Örjan Martinsson

Konung Olavs möte med Ragnvald jarl vid älven (kapitel 67)

Med 251 kapitel är Olav den heliges historia den i särklass största sagan i Snorre Sturlassons Heimskringla. Ursprungligen skrev Snorre en separat saga om Olav den helige som sedan i ett nedkortat skick blev en del av Heimskringla. Men trots att han förkortade sagan något motsvarar den ändå en tredjedel av hela Heimskringla. Sagan berättar om helgonkungen Olav som blev kung 1015 och som fullbordade enandet och kristnandet av Norge. Hans hårda styre väckte emellertid missnöje och han störtades 1028 när hans folk övergav honom till förmån för den dansk-engelske kungen Knut den store. Ett försök att återta makten 1030 slutade sedan med nederlag och hans död i slaget vid Stiklestad. Den nya regimen blev dock inte populär och Olav kom efter sin död att bli dyrkad som Norges skyddshelgon.

I sin översättning av Olav den heliges saga har Emil Olson även tagit med kapitelrubrikerna som beskriver innehållet. Men när sagan omfattar 251 kapitel är detta inte tillräckligt för att ge en översiktsbild. För att underlätta för läsaren att orientera sig samt att hitta tillbaka till särskilda episoder har jag därför, utöver en innehållsförteckning, även skrivit korta referat av sagans olika delar. För den som inte vill läsa detta, utan istället gå direkt till själva sagan, kan ni göra detta genom att klicka på länken nedan.

Olav den heliges historia - kapitel 1-10

Olavs ungdomstid och vikingatåg

I den första delen av Snorres saga om Olav den helige berättar han om hur Olav växte upp hos sin styvfar Sigurd so och tidigt visade anlag för att bli Norges kung. Hans födelse hade redan skildrats i kapitel 44 av Olav Tryggvasons saga. Därefter skildras alla de vikingatåg han ledde innan han blev kung. Det första vikingatåget riktades mot Sverige eftersom han höll dem ansvariga för Sigrid Storrådas mord på hans far Harald Grenske (se kapitel 43 i Tryggvasons saga). Den första striden ägde rum utanför Södertörn mot en viking vid namn Sote. Därefter härjade han Mälardalen och blev instängd där eftersom Olof Skötkonung drog en järnkedja över inloppet i Stocksund. Olav kom dock undan genom att gräva en kanal vid Agnafit och brandskattade sedan Gotland. De följande striderna utkämpades mot ester, finnar, danskar och friser. Därefter gick han i tjänst hos den engelske kungen Æthelred och försvarade England mot bland annat den danske kungen Sven Tveskäggs attacker. Därefter ledde han vikingatåg mot Frankrike innan han beslöt sig för att återvända till Norge.

Erövringen av Norge och kriget mot Sverige

Olav den helige landstiger i Norge och överrumplar Håkon jarl som styr halva Norge för Danmarks räkning. Håkon tas tillfånga och tvingas svära en ed att lämna landet och aldrig strida mot Olav i utbyte mot sin frihet. Därefter kontaktar Olav sin mor och styvfar och med deras hjälp vinner han stöd från småkungarna i Opplanden. Tillsammans med Opplandskungarna besegrar Olav i slaget vid Nesjar Sven jarl som styrde den andra halvan av Norge för Sveriges räkning. Sven jarl flydde till Sverige men dör strax efter under ett vikingatåg i Gårdarike. Konflikten mellan Olav och den svenske kungen Olof Skötkonung hade emellertid bara börjat. När Olof Skötkonung skickade fogdar till Tröndelag för att utkräva skatter slutar det med att den ene fogden (Åsgaut) avrättas. Bohuslän som fortfarande kontrolleras av Olof Skötkonung erövras i två omgångar genom att de svenska fogdarna Eiliv den götiske och Hroe den skelögde dödas av den norske kungens män. Däremellan hade ett försök av Olav den helige att utkräva skatt i Jämtland slutat med att hans fogde Thrånd dödats och att jämtlänningarna fortsatte att betala skatt till sveakungen (samma sak inträffar i kapitel 141). Slutligen berättar Snorre om hur de norsk-svenska striderna påverkade handelsfärderna genom att skildra hur norrmannen Gudleiks skepp överfölls av Thorgaut utanför Öland som i sin tur dödades på väg till sveakungen av en annan norrman (Eyvind urhorn) i Stockholms skärgård.

