1, 2, 3,
4, 5, 6,
7, 8, 9,
10, 11, 12,
13, 14, 15 |
Kapitel 10
Palnatokes död. Nu hade Vagn i fyra1 somrar varit tillsammans jomsvikingarna. Kort tid
efter det de återkommit hem den fjärde hösten, kände Palnatoke
sig sjuk. Vagn var då femton år gammal.
När sjukdomen angripit Palnatoke, inbjödo jomsvikingarna konung Burislef
till borgen.
Palnatoke sade till honom: — Mig anar, herre, att jag icke skall få flera
sjukdomar än denna; det synes
sannolikt för min ålders skull. Min mening är, att en man må i mitt ställe
koras till hövding här i Jomsborg och ombestyra de ärenden, jag hittills
stått före.
— Vem tyckes dig bäst fallen till styresman? sporde konungen.
— Många äro här utmärkta i tapperhet, svarade Palnatoke, och stora kämpar,
men jag tror dock, att dem brister något av det, som funnits hos mig — om än självros kan synas eder skymta fram av mina ord! Bue och Vagn äro i krafter
och idrottsfärdighet för mer än alla de andra och på allt vis ypperligt
utrustade, men de hava dock icke till fyllest
det skaplynne, jag tror böra tillkomma den, som här skall vara förstyre. Bue
är ordkarg och något strävsint, och Vagn är även fåordig; men ingen är
klokare än Sigvalde. Han har ock det bästa hövdingsskicket. Honom finner
jag både för vettets och rådklokhetens skull mest duglig att döma i de mål,
som här kunna komma före. Konung Burislef svarade:
— Ofta hava dina råd varit oss goda, och skall även detta, du nu givit,
följas. Det torde gagna oss alla mest. När vi därtill nödgas befara, att vi
icke länge få lyssna till råd av dig, äro vi dess mer skyldiga att följa
detta ditt sista. I dig hava vi haft vårt fastaste stöd, och främmande folk
ha efter din hitkomst mindre oroat vårt rike. Sigvalde var ej ovillig att varda Palnatokes efterträdare, och han åtog sig
hövdingskapet efter dennes råd och konung Burislefs och alla jomsvikingars.
Palnatoke gav sonsonen Vagn sitt rike i Bretland: tillsammans med Björn
bretske skulle han äga och härska över det. Han bad jomsvikingarna på allt
sätt vårda sig om Vagn, och han sade därvid många fagra ord. Sålunda yppade
han, att han höll sin frände mycket kär, och att det var honom värderikt,
om Vagn bemöttes väl.
Ej länge därefter dog han, och alla kämparna funno förlusten stor, ty
näppeligen gällde någon för hans jämlike i den tiden,
Kapitel 11 - Sigvaldes svek mot konung Sven.
Tillbaka till Jomsvikingasagans förstasida |
De viktigaste platserna och landskapen i
Jomsvikingarnas saga. |