Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Germania

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24,
25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46

Per Perssons översättning

Kapitel 23

Som dryck tjänar en av korn eller vete1 beredd vätska, som jäst, så att den fått en viss likhet med vin; de närmast stranden2 boende köpa även vin. Maten är enkel: vilda frukter, färskt villebråd, eller ostkrama;3 utan fin tillagning, utan kryddor fördriva de hungern. Mot törsten visa de ej samma återhållsamhet. Om man lämnar deras böjelse för starka drycker fritt lopp genom att tillhandahålla dem så mycket de önska, skola de ej mindre lätt besegras genom sina laster än genom vapen.4

Germania - kapitel 24
Tillbaka till förstasidan

N. E. Hammarstedts översättning
(Hammarstedts kapitelindelning avviker från den vedertagna genom att kapitel 26 har flyttats fram och blivit kapitel 16)

24. Mat och dryck

Till dryck användes en vätska framställd av korn eller vete1, genom jäsning beredd till en viss likhet med vin2. De närmast flodstranden3 boende tillhandla sig dock även sådant. Deras kost är enkel: vilda frukter4, färskt villebråd eller sur mjölk. Utan kokkonst, utan läckerheter stilla de sin hunger. Gentemot törsten ådagalägga de icke samma måttlighet. Om någon vill gynna deras dryckenskapsbegär genom att förse dem med så mycket som de i den vägen åtrå, skola de lika lått besegras genom utsvävningar som genom vapen.

  1. Orden i början av k. 23: humor ex hordeo auf frumento kunna översättas »en av korn eller vete beredd vätska». frumentum »säd» betecknar då här speciellt »brödsäden», d. v. s. vetet. Men även en annan tolkning av de anförda orden är möjlig: humor ex hordeo aut frumento kan betyda »en vätska beredd av korn eller i allmänhet något sädesslag» = eller något annat sädesslag.
  2. väl Rhens Strand, jfr k 17, a. 5.
  3. Med »ostkrama» här jag återgivit lac concretum, som här troligen icke betecknar »sur mjölk», utan ett slags enklare ost, »Quarkkäse, ostkrama». I lac concretum inbegripes väl då ock caseus »ost», som hos Caesar De bell. gall. 6, 22 omnämnes som ett av germanernas viktigaste födoämnen, men ej omtalas särskilt av Tacitus.
  4. Sista meningen i k. 23 anses av Gudeman som oäkta, efter vad mig synes, utan tillräckliga skäl. Vad speciellt angår si indulseris ebrietati r. 5, så synes mig ingenting hindra att här översätta indulgere med »lämna fritt lopp åt», jfr Hor. Od. II, 2, 13 crescit indulgens sibi dirus hydrops »den förskräckliga vattusoten växer lämnande sig fritt lopp». De övriga betänkligheter, som Gudeman anför mot den handskriftliga texten, förefalla mig ej heller fullt avgörande. vitiis r. 6, som syftar på germanernas benägenhet för dryckenskap, är en s. k. generisk eller retorisk plural, jfr min övers. till Tacitus' mindre skrifter, Agricola K. 5, Anmärkningar till Agricola k. 5.

Germania - kapitel 24
Tillbaka till förstasidan

  1. Ordet för säd (frumentum) kan undantagsvis ha särbetydelsen vete, vilken här blir nödvändig efter det föregående ”eller”.
         Att hos germanerna, ehuru T. förbigår det, säden användes såsom näringsämne, är självfallet (jfr kap. 15). Märk ock Caesar, Gall, kriget 4. l ”de leva ej så mycket av säd utan mest av mjölk och boskap”, varmed bör samställas anf. arbete 6.22, där såsom germanernas huvudsakliga föda nämnes mjölk, ost och kött. Otvivelaktigt tillredde de mest gröt av säden, men helt visst även bröd. I Schweiz´ pålbyggnader har man påträffat bröd redan från stenåldern; hos trakerna och budinema i Europa omtalas bröd omkring 400 år f. Kr., och hos grekerna och folken i Mindre Asien likasom i Egypten förekom brödbakning sedan en okänd forntid.
  2. Ölet hade blivit främmande för romarne (jfr t. ex. Ovidius, Metam. 5.449), men var välbekant även för kelterna likasom, sen en avlägsen forntid, för de indogermanska folken i allmänhet. Även för fornegypterna var det en välkänd dryck. Vad nordborna beträffar erfor redan omkring 300 f. Kr. Pyteas från Massilia (nu Marseille), att man i Tule bryggde en dryck på säd och honung.
  3. Av Rhen eller Donau. — Hos sveberna var vininförsel förbjuden (Caesar, Gall. kriget 4.2).
  4. Vildäpplen, avsedda och beredda till föda, hava ända uppe i vårt land anträffats i stenåldersfynd (Alvastra). Uttrycket kan dock här hos T. avse även bär, ollon och nötter (jfr kap. 10 n. l).