Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Hervars och Hedreks saga

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16

Gestumblindes gåtor. Hedreks död.

Kapitel 10

Gestumblinde hette en mäktig man i Redgotaland. Han hade fallit i onåd hos konung Hedrek. Denne hade vid sitt hov sju män, vilka ägde att döma i alla mål, som i riket kommo före. Han dyrkade guden Frö. Åt honom lovade han att offra den största galt, han kunde erhålla. Den galten ansågs så helig, att över dess borst skulle ederna svärjas i alla stora mål; och den skulle givas guden såsom ett försoningsoffer.1
På julaftonen hade man att föra försoningsgalten inför konungen i hallen. Den kvällen plägade männen lägga händerna över dess borst och giva heliga löften. Med sin ena hand på galtens huvud och den andra på dess borst framsade konung Hedrek det löftet, att envar, som gåve sig i hans våld, skulle, huru svårt han än förbrutit sig, få sin dom given av hans vise män; full fred skulle han ock få, ifall han kunde komma fram med gåtor, sådana, att Hedrek ej förmådde lösa dem. När man sedan prövade på att framlägga gåtor för honom, kunde man ej nämna någon, som han icke tydde. Han sände då bud till Gestumblinde, att denne på utsatt dag skulle komma till honom, eller ock kunde han vänta sig ett besök av hans folk Ingendera hälsningen syntes Gestumblinde god, ty han visste sig skola ligga under i ett ordskifte med konungen, och av de vise männens dom väntade han sig ingen hugnad, enär hans förseelser voro skäligen många; och han var även viss om, att det skulle kosta honom livet, ifall konungens män hemsökte honom. Han gav Oden offer, anropade honom om hjälp och lovade stora gåvor. En afton kom en främling till Gestumblindes gård. Han kallade sig ock Gestumblinde. De bägge liknade varandra så, att man ej kunde skilja dem åt. De bytte kläder, och husbonden drog sig undan och gömde sig. Alla höllo sedan den nykomne för den verklige Gestumblinde. Denne man begav sig till konungen. Efter det han hälsat, såg Hedrek tigande på honom.

— Hit har jag kommit, herre, sade Gestumblinde, för att förlika mig med eder.
— Lyster det dig att höra de vises dom? sporde konungen.
— Gives det icke flera försoningssätt? återtog han.
— Du kan få säga mig några gåtor, återtog Hedrek, förstår jag dem icke, så är du fri.
— Till sådant är jag föga duglig, sade han, men det andra är icke heller gott att välja.
— Vill du då helst dömas? frågade konungen.
— Nej, förklarade han, jag vill låta dig höra några gåtor.
— Rätt så, utbrast kungen, men mycket står här nu på spel. Besegrar du mig, så skall du få min dotter till äkta, och äger man då ej att förmena dig det brudköpet. Dock ser du mig icke ut att vara synnerligen vis, och ännu har det aldrig hänt, att jag icke gissat de gåtor, man för mig framlagt.

Sedan sattes en stol hän till Gestumblinde; och man gladde sig åt att få höra visa ord.

  1. Lönnroths version av sagan nämner inte att galten offrades till Frej (dessutom placeras hela episoden i det föregående kapitlet).
    Enligt andra versioner (dvs. denna version) av sagan dyrkade Heidrek guden Frey och offrade till honom vid en årlig offerfest den största galten, kallad sönargöltr (»offergalten»). Sådana offerfester ansågs ha hållits till Freys ära i början av februari och de var i allmänhet förbundna med avgivande av brage-löften (heitstrengingar, jfr kapitel i om de bragelöften som Arngrims söner avlade under julfesten). Enligt Snorres Edda ägde Frey en galt som drog hans vagn och kallades Guldborst (Gullinbursti); hans syster, kärleksgudinnan Freyja, kallades även »Suggan« (Syr).

Kapitel 11

Gestumblinde sade:

Det, i går jag hade,
jag hava ville.
Finn det, kung, om du kan!
Det styrkan förlamar,
det stäcker talet,
det talet att livas tvingar.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Må honom räckas ädelt mjöd: det förlamar mången mans vett; somliga varda språksamma av det; på andra bringar det tungan till ro.

Gestumblinde sade:

Jag lämnade hemmet,
jag hemifrån gick;
på vägen jag vägar såg:
väg var under,
och väg var över,
runtom mig vägar voro.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Du for över en bro; ån strök sin väg under den; fåglar flögo över ditt huvud och på bägge sidor om dig — det var deras vägar; du såg en lax i ån; där gick hans väg.

