätten
  Halvdan svarte

  Harald hårfagre
  Håkon den gode
  Harald gråfäll
  Olav Tryggvesson
  Olav den helige
  Magnus den gode
  Harald hårdråde
  Olav kyrre
  Magnus barfot
  Magnussönerna

  Harald gille
  Haraldssönerna
  Håkon härdabred
  Magnus Erlingsson

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 

 
  ANDRA SAGOR
 

  Gisle Sursson

  Gunnlög ormtunga

  Hervararsagan
 
Historia Norwegie
 
Jomsvikingasagan

  Ramnkel Frösgode

  Styrbjörns saga

 
 
  TACITUS
 
  Agricola
  Germania
  Dialogus de oratoribus
 
Annales

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
  BEOWULF
  WIDSITH
 


Örjan Martinsson

Distingen och Sveriges indelning i biskopsdömen och lagsagor
(noter till Olav den heliges historia kapitel 77)

Not 2 - Distingen

Minnet av detta urgamla ting med åtföljande marknad har hållit sig i namnet Distingen (fornsvenska disaþing, »disernas ting», ting som hölls i förbindelse med en offerfest till diserna — om dessa se Ynglingaättens historia kapitel 29 not 4). Distingen kallades en stor marknad, som helt ned till våra dagar årligen har hållits i Uppsala; den avlystes först år 1895. Snorres uppgift, att distingen på hans tid hölls vid kyndelsmässan, som inom den katolska kyrkan firades d. 2 februari, har, som det vill synas på goda grunder, betvivlats. Det har gjorts sannolikt, att tinget och marknaden från början hållits vid den fullmåne efter jul, som infaller tidigast d. 21 januari och senast d. 20 februari. Så var i alla händelser förhållandet med distingsmarknaden långt ned i nyare tid. Anledningen till Snorres uppgift är troligen den, att det år, 1219, då Snorre besökte Sverige, ifrågavarande fullmåne inföll vid kyndelsmässan.

Not 5 - Biskopsdömen

I denna redogörelse för Sveriges kyrkliga indelning gör Snorre sig skyldig till flera misstag och förbiseenden. Skara biskopsdöme, som först åsyftas av Snorre, omfattade Västergötland, Dalsland och Värmland. Linköpings biskopsdöme, som namnes därnäst, omfattade utom Östergötland, Öland och Gottland även stora delar av Småland. Till Strängnäs stift hörde utom Södermanland också Närike, som av Snorre uteglömts. I fråga om Västerås stift förväxlar Snorre Västmanland med Fjärdhundraland, ett av folklanden i Uppland; det senare hörde icke till Västerås stift, som däremot utom Västmanland innefattade Dalarna. De landsdelar, som därefter nämnas av Snorre, hörde alla till Uppsala ärkestift: Tiundaland, Fjärdhundraland, Åtthundraland och Roden (kustdistrikten av Uppland). Till ärkestiftet hörde dessutom Gästrikland, Hälsingland (vartill räknades även Medelpad och Ångermanland) samt Jämtland. Slutligen har Snorre glömt Växiö stift, som omfattade landskapet Värend i Småland. — Antalet kyrkor i Skara stift har Snorre betydligt överdrivit. Det rätta talet var på Snorres tid något över sex hundra.

Not 7 - Lagsagor

Här förblandar Snorre den judiciella indelningen med den kyrkliga. Lagsagorna voro på Snorres tid: Tiundaland, Fjärdhundraland, Åtthundraland — dessa tre tillika med Roden förenades senare till lagmansdömet Uppland, vartill hörde även Gästrikland och med egen underlagman Hälsingland —, Västmanland med Dalarna, Värmland, Närike, Södermanland, Östergötland med delar av norra Småland, Västergötland med Dalsland, »Tiohärad» (dvs. Värend, Njudung och Finnveden) i Småland, Öland.

Tillbaka till Olav den heliges historia.