|
Kapitel 4
Gunnlög ormtunga utomlands. De nådde omsider Norges kust och seglade längs Trondhjemsfjorden in till
Nidaros. Där lade de till vid ett landningsställe och lastade av.
Över Norge rådde vid denna tid Erik jarl och hans broder Sven, Håkan jarls
söner.1 Jarl Erik dvaldes på sin fäderneärvda gård Lade och var en mäktig
hövding. Torstens son Skule, Helga den fagras broder, vistades då hos honom
och var hans hirdman, högt aktad.
Det förtäljes, att Gunnlög och Ödun fästegram gåvo sig med fem andra män in
till Lade. Gunnlög var klädd i grå kortrock och vita strumpbyxor. Han hade
en böld på ena foten, och blod och var fradgade upp, då han gick. I sådant
tillstånd trädde han med Ödun fram för jarlen. De hälsade honom höviskt. Han
kände Ödun och sporde honom om tidender från Island, och denne sade honom
dem han visste. Jarlen frågade Gunnlög, vem han var. Gunnlög nämnde honom
sitt namn och sin ätt. — Skule Torstensson! ropade jarlen, vad man är denne på Island?
— Herre, svarade Skule, tagen blitt emot honom. Han är son av en storman på
Island, Illuge svarte från Gilsbacke, och därtill är han min fosterbroder.
Jarlen vände sig till Gunnlög:
— Vad går åt foten, islänning?
— Det är en böld på den, herre, svarade han.
— Och likväl haltade du ej i gången?
— Ej skall man halta, så länge båda benen äro lika långa, sade Gunnlög.
Då inföll en av jarlens hirdmän:
— Han kråmar sig stort, han, islänningen, och vore gott, om vi prövade honom
något.
Gunnlög såg på honom och sade: Av hirdmän vet jag en,
vars tal kan vålla men.
Ej tro till honom bär,
ty led
och svart han är. Då ville mannen gripa till yxan, men jarlen yttrade:
— Lugn här inne i salen! Ej höves det män att akta på slikt. Men hur gammal
är du, islänning?
— Jag är nu aderton år, svarade Gunnlög.
— Det säger jag dig, återtog jarlen, att ej bliver du aderton till.
Gunnlög genmälde men med tämligen låg röst:
— Önska du ej ont över mig, men bed hellre för dig själv!
— Vad sade du nu, islänning? sporde jarlen.
— Det jag fann tillbörligast, svarade Gunnlög, att du ej skulle önska ont
över mig men bedja nyttiga böner för dig själv.
— Om vad då? frågade jarlen.
— Att du ej måtte få dig en sådan hädanfärd, som jarl Håkan, fader din,
fick, sade Gunnlög.2
Erik jarl blev så röd som blod, och han bjöd sina män strax gripa denne
dåre. Då trädde Skule Torstensson fram till jarlen och sade:
— För min böns skull, herre, given honom fred och låten honom draga hädan,
så hastigt han förmår!
— Må han laga sig bort som fortast, utbrast jarlen, ifall han vill hava
fred, och komme han aldrig i mitt rike sedan! Därpå gick Skule ut med
Gunnlög. De gåvo sig ned till ett landningsställe.
Där låg en englands-farare, fullt segelfärdig, och Skule skaffade Gunnlög
och hans frände Torkel svarte plats ombord. Skeppet, med vilket de kommit,
lämnade Gunnlög helt i Öduns vård och därtill det av sitt gods, som han ej
tog med sig.
Fortsättningen av kapitel 4 - Gunnlög reser till de
Brittiska öarna och Västergötland
Tillbaka till sagans förstasida |
Gunnlög ormtungas hemort vid Borgarfjorden. |