Gestumblinde sporde:

Vilken var drycken,
jag drack i går?
Ej vin det var eller vatten,
ej mjöd och icke
annan föda;
otörstig jag drog dock dädan.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Den gången lade du dig i skuggan och kylde dina läppar med dagg. Men är du den Gestumblinde, jag trott dig vara, så är du klokare än jag hittills hållit före; väl har jag sport ovist tal av dig, men orden te sig nu förståndiga, allt som gåtorna lida.
— Väntas kan, sade Gestumblinde, att de snart tryta mig; dock önskar jag ännu, att I måtten lyssna:

Vem är den stojande
å stigar hårda,
dem ofta förr han farit:
han kysser tungt,
har tvenne munnar,
och blott på guld han gångar.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Det är guldsmedens hammare, som guldet varder slaget med.

Gestumblinde sporde:

Vem är den store,
som stryker över jord?
Han sväljer vatten och ved,
storm han fruktar,
men folk icke,
med solen han städse strider?
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Det är tjockan; för den ser man icke sjön och skogen, men den svinner, när vinden kommer, och människorna förmå intet emot den; den förgör solens sken. Fintligt kommer du dock fram med slika gåtor och vanskliga ting — vem du än är.

Gestumblinde sporde:

Den store, som mycket
styr — vem är han?
Han vänder sig halvt mot Hel;
han folk räddar,
när han river i jorden,
sänkt av en säker vän.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Det är ankaret med digert och starkt tåg. Det har i sitt våld månget skepp; i jorden griper det med sin egen klo: den vänder sig mot Hel; det frälsar mången. Mycket förundrar jag mig över din talfärdighet och din klokhet.
— Gåtor fattas mig snart, sade Gestumblinde, men envar är lysten efter livet.

Vem fäster på höga
fjällen sitt bo?
Vem faller i djupa
dalar ned?
Vem tiger aldrig?
Vem lever andlös?
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Korpen bygger städse på höga fjäll, daggen faller städse i djupa dalar, fisken lever utan andedräkt, och den tjutande forsen tiger aldrig.
— Nu varder det alltmera vanskligt för mig, sade Gestumblinde, jag vet ej, vad för utväg jag nu har.

Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Sitt huvud det vänder
mot Hels boning,
det fötterna sträcker mot solen.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Det är löken; den har huvudet gömt i jorden men håller bladen upp i luften.

Gestumblinde sporde:

Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
De utan ande
sig ängsligt rörde —
bägge de smidde ett svärd.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Du såg smedjans bälgar; de hava vind men ingen ande.

Gestumblinde sporde:

Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Flygande slogo
stenen de vita,
de mörka i jorden sig gömde.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Nu försämras dina gåtor. Det är hagel och regn, ty haglet piskar stenlagda vägar, men regndropparna sjunka i sanden och söka sig ned i jorden.

Gestumblinde sporde:

Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
En galt såg jag svart
i smutsen vada;
ej borst sig på ryggen reste.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Det var en tordyvel. Från allsköns ting tager du nu dina gåtoämnen, alldenstund du, en slik storman, nedlåter dig att spörja om ett kräk som tordyveln.
— Bäst är, genmälde Gestumblinde, en frist för vad ont är: mången vill sikta för högt och tager därför miste. Jag ser mig nödd att leta efter alla utvägar.

Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Det har tio tungor,
tjugu ögon,
fyrtio fötter,
det fram sig vältrar
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Där såg du en sugga, och i den voro nio grisar.

Konungen lät slakta suggan, och nio grisar funnos i henne, såsom Gestumblinde sagt.

— Ej vet jag nu, utbrast konungen, om icke en visare man här talar — jag vet icke, vem du är!
Gestumblinde svarade:
— Jag är sådan, du kan se mig. Och gärna ville jag nu få mitt liv till skänks och varda fri från denna tävlan.
— Gåtor skall du säga fram, återtog konungen, till dess du icke kan flera, eller jag icke förmår att gissa dem.

Gestumblinde sporde:

Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Det flyger högt,
högt det klingar,
hårda klor det har.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Det var en pil, sade konungen.

Gestumblinde sporde:

Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Det har åtta fötter
och fyra ögon,
högre än buken det knäna bär.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

— Det är nu både så, sade konungen, att du bär en sid hatt, och att du under den blickar ned framför dig och ser mera än andra, ty du giver akt på vart jordens vidunder — det var en spindel, du såg!