Försöken att få fred med Sverige och Opplandskungarna

Nästa del av Snorres berättelse om Olav den helige handlar om hans försök att få fred med Sverige. Olof Skötkonung är emellertid ovillig att sluta fred med Olav vars namn inte ens får nämnas i hans närhet. Men Olav har en vän i Västergötlands jarl Ragnvald Ulfsson som är bekymrad över hur kriget drabbar västgötarna. Den norske kungen sänder Björn stallare för att inleda fredsförhandlingar. Islänningen Hjalte bistår Björn i hemlighet och får hjälp av Olof Skötkonungs dotter Ingegerd för att vinna sveakungens förtroende. Men Hjalte inser att kungens ovilja att sluta fred inte går att övervinna. Björn stallare och Ragnvald jarl försöker sluta fred genom att få till stånd ett giftermål mellan Olav den helige och Ingegerd som båda är villiga till detta. De får också stöd av den inflytelserike lagmannen Torgny som i Uppsalatinget uppviglar bönderna mot kungen så att Olof Skötkonung inte har något val än att gå med på att sluta fred och gifta bort sin dotter. Han har dock ingen avsikt att hålla sitt löfte och gifter istället bort Ingegerd med den ryske fursten Jaroslav. Ragnvald väljer då att mot kungens vilja gifta bort dennes frillodotter Astrid med Olav den helige. Till slut blir missnöjet mot Olof Skötkonungs vägran att sluta fred så stort att uppror hotar, Olof ger vika och accepterar sin son Anund Jakob som medkung och sluter därefter fred med Norge. Hisingens nationstillhörighet avgörs genom tärningskast

Samtidigt med detta slår Olav den helige ned ett upprorsförsök av Opplandskungarna som oroats av Olavs ökande makt och hårdhänta sätt att kristna Norge. En av dessa kungar som bestraffas genom att lemlästas är Hrörek som bländas. Han tvingas sedan att vistas hos Olav under bevakning och gör flera försök att fly och att mörda Olav innan han skickas iväg till Island.

Orknöjarlarna

Den fjärde delen är en exkursion som skildrar Orknöjarlarnas historia från Harald hårfagers tid till dess att Olav den helige utnyttjar deras inbördesstrider och får dem att erkänna den norske kungens överhöghet. Redan i kapitel 86 har Snorre börjat berätta om dessa händelser som i princip utgörs av utdrag från Orknöjarlarnas saga från ca 1190.

Olav den helige på höjden av sin makt

Efter att fred hade slutits med Olof Skötkonung har Olav den helige för tillfället inte några yttre fiender. Detta utnyttjar han till att fullborda kristnandet av Norge. Flera bondeuppror slås ned och mäktiga män dödas såsom Olve på Eggja. En berömd episod är den om Dala-Gudbrand som tror att hans träskulptur föreställande guden Thor var mycket mäktigare än den osynlige gud som kung Olav tror på. I ett obevakat ögonblick hugger dock Olavs män sönder avgudabilden. Dala-Gudbrand och hans bondehär ser att ingenting händer utöver att råttor, ormar och ödlor kryper iväg från avgudabilden och de beslutar därför att ta dopet. Olav försöker även få Island och Färöarna att underkasta sig hans välde. Islänningarna vägrar medan färöingarna accepterar detta. När kungen två gånger skickar män till Färöarna för att hämta skatten försvinner de dock spårlöst och Olav får aldrig någon skatt från dessa öar. Utöver dessa aktioner som leder till att missnöjet mot Olav ökar berättar Snorre också om flera episoder som skildrar vilka problem som uppstår med lokala stormän vana vid forna tiders frihet som har svårt att acceptera den nya starka kungamakten.

