Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Germania

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24,
25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46

Per Perssons översättning

Kapitel 27

Vid begravningar förekommer ingen flärd: blott det iakttages, att frejdade mäns lik brännas med ett visst slags ved. På det uppstaplade bålet hopa de varken mattor eller vällukter. Var och en får med sig sina vapen, vid någras förbränning medföljer även hästen. Graven reses av torv;1 den ärebetygelse, som består i höga och med stor möda förfärdigade gravvårdar, försmå de såsom tyngande för de avlidna. Veklagan och tårar bortlägga de snart, sorg och vemod sent. För kvinnor räknas det som en heder att visa sorg, för män att minnas.

Detta är vad jag i allmänhet erfarit om samtliga germaners ursprung och seder; nu skall jag redogöra för de enskilda stammarnas inrättningar och bruk, i den mån de avvika (skilja sig från de allmänna), och för vilka stammar som från Germanien flyttat över till Gallien.

Germania - kapitel 28
Tillbaka till förstasidan

N. E. Hammarstedts översättning

27. Begravningsskick

Vid deras begravningar låder icke någon flärd. Endast det iakttages, att liken av framstående män förbrännas med ved av bestämda trädslag. Det uppstaplade bålet hölja de icke med praktvävnader och rökelse: sina vapen erhåller en var med sig, och med en och annan förbrännes även hans häst. En gräsbevuxen kulle bildar gravvården. Den ärebevisning, som ligger i avskräckande och besvärliga minnesvårdar, försmå de såsom en börda för de avlidna1. Med gråt och klagan upphöra de snart, med sorg och saknad sent. Kvinnornas sak är det att sörja, männens att minnas.

Kapitlet handlar om begravningsbruken hos germanerna.

  1. sepulcrum caespes erigit poetiskt för sepulcrum caespite erigitur »graven reses av torv», med aktiv konstruktion för passiv.

Germania - kapitel 28
Tillbaka till förstasidan

  1. Här åter en anspelning på romerska förhållanden. — Alltför ofta tarvas en erinran om, att det är Tacitus’ romerska och icke läsarens germanska samtid, varpå hänsyftas. — För ”avskräckande och besvärliga” läs hellre: besvärliga och betungande.