Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Jomsvikingarnas saga

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15

Kapitel 2
Palnatoke.

Palnes och Ingeborgs samliv var gott, och hädanefter höll sig hans anseende väl uppe. Och det dröjde ej länge, innan dem föddes en son. Namn gavs åt svennen, och han kallades Toke. Han växte upp där hemma på Fyn och vart tidigt både klok och fager och vänsäll, och ingen var han så lik i allt som sin farbror Åke. Sedermera vart han kallad Palnatoke. Då han nått något över barnaåldern, sjuknade hans fader och dog. Mycken rikedom tog han i arv efter honom, både land och lösören. Över allt detta rådde han tillsammans med sin moder där på Fyn. Det är berättat, att Palnatoke var sommartid ute i härnad, så snart han hade ålder till det. Första sommaren hade han med sig tolv skepp, härjade vida omkring och vann mycket gods och stor ära.

Så var han åter en sommar ute i viking med många skepp och talrikt manskap. Vid denna tid var jarlen Stemne herre över Bretland. Han hade en dotter, som hette Ålof, en klok, vänsäll och mycket skön kvinna. Hon var det yppersta gifte. Palnatoke lade med sina skepp till vid Bretlands kust och ärnade nu härja i jarlens rike. När Stemne och hans dotter sport detta, vordo de, på hennes fosterfader Björn bretskes inrådan, överens om att Palnatoke skulle bjudas hem till ett gästabud, såvida han ville hava ett fredligt tillhåll i landet och icke skövla där. Inbjudningen täcktes Palnatoke, och han drog med allt sitt folk åstad till gillet. När han där satt, såg han jarlens vackra dotter, och han bad öppet om hennes hand. Jarlen gav lätt med sig, och kvinnan vart honom lovad. Så blev hon Palnatokes fästmö, men länge satt hon ej som sådan, ty deras bröllop dracks vid samma gästabud. Med henne fick han ock jarls namn och hälften av Stemnes rike; han hade att taga emot det helt och hållet, när jarlens dagar ändats, ty Ålof var dennes enda barn. Palnatoke stannade i Bretland den sommaren ut och vintern med.1

När det vårades, gav han till känna, att han ärnade vända hem till Danmark. Innan han for, kallade han till sig Björn bretske och förtrodde honom styrelsen över sitt rike i Bretland, till dess han själv återkomme. Därefter drog han bort med husfrun Ålof. Färden vart god, och de kommo hem till Fyn i Danmark. Palnatoke förblev hemma någon tid och gällde numera, näst konung Harald, för den störste och mest frejdade mannen i hela Danmark.

Kapitel 3 - Sven Söm-Åsason
Tillbaka till Jomsvikingasagans förstasida


De viktigaste platserna och landskapen i Jomsvikingarnas saga.
  • Bretland, "britternas land", är det gamla nordiska namnet på Wales och de andra västliga trakter i England, där britterna hade hållit sig kvar.
  1. Under vikingatiden fanns det skandinaviska bosättningar i Wales