Kampen mot Knut den store

Olav den helige får en ny och mäktig fiende när Danmark och Englands kung Knut den store vänder blickarna mot Norge och kräver att detta land återigen ska betala skatt till den danske kungen. Knut skaffar sig stöd genom att erbjuda de norska hövdingarna (ländermännen) pengar. Olav den heliges stränga styre skaffar honom också fiender allteftersom släktingar och vänner till dem han låter döda vänder honom ryggen. För att försvara sig mot Knut den store sluter Olav en allians med sin svåger sveakungen Anund Jakob. I förebyggande syfte anfaller de Danmark och utkämpar slaget vid Helgeå. Den norsk-svenska flottan tvingas fly till Sverige och Olav tar sig sedermera tillbaka till Norge via landvägen. Väl hemma gör han sig av med en svensk fogde vid namn Björn som hade drottningen att tacka för sin tjänst och för att han fick behålla livet när han avslöjades som en tjuv. Missnöjet mot Olav når kokpunkten när stormannen Thore avrättas för att han hade tagit emot en guldring av kung Knut och sedan även hans bror Grjotjard dödas. I kapitel 141 finns också en lång berättelse om ännu ett försök av Olav att hämta skatt från Jämtland, men invånarna var fortfarande svensksinnade.

Olav den helige störtas

Olav den helige kallar till ledung men få skepp ansluter sig till hans flotta. Olav inser att hans välde över Norge vacklar och Knut den store som samlat en ofantlig flotta lyckas utan strid bli erkänd som kung vid lagtingen. Håkon jarl är återigen styresman över Norge. Olav försöker bekämpa den nya ordningen och hans fiende Erling Skjalgsson dödas efter en strid. Olav har dock inget annat val än att fly landet och tar sig via Värmland till Gårdarike där Ingegerd som tidigare hade var tänkt som hans fru bor. Under tiden börjar hans anhängare i Norge att byta sida, den viktigaste av dessa var Kalv Arnesson. Det är först i denna del av sagan som Snorre låter Olav den helige utföra mirakel och den numera avsatte kungen framstår alltmer som ett helgon.

Färden till Stiklestad

Håkon jarl omkommer under en färd över Nordsjön och det väcker hopp hos Olavs anhängare om en återkomst. Björn stallare som hade bytt sida i utbyte mot guld väljer nu att återigen bli Olavs man och meddelar honom så fort som möjligt att Håkon har dött. I Gårdarike hade Olav fått ett erbjudande att bli kung över bulgarerna under rysk överhöghet och han hade själv övervägt att bli munk. Nyheten om Håkons död gör att han väljer att försöka återta sitt norska kungadöme. I Sverige får han stöd av sveakungen Anund Jakob och även av Dag Hringsson som var ättling till Harald hårfagre och styrde över en del av Sverige. Mot löfte om att återfå sin familjs gamla rike i Norge valde Dag att med sina män ansluta sig till Olavs här. Ytterligare folk anslöt sig på vägen mot Norge som gick via Dalarna (Järnbäraland), men då dessa var hedningar gjorde Olav sitt bästa att få dem att ta dopet, de som inte gjorde detta lämnades kvar. Två av dessa som lät döpa sig var Gök-Thore och Avrafaste. Även jämtlänningen Arnljot gelline som tidigare hade hjälpt Olavs fogde (kapitel 141) anslöt sig till hären och tog dopet (kapitel 215).

Slaget vid Stiklestad

Skildringen av slaget vid Stiklestad i Tröndelag är sagans klimax och Snorre berättar här och tidigare om hur den alltmer helgonlike Olav den helige utför mirakel och anstränger sig för att bönderna ska lida så liten skada som möjligt. Bönderna i Tröndelag minns dock hans stränga styre och är rädda för Olavs straff om han lyckas bli kung igen. På båda sidor hölls eggande tal inför det största slaget i mannaminne. Slaget blir blodigt och slutar med Olavs död och att Dag Hringsson försöker leda resterna av den kungliga hären tillbaka till Sverige medan de sårade som lämnats kvar på slagfältet söker efter hjälp.

Efter slaget vid Stiklestad

Den sista delen av sagan om Olav den helige berättar om hur Olavs kropp tas om hand och de mirakel som äger rum vid den. Sedermera begravs den i Trondheim. Den nye styresmannen över Norge blir Sven Alvivasson och hans regim blir alltmer impopulär. Folket börjar ångra att de avsatte Olav. Miraklen gör dessutom folket övertygade om att Olav är ett helgon även om Sven Alvivassons mor, Norges egentliga regent, är skeptisk. Kalv Arnesson, som tidigare hade bytt sida och övergivit Olav, ångrar också sitt tilltag. Tillsammans med Einar tambarskälve söker de upp Olavs son Magnus i Gårdarike för att förmå honom att försöka bli kung över Norge.

Magnus den godes historia