Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Gisle Surssons saga

Översatt till svenska av Albert Ulrik Bååth.

  
Handlingen i Gisle Surssons saga utspelar sig i den nordvästra delen av Island.
 

Gisle Surssons saga handlar om en släktfejd som till skillnad från andra sagor utspelas inom släkten och inte mellan två olika ätter. Sagans huvudperson var den islänning som levde näst längst tid som fredlös. Den översättning som har publicerats här är A. U. Bååths från 1800-talet, men sagan har översatts till svenska flera gånger. Den mest kända översättningen är Hjalmar Alvings från 1936. Han har skrivit följande inledning till denna saga.

     Gisle Surssons saga börjar något år kort före 960, "då konung Hakon Adalsteinsfostre rådde över Norge och det led mot slutet av hans dagar". Sagans slutår kan fastställas till 978 eller 979.
     Sagans huvudhändelser utspelas helt och hållet på Nordvästlandet, den stora halvön mellan Breidifjördur och Hunaflói, och närmare bestämt inom denna halvös sydvästra del. I sagans förra hälft är den lilla Haukadalen vid Dyrafjördur huvudskådeplatsen, därefter förläggas händelserna till den närbelägna Geirtjofsfjördur samt till kustlandet norr om Breidifjördur och öarna utanför detta.[...]
     Ur myllret av bipersoner framträda, allteftersom berättelsen skrider framåt, sagans huvudpersoner med utomordentlig klarhet. Sagaskrivarens blick för kontraster är påfallande. Man jämföre de två bröderna Torkel och Gisle eller de två svägerskorna Aud och Asgerd. Även av andraplansfigurer, som de två unga syskonen Geirmund och Gudrid, eller av mer tillfälligtvis uppdykande personer, som det äkta paret Rev och Alvdis, kan han teckna sällsynt levande bilder. Rev och Alvdis förtjäna även att nämnas som prov på de gamla isländarnas gestaltskapande komiska fantasi.
     Lika väl som författaren kan konsten att teckna människor, förstår han att återgiva samtal och skildra situationer. Som prov på det förra må det vara nog att hänvisa till Asgerds samtal först med Aud, därefter med sin man. Bland sagans många dramatiskt tillspetsade situationer må också nämnas en enda: den, där Gisle nattetid trängt in i skålen på Säbol för att bringa sin systers man om livet. Man lägge märke till det lilla inslaget av äktenskaplig idyll mitt i denna nattliga tragedi.
     Någon upplysning om vare sig författaren till sagan eller tidpunkten då den författats äga vi, som vanligt, icke. Med hänsyn till dess såväl innehåll som stil och komposition hänför professor Finnur Jönsson den till "den äldsta och bästa gruppen av isländska familjehistorier", som anses härröra från senare hälften av 1100-talet eller tiden omkring 1200. Om författaren kan med säkerhet antagas att han varit bosatt i den del av Island, där sagan utspelas, och med sannolikhet att han tillhört det andliga ståndet.

Gisle Surssons saga förekommer i två varianter, en kortare och en längre. Hjalmar Alving har översatt den kortare varianten och jag misstänker att A. U. Bååth har gjort detsamma. I likhet med andra isländska sagor är Gisle Surssons saga rikligt utsmyckad med skaldeverser. Hjalmar Alving valde att bara ta med dem som ingick i replikskiftena och därför inte kunde utelämnas. Detta innebär att bara 16 strofer av originalets 38 har blivit översatta av honom. A. U. Bååth tycks ha varit än mer restriktiv eftersom han har bara återgivit 9 strofer i diktform.

Gisle Surssons saga