Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 







 



 



 


 





 

 



 


 


Örjan Martinsson

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24,
25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46

Per Perssons översättning

Kapitel 19

Sålunda leva de med väl omgärdad kyskhet, icke förförda av några skådespelens lockelser, icke av några gästabudens retelser; om hemlig brevväxling1 äro man och kvinnor i lika mån okunniga. Ytterst sällan bland ett så talrikt folk förekomma äktenskapsbrott, vilkas bestraffande sker ögonblickligen och är överlåtet åt de äkta männen. Han (den äkta mannen) jagar henne (äktenskapsbryterskan) med avklippt hår, oklädd, i släktingarnas närvaro ut ur huset och driver henne med ett gissel genom hela byn. Ty2 för kyskhetens prisgivande (för kyskhetsbrott)3 finnes ingen tillgift: varken genom skönhet eller ungdom eller rikedom lärer en sådan (som prisgivit sin kyskhet) kunna finna en (ny) man. Ingen skrattar nämligen där åt lasterna, och att förföra och låta sig förföras kallas ej tidens anda. Ännu bättre är tillståndet i de samhällen, där blott jungfrur gifta sig4 och där man en gång för alla gör upp räkningen med en hustrus hopp och önskan.5 Under den förutsättningen6 få de en man, på samma sätt som en kropp och ett liv, att ingen tanke skall sträcka sig längre bort (bortom det första äktenskapet), att begäret ej skall räcka längre, att de icke skola älska mannen utan så att säga äktenskapet.7 Att begränsa barnens antal eller döda någon av de senare födda anses som en skändlighet, och kraftigare verkan hava där goda seder än annorstädes goda lagar.

Germania - kapitel 20
Tillbaka till förstasidan

N. E. Hammarstedts översättning
(Hammarstedts kapitelindelning avviker från den vedertagna genom att kapitel 26 har flyttats fram och blivit kapitel 16)

20. Sedlighet

Således leva kvinnorna i tryggad ärbarhet, ofördärvade såväl av skådebanans förförelser som av ett nervretande sällskapsliv1. Skrivkonstens lönligheter äro lika obekanta för män som kvinnor2. Ytterst sällan förekomma äktenskapsbrott hos detta dock i så folktäta grupper boende folkslag. Straffet härför drabbar oförtövat och ligger i makens hand. Med avklippt hår, avklädd, i släktingarnas åsyn utstötes den brottsliga av maken ur hemmet och drives med spöslag genom hela byn3. Ingen tillgift finnes nämligen för den kvinna, som givit sin ärbarhet till spillo: varken genom skönhet eller ungdom eller rikedom kan hon mer vinna sig en make. Ty där ler ingen åt sedeslösheten, och att förföra och förföras skylles ej där på tidsandan. Nej, bättre står det åtminstone hittilldags till i dessa samhällen, där allenast mör träda i äktenskap och lyckodrömmen och brudlöftet en gång för alla avgöras.
Sålunda erhålla de endast en make, likasom de erhållit endast en kropp och ett liv, för att ingen beräkning må rikta sig därutöver, ingen åtrå sträcka sig längre; för att, så att säga, icke makens person utan själva den moderliga värdigheten må vinna deras kärlek. Att avsiktligt begränsa antalet barn eller avliva något av de övertaliga anses såsom en skändlighet. Verksammare gälla där goda seder än på andra håll goda lagar4.
  1. »hemlig brevväxling» synes man böra översätta litterarum secreta (r. 2 f.) = litterae secretae »hemliga brev». Enligt en annan, mindre sannolik tolkning skulle litterae här ej betyda »brev» utan »bokstäver», och litterarum secreta »bokstävernas hemligheter» syfta på skriv- och läsekonsten. Men att denna skulle som sedligt fördärvlig ha ställts i jämbredd med skådespelen och gästabuden, är ej antagligt.
  2. r. 7. Att i st. f. handskrifternas enim insätta enimvero synes onödigt.
  3. »för kyskhetens prisgivande», publicatae pudicitiae r. 7, syftar väl närmast på äktenskapsbrott men kan även innefatta kyskhetsbrott i allmänhet, utan avseende på om den brottsliga var ogift eller gift.
  4. r. 10 f. in quibus tantum virgines nubunt, där omgifte ej är tillåtet.
  5. d. v. s. där kvinnan gifter sig blott en gång.
  6.  »Under den förutsättningen» = sic; härpå följer ne »att icke».
  7. r. 13 f. lyder texten sålunda: ne tamquam maritum, sed tamquam matrimonium ament. Om innebörden av detta svårtolkade ställe har man ännu ej kommit till full klarhet. Vad förf. huvudsakligen velat säga, synes vara, att enligt germanernas höga uppfattning av äktenskapet kvinnan borde älska icke så mycket mannen som äktenskapets idé.

Germania - kapitel 20
Tillbaka till förstasidan
  1. I motsats mot vad förhållandet var hos romarne.
  2. Förf. menar, att icke allenast skrivkonsten utan ock på samma gång dess missbruk var något för germanerna okänt. — Såväl de gamla kvädena (kap. 2) som lagbestämmelserna (kap. 12) bevarades genom muntlig tradition.
  3. Möjligen anger detta gatlopp tillvaron av en genom byn gående gata (Jfr kap. 17 [16] n. 3).
         Avklädd (nudata) d. v. s. berövad sina kläder. Detta straff stadgas på 1200-talet i dansk lag. Ännu in i senaste tid har hos ryska bönder liknande straff för liknande förseelse förekommit, och ännu vid medlet av 1800-talet fanns ett dylikt stadgande i schweizisk byordning. Likasom husfadern inom hemmets krets var präst (kap. 10) var han även domare (jfr ock kap. 26).
  4. D. v. s. hos romarna. Kejsar Augustus hade utfärdat lagar och förordningar för hämmande av folkminskningen.