|
1, 2, 3,
4, 5, 6,
7, 8, 9,
10, 11, 12,
13, 14, 15 |
|
Kapitel 2
Palnatoke. Palnes och Ingeborgs samliv var gott, och hädanefter höll sig hans
anseende väl uppe. Och det dröjde ej länge, innan dem föddes en son. Namn
gavs åt svennen, och han kallades Toke. Han växte upp där hemma på Fyn och
vart tidigt både klok och fager och vänsäll, och ingen var han så lik i allt
som sin farbror Åke. Sedermera vart han kallad Palnatoke. Då han nått
något över barnaåldern, sjuknade hans fader och dog. Mycken rikedom tog han
i arv efter honom, både land och lösören. Över allt detta rådde han
tillsammans med sin moder där på Fyn. Det är berättat, att Palnatoke var
sommartid ute i härnad, så snart han hade ålder till det. Första sommaren
hade han med sig tolv skepp, härjade vida omkring och vann mycket gods och
stor ära. Så var han åter en sommar ute i viking med många skepp och
talrikt manskap. Vid denna tid var jarlen Stemne herre över Bretland. Han
hade en dotter, som hette Ålof, en klok, vänsäll och mycket skön kvinna. Hon
var det yppersta gifte. Palnatoke lade med sina skepp till vid Bretlands
kust och ärnade nu härja i jarlens rike. När Stemne och hans dotter sport
detta, vordo de, på hennes fosterfader Björn bretskes inrådan, överens om
att Palnatoke skulle bjudas hem till ett gästabud, såvida han ville hava ett
fredligt tillhåll i landet och icke skövla där. Inbjudningen täcktes
Palnatoke, och han drog med allt sitt folk åstad till gillet. När han där
satt, såg han jarlens vackra dotter, och han bad öppet om hennes hand.
Jarlen gav lätt med sig, och kvinnan vart honom lovad. Så blev hon
Palnatokes fästmö, men länge satt hon ej som sådan, ty deras bröllop dracks
vid samma gästabud. Med henne fick han ock jarls namn och hälften av
Stemnes rike; han hade att taga emot det helt och hållet, när jarlens dagar
ändats, ty Ålof var dennes enda barn.
Palnatoke stannade i Bretland den sommaren ut och vintern med.1 När det
vårades, gav han till känna, att han ärnade vända hem till Danmark. Innan
han for, kallade han till sig Björn bretske och förtrodde honom styrelsen
över sitt rike i Bretland, till dess han själv återkomme. Därefter drog han
bort med husfrun Ålof. Färden vart god, och de kommo hem till Fyn i Danmark.
Palnatoke förblev hemma någon tid och gällde numera, näst konung Harald, för
den störste och mest frejdade mannen i hela Danmark.
Kapitel 3 - Sven Söm-Åsason
Tillbaka till Jomsvikingasagans förstasida |
De viktigaste platserna och landskapen i Jomsvikingarnas saga. |