Gestumblinde sporde:

Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Det lyser över
både land och folk,
två vargar stads om det strida.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Du såg solen. Den lyser över alla land, den skiner över alla människor; men Skoll och Hate heta två vargar — den ene far före, den andre efter solen.

Gestumblinde sporde:

Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Mer hårt än horn,
än hinna mer vitt,
än korp mer svart,
än skaft mer rakt?
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Du såg en svart flinta; solstrålen sken på den, där den låg på ett hus. Men kan du icke säga fram en gåta utan att städse hava samma början — du som synes mig en så vettig man?

Gestumblinde svarade:

Två trälinnor,
ljuslockiga mor,
öl till kammarn
i kar buro,
som händer ej danat
ej hammare klappat —
en krumhalsad ute
vid ön dem gjort.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Ejderfåglar värpa ägg — karen, som tjänstflickorna buro ölet i, voro äggskal, ej hamrade eller av händer formade.
Gestumblinde sade:
— Den varder nödd att se sig om efter bistånd, som har ett litet kortsvärd och mycket ringa vett; än mer vill jag spörja:

Vad kvinnor finnas
på fjällens spetsar?
Kvinna med kvinna där avlar,
mö där föder
med mö en son,
men ingen ett viv får vara,
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Det är tvenne angelikor1, som stå tillsammans, och en ung stängel spirar upp emellan dem.

Gestumblinde sporde:

Vilka mor,
vapenlösa,
draga till strid om sin drott?
De rödbruna hult
honom värna
emot de mordlystna vita.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Du menar brädspelet; utan vapen slåss brickorna om kungen; de rödbruna följa honom.2 (se punkt-noten om brädspel)

Gestumblinde sporde:

Vilka muntra
mor sväva
lekfulla över landen?
Skölden vit
de om vintern bära,
om sommaren är den svart
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Du talar om ripor.

Gestumblinde sporde:

Vilka mor
vagga sig sorgsna
sin fader att tidender föra,
med vita slöjor
kring vällande hår?
De skola i vinden vaka.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Det är böljorna, som kallas Äges mör.

Gestumblinde sade:

Vilka mor
i mängd gånga
sin fader att tidender föra?
Mången man
de men vålla,
men icke de viv få vara
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Du talar liksom förut om böljorna.

Gestumblinde sporde:

Vilka brudar
gå i brusande skjortor
och fara längs fjordarna hän?
Vitslöjade hava
de hårda bäddar.
Föga i lugn de leka.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Åter har du Äges mör i tankarna. Dina gåtor varda allt mattare, och torde du nu vilja underkasta dig de vises dom.
— Därtill är jag icke hågad, svarade Gestumblinde, fastän jag väntar, att jag snart måste det.

Jordinbyggaren
jag såg färdas —
ett lik på ett lik satt
en blind till havet
på en blind red,
och dock var hästen död.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Du kom till en å. Utmed den drev ett isflak på vilket låg en sten3 och på den en död orm: här, där dessa tre voro tillsammans, bar en blind på en annan blind.4

Gestumblinde sporde:

Vad är för djur,
som hjordar fäller?
Av järn det är omgivet.
Horn har det åtta
men huvud intet.
Det springer, när springa det skall.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Det är den tärning i brädspelet, som kallas björn (se punkt-noten om björn); den rullar, så snart den kastas.5

Gestumblinde sporde:

Vilket är djuret,
som värnar män?
Med blodig rygg
det bärgar dem,
ger livet åt många
och möter spjuten.
Kämpen lugn
sig lutar emot det.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Det är skölden. Många skyddar den, och ofta bär den blodig rygg.

Gestumblinde sade:

Ivrigt värpte
en vuxen näsgås.
Barnkär hon botimmer
burit samman.
Av skaror hon hägnades,
som halm bitit,
men ovan av stenrös,
som stönat vid dryck.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade :

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— En and6 låg på ägg emellan ett oxhuvuds käkar. Dessa kallar du skaror, som bitit halm, stenröset är huvudskålen och botimret är nästet.7

Gestumblinde sade:

Fyra gå,
fyra hänga.
Två vägen visa,
två värja mot hundar.
En sig bakefter
alltid släpar,
mycket ofta
den oren är.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Det där är en ko. Hon har fyra fötter och fyra spenar, två ögon och två horn, och svansen släpar hon efter sig.

