Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Jomsvikingarnas saga

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15

Kapitel 3
Sven Söm-Åsason.

Konung Harald drog genom landet på gästning, såsom danakonungars sedvänja var. Palnatoke redde till ett gille och bjöd konungen hem till sig. Han kom och satt i hans gård länge som gäst. Hos Palnatoke var en kvinna, som hette Åsa och kallades Söm-Åsa.1 Fattig var hon men mycket förfaren i det, hon hade att ombestyra. Hon sattes att betjäna konungen, medan han var vid gästabudet. Mycket täcktes hon honom. När konungen omsider bröt upp, valdes ut åt honom goda gåvor.

Då det vårades, skönjde man, att Åsa gick med barn, och Palnatoke talade i enrum med henne och sporde, vem samman med henne ägde barnet. Hon genmälde, att det ingen annan vore än konung Harald Gormsson.

— Hittills har jag icke för någon utom dig yppat
detta, sade hon.
— Först och främst, förklarade Palnatoke, giver jag dig lov att stanna här, till dess du varder förlöst.

Och tiden gick, tills Åsa nödgades hålla sig inne i kvinnokammaren. Hon födde en gosse, som fick namnet Sven; sedan vart han efter sin moder kallad Sven Söm-Åsason.2 Han växte upp hos Palnatoke på Fyn, och denne gav honom god omvårdnad. När Sven var tre år gammal, bar det så till, att konung Harald åter hade att draga kring Fyn på gästning. Då han infann sig hos Palnatoke, sade denne till Åsa:

— Nu skall du med svennen vid din hand träda inför konung Harald och tala så: här leder jag efter mig denne pilt; jag säger, herre, att ingen annan man än I äger honom tillsammans med mig! Huru konungen än tager detta, så var dock dristig. Jag skall giva svaren och stödja din sak.

Hon gick fram till konungen och sade de ord, Palnatoke lagt henne på tungan. Harald sporde, vad det där vore för en kvinna. Hon nämnde sitt namn.

— En förunderligt djärv kvinna är du, sade han. Drag dina färde och fördrista dig icke att tala slikt, såvida du vill behålla liv och lemmar!
Palnatoke inföll:
— Herre, hon nödgas att tala så. Vi känna henne. Hon är ej som andra löperskor eller skökor; snarare är hon en god kvinna, fastän hon är fattig; och torde det, hon sagt, vara sant. Fördenskull hava vi tagit svennen till oss, och därmed har i varje fall eder ära vuxit.
— Det väntade jag icke av dig, Palnatoke, sade konungen, att du på sådant vis ville vid mig häfta denna sak.
— Som din son skall jag akta honom, svarade Palnatoke, och höja hans ställning; men nu skola vi sluta detta samtal.

Kort därefter drog konungen bort från gästabudet — men utan gåvor. Det var kyligt mellan honom och Palnatoke.

Kapitel 4 - Sven och hans fader Harald
Tillbaka till Jomsvikingasagans förstasida


De viktigaste platserna och landskapen i Jomsvikingarnas saga.
  1. Dvs. sömmerskan Åsa (Hollander har namnformen Æsa). Den följande historien om Svens illegitima ursprung liknar väldigt mycket den som Snorre berättade i Heimskringla: Inges saga, kap. 18, om hur den blivande kung Håkon Sigurdssons som regerade 1157-1161 kom till, denne sägs ha avlats av kung Sigurd och en tjänarinna till en förmögen man vars gård han red igenom. Husbonden skyddade senare kvinnan och fostrade hennes barn.
  2. Gossen är mer känd som Sven Tveskägg, kung av Danmark ca 986-1014 och kung av England 1013-1014.