Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Ramnkel Frösgodes saga

Översatt till svenska av Albert Ulrik Bååth.


Ramnkel Frösgodes saga utspelar sig huvudsakligen i den östra delen av Island, men en avgörande händelse äger även rum när Alltinget är samlat vid Tingvallarna.

Den översättning av Ramnkel Frösgodes saga som har publicerats här är den av A. U. Bååth från 1800-talet som Emil Olson moderniserade språket på 1925. Men sagan har även översatts av Hjalmar Alving 1945 och han har skrivit följande inledning till denna saga.

Sagan om Hravnkel Freysgode är en utpräglad personsaga: från första sidan till sista är det Hravnkel den handlar om, vilket likväl inte utesluter, att även sagans övriga huvudpersoner äro tecknade med klarhet och skärpa.
     Händelserna utspelas helt på Island och under 900-talets förra hälft, alltså vid en tid, då hednisk åskådning ännu satt i orubbat bo på den avlägsna ön, och det är framför allt genom den inblick sagan skänker i de hedniska nordbornas tanke- och känslovärld som den har sitt höga värde.
     Vem författaren var, vet man lika litet som beträffande de flesta andra isländska sagorna, men att han var väl förtrogen med den del av Island, där de flesta händelserna utspelas — hedlandet mellan Jökeldalen och Fljotsdalen på östlandet — är tydligt.
     Icke mindre förtrogen är han med de hedniska nordbornas själsliv: i ingen annan saga framstår klarare än här dråpet som en under de givna förutsättningarna ofrånkomlig plikt. Då Hravnkel dräper Einar Torbjörnsson, är det en dyr ed som förpliktar. Då han dräper Eyvind Bjarnesson, är motivet det i sagorna vanliga: Hravnkel och hans ätt ha — genom den nesliga behandling som Sám Bjarnesson utsatt honom för — tillfogats en förlust (i detta fall en prestigeförlust), och för Hravnkel gäller nu det ofrånkomliga kravet att tillfoga fiendesläkten en minst lika stor förlust, vilket sker därigenom att dess värdefullaste medlem bringas om livet. Att denne personligen stått helt utanför striden mellan hans bror Sam och Hravnkel, har ingenting att betyda.
     Men inte bara om släktfejd handlar sagan, utan även ur isländingarnas fredliga vardagsliv ger den små bilder, någon gång av en idyllisk karaktär, som egendomligt sticker av mot händelseförloppet i övrigt. [...]
     Bevarad till eftervärlden är sagan så gott som helt och hållet endast genom avskrifter från sen tid (1600-talet), men för dess tillkomst i ett vida avlägsnare århundrade talar allt i sagan, både i innehållet och språket.

Ramnkel Frösgodes saga