Gestumblinde sporde:

Vem är, som ensam
på den askgrå sover?
Av sten blott avlad han är;
den girige fick
ej fader och moder —
han där till sin död sig när.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Det är dold eld på härden. Den har slagits till liv med flinta.

Gestumblinde sporde:

Vilka svenner tror du
till tings rida?
Sexton de äro tillsammans;
sitt folk de sända
till främmande land
andras boningar att bebo.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Du talar om schackspelet.8

Gestumblinde sade:

I sommar jag såg
vid solnedgång
hirdmän, som voro
på vakt ej muntre:
tigande alla öl
de drucko,
men ölkaret stod
skriande till.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Du såg en sugga med grisar. Då dessa diade henne, grymtade hon, men de tego. Icke vet jag, vad man du är — du som så händigt gör slika ting av ringa ämnen!

Konung Hedrek bjöd med sänkt röst, att man skulle stänga hallens dörrar. Gestumblinde sade:

Mor jag såg
mullen lika;
berg de till bäddar hade,
svarta de voro
i stilig dag —
men vänast, när skummast det var.
Tänk på gåtan,
den lyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!

— Du såg falnade glöder på härden.

Gestumblinde sporde:

Vilka tvenne
ha tio fötter,
ögon trenne
och en enda svans?
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!

— Mycket frestar du nu, svarade Hedrek, då du till mig ställer fram spörsmål om de ting, som fordom varit. Oden red en gång hästen Slepne; han hade åtta fötter och Oden två; tillsammans hade de tre ögon: Slepne två och Oden ett.9

Gestumblinde sade:

Är du mer klok
än kungar andre,
till sist mig, Hedrek, säg:
Vad sade Oden
i Balders öra,
förrn till bål han vart buren?10

Konungen svarade:

Under och ilska,
all ömklighet
tror jag det varit, som viskats;
de ord, du sade,
du ensam dem vet,
onda och usla troll!

Konungen drog Tyrving och högg till Gestumblinde, men denne förvandlade sig till en falk och flög ut genom salsgluggen. Svärdet tog i stjärtfjädrarna, och därför har alltsedan dess falkens stjärt varit tvärhuggen, såsom hedna män tro. Oden vart gramse på kungen för det hugg, han givit; och vart han dräpt i den natten.

  1. Kvanne eller angelica växer på bergssluttningar och omtalas ofta i den fornisländska litteraturen.
  2. (Lönnroth har "hnefatafl" istället för "brädspel".) Man vet att hnefatafl var ett gammalt nordiskt brädspel med svarta och vita pjäser, och man vet någorlunda hur såväl bräde som pjäser såg ut men exakt hur spelet gick till vet man inte.
  3. A. U. Bååth skrev: Stenen »bor i jorden» och kallas därför ovan »jordinbyggaren».
  4. I Lönnroths översättning lyder svaret så här:
    "Du träffade på en död häst som låg på ett isflak, och på hästen låg en död orm, och alltihop drev längsmed älven."
    I vilken mån skillnaden beror på olika handskrifter eller olika tolkningar kan jag inte avgöra, men i en not skrev han så här:
    Det har föreslagits att det rätta svaret egentligen skulle vara enbart »död orm på ett isflak«, eftersom isflaket i skaldespråket skulle kunna kännetecknas både som ett blint lik och som ormens häst.
  5. Se not 2 och 8 samt punktnoten längst ned.
  6. A. U. Bååth skrev: Det ovan använda namnet näsgås om anden syftar på dennas breda näbb.
  7. Denna gåta förutsätter att man känner till skaldespråkets speciella sätt att bilda metaforiska kenningar, t.ex. »halmens bitsvärd« = ox-tänder, »dryckens bölhus« = oxskalle.
  8. Istället för "schackspelet" har Lönnroths översättning följande svar:
    "Det är Itrek och Andad som spelar bräde."
    Åtföljd av denna not:
    Vilka Itrek och Andad var vet man inte, och inte heller vet man vad det var för brädspel de spelade. Möjligen skulle man kunna tänka sig att det handlar om den svarte och den vite kungen i schack, men det stämmer dåligt med karaktäristiken »såta vänner«. Jfr punktnoten nedan.
  9. Oden hade som bekant bara ett öga (det andra hade offrats till jätten Mimer för att han skulle få dricka ur vishetsbrunnen) och hans häst Sleipner hade åtta ben enligt fornnordisk mytologi.
  10. Detta är den »yttersta gåtan« som endast Oden själv kan besvara och som därför också genast avslöjar Gestumblindes rätta identitet. Samma gåta avslutar vishetskampen mellan Oden och jätten Vaftrudne i Eddadikten Vafþrúðnismál.
  • Brädspel. Isl. hnefatafl, betecknar bl.a. ett slags brädspel, i vilket den förnämsta brickan kallas hnefi. Denna huvudbricka framställes i gåtan s. 401 såsom en kung och de andra brickorna (töflur, fem. plur.) såsom hans sköldmör; dessa dela sig i två partier, av vilka de vita angripa sin egen herre. medan de rödbruna försvara honom. Denna bild erbjöd sig naturligare, dom Hnefi även är namnet på en sjökonung. — Man har i jorden funnit spelbrickor, i synnerhet från den äldre järnåldern, vilka haft tvenne olika färger, en vit och en rödbrun, och bland brickorna har stundom funnits en, som på ett eller annat sätt varit utmärkt framför de övriga.
  • Björn, Det isländska ordet húnn, som även betyder björnunge, är namnet för det föremål som omtalas s. 405 och som måste ha varit format som en tärning, då det heter att den har åtta "horn" (d.v.s. hörn) men intet huvud. Det spel som här åsyftas torde ha varit besläktat med "räv och gås".
  • Hate, Hradvitnes son, hette en av de ulvar som enligt den gamla nordiska mytologiska föreställningen förfölja och hota att uppsluka solen. Den andres namn var Skoll, som även omtalas i Hervararsagan.

