Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Germania

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24,
25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46

Per Perssons översättning

Kapitel 30

Bortom dessa1 bo chatterna; deras boningsplatser taga sin början2 vid den hercyniska bergstrakten, och terrängen är ej så flack och sumpig som i de övriga landskap, som utbreda sig i Germanien;3 höjderna hålla nämligen i sig,4 glesna blott småningom,5 och den hercyniska skogen på en gång ledsagar och sätter ned sina chatter.6 Folket har fastare kroppar (än germanerna i allmänhet),7 seniga lemmar, hotfull blick och jämförelsevis stor andlig livaktighet.8 De äga för att vara germaner mycken beräkning och fintlighet: de ställa i spetsen för sig utvalda män och lyda dem de ställt i spetsen; de förstå sig på taktik (eg. att iakttaga ordnade led), de beräkna tillfällen