Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Germania

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24,
25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46

Per Perssons översättning

Kapitel 4

Själv biträder jag deras förmodanden, som anse, att Germaniens folk ej blivit förorenade genom främmande giftermålsförbindelser med främmande folk1 utan äro ett egenartat, oblandat och blott sig självt likt folk.2 Härav förklaras också deras kroppsliga beskaffenhet (fysiska art), lika för alla, såvitt detta är möjligt bland en sådan mängd människor:3 trotsiga och blå ögon, rödaktigt (rödblont) hår, stora kroppar, kraftiga blott när det gäller häftigt anstormande; gäller det ansträngande arbete, svarar ej uthålligheten däremot, och minst av allt äro de vana att uthärda törst och hetta men väl köld och brist på föda, vilket beror på luftstrecket eller jordmånen.

Germania - kapitel 5
Tillbaka till förstasidan

N. E. Hammarstedts översättning

4. Germanernas kroppsbeskaffenhet

För min del ansluter jag mig till deras mening1, som anse Germaniens befolkning icke vara uppblandad genom några äktenskap utåt med främmande folk utan hava utvecklat sig såsom ett självständigt och renblodigt, endast sin egen prägel bärande folkslag. Härav ock det, oaktat deras stora folkmängd, enahanda kroppsliga yttre, som utmärker alla: trotsiga blå ögon, rödgult hår, storvuxna, gestalter egentligen endast dugliga till angrepp. I arbete och mödor visa de ej samma uthållighet. Allra minst uthärda de törst och hetta; vid köld och svält äro de däremot genom landets luftstreck och natur väl vana.

  1. Jag läser med handskrifterna aliis aliarum nationum conubiis. Det pleonastiska aliis aliarum låter väl försvara sig, och det synes ej nödigt att stryka aliis.
  2. Det tillspetsade uttryck, varmed här germanernas egenart betecknas: tantum sui similem gentem, kunde tyckas bära taciteisk prägel. Men det har, som senast Norden påvisat (Germ. Urgesch. 5.5, 69), motsvarigheter i äldre etnografisk litteratur, och Tacitus har väl fått det från sina källor.
  3. Min översättning utgår från läsarten tamquam in tanto hominum numero. Med tamquam växlar i handskrifterna quamquam, som också ger god mening. Men tamquam är den svårare läsarten och har lika gott eller bättre stöd i handskrifterna än quamquam. Jag tillägger tamquam samma inskränkande betydelse, som annars brukar tillkomma ut. En utförligare diskussion av stället se mina Krit.-exeg;. Bem. 89 ff.

Germania - kapitel 5
Tillbaka till förstasidan

  1. D. v. s. ”de författares mening”; se k. 2 n. 6. Om germanernas kroppstyp se ock Caesar, Galliska kriget 1.39 och 4.1: deras kroppsstorlek var för romaren och gallern överraskande.