Kapitel 12

Det berättas nämligen, att han ägde några trälar, som han tagit i västerviking. De voro nio tillsammans. Högättade voro de, och de fördrogo sin träldom illa.
Då Hedrek vid nattetid låg i sitt sovrum med helt få män hos sig, skaffade trälarna sig vapen och gingo bort till hans härbärge. De dräpte först vakterna; sedan bröto de sig in, togo Tyrving och höggo med den ned kungen och de andra, som voro där inne. Svärdet och allt gods, där fanns, förde de bort med sig, och ingen visste till en början, vilka det varit som gjort detta dåd, eller varthän man skulle vända sig för att få hämnd. Detta anses såsom det tredje nidingsdåd, som enligt dvärgarnas spådom utförts med Tyrving. Således var den förtrollning ute, som vilat över svärdet.

Angantyr, Hedreks son, lät kalla folket samman till ett ting. Där vart han korad till konung över alla de riken, hans fader ärvt. På detta ting svor han ock en ed, att han icke skulle taga plats i faderns högsäte, förrän han hämnats honom. Kort efter det tinget lyktats, smög Angantyr sig bort allena. Han drog vida omkring för att leta upp dråparna. En kväll gick han ned till sjön längs en å, som heter Gravån. Han fick se tre män i en fiskarbåt. Den ene såg han draga upp en fisk och hörde honom ropa till en av de andra, att denne måtte räcka honom agnkniven, med vilken han ville skära fiskens huvud av; men mannen fick till svar, att den icke kunde undvaras.

— Tag då svärdet vid roderbrädan, sade han, och räck mig det!

Den andre tog svärdet, drog det och högg huvudet av fisken. Sedan kvad han en visa:

Gäddan i Gravån
gälda fick,
att Hedrek draps
under Harvadafjällen.

Angantyr kände strax igen Tyrving. Han gick in i en skog och dvaldes där, tills det vart mörkt. Fiskarna rodde till lands. De gingo bort till sitt tält och lade sig att sova. Hänemot midnatt infann sig Angantyr, slog tältet ned och dräpte dem alla nio. Han tog svärdet Tyrving. Detta gav vittnesbörd om, att han hämnats sin fader. Därpå vände han hem. Han lät reda till ett ståtligt gästabud på den gård i Danparstad, som heter Århem. Här tog han arvet efter sin fader.

Kapitel 12 fortsätter på nästa sida (Angantyr och Lad).
Tillbaka till Hervararsagans förstasida

Detta kapitel som i Bååths översättning har fogats samman med skildringen av Gestumblindes gåtor har i Lönnroths översättning förenats med den följande episoden. Även de tre andra utgivarna som jag har tittat på låter kapitel 12 fortsätta en bra bit in på nästa sida.