|
| |
|
1,
2, 3,
4, 5,
6, 7,
8, 9,
10, 11,
12, 13,
14, 15,
16, 17,
18, 19,
20, 21,
22, 23,
24,
25, 26,
27, 28, 29,
30, 31, 32,
33, 34, 35,
36, 37, 38,
39, 40, 41,
42, 43, 44,
45, 46
|
|
Per Perssons översättning
Kapitel 35
Hittills ha vi lärt känna Germanien åt väster;1 åt norr bildar
det en väldig krökning.2 Och strax i början breder chaucernas
stam,3 ehuru den begynner invid friserna och upptager en del av
havsstranden, ut sig jämsides med alla de förut skildrade folken, till dess
den med ett hörn skjuter ända in på chatternas område. Denna ofantliga
landsträcka icke blott innehas utan fylles även av chaucerna, ett bland
germanerna mycket berömt folk och som föredrager att upprätthålla sin
storhet genom rättrådighet. Fria från girighet, fria från övermod, levande i
lugn och avskildhet framkalla de ej genom utmaningar några krig, och
företaga inga härjningståg under roffande eller stråtröveri. Det förnämsta
beviset på deras tapperhet och styrka ligger däri, att de ej genom
oförrätter uppnå sin överlägsenhet. Dock hava alla sina vapen redo, och om
så skulle behövas, står en här färdig:4 manskap och hästar i
mängd;5 och även då de hålla sig stilla, hava de samma rykte.
Germania - kapitel 36
Tillbaka till förstasidan |
N. E. Hammarstedts översättning
35. Chaukerna
Så långt som hit sträcker sig västerut vår kunskap om Germanien. Åt norr
drager det sig undan mot fjärran i en högst betydlig kurva1.
På detta håll möter oss allra först chaukernas stam. Ehuru deras område
begynner vid frisernas och intager en del av kusten, sträcker det sig på
sidan om alla de folkstammar jag nyss skildrat, tills det slutligen
utskjuter i en bukt ända in till chatterna. Och det är icke nog med att
chaukerna innehava denna så ofantliga jordvidd: de fylla även upp den.
Bland germanerna utgöra de det ädlaste folket, och sin storhet söka de
helst betrygga genom rättrådighet. Utan maktlystnad, utan övermod leva de i
lugn och tillbakadragenhet och framkalla inga krig, likasom de ej heller
göra sig skyldiga till några härjnings- och plundringståg. Detta är det
bästa beviset på deras mod och makt, att de utan alla våldsdåd förmå hävda
sin överlägsenhet. Dock hålla alla sina vapen redo, och, om förhållandena så
kräva, står hären färdig. Män och hästar hava de i överflöd. Även med
bevarande av freden veta de att bibehålla sin vapen ära.
|
- Den motsvarande latinska texten lyder: hactenus in occidentem
Germaniam novimus. novimus är här logiskt perfektum »ha vi lärt
känna». I »vi» inbegriper förf. sina läsare. Vad han vill säga är, att den
föregående framställningen avsett västra Germanien.
- Den latinska texten i senare delen av första meningen lyder i
handskrifterna sålunda: in septentrionem ingenti flexu redit. Förf.
vänder sig här från väster mot norr. Åt norr bildar landet, säger han, en
väldig krökning. Därmed avses tydligen Chersonesus Cimbrica, den
jutländska halvön, ehuru dess läge och konfiguration ej äro alldeles
korrekt angivna (jfr Müllenhoff D. A. IV, 433 f.). Satsens predikat är
enligt handskrifterna redit. Att detta låter försvara sig och ej
behöver ändras till recedit, har jag sökt visa i Minnesskrift
tillägnad Professor Axel Erdmann 1913, s. 175 f.
- Chauci, germanskt folk, som bodde öster om friserna mellan Amisia (Eins)
och Albis (Elbe). Det innehade en del av havsstranden men utbredde sig
också, efter vad här säges, söderut ända in på chatternas område, en
uppgift, vars riktighet emellertid ofta blivit betvivlad.
- I r. 12 lyder den latinska texten: prompta tarnen omnibus arma ac,
si res poscat, exercitus, plurimum virorum equorumque. Jag finner ej
skäl att här utelämna exercitus; som predikat därtill underförstår
jag från det föregående promptus.
- De på exercitus följande orden plurimum virorum equorumque
torde böra fattas som apposition därtill.
Germania - kapitel 36
Tillbaka till förstasidan
|
- Danska halvön, fordom benämnd den cimbriska halvön (jfr
kap. 37). Om dennas form synes T. hava haft en
väsentligt oriktig uppfattning.
|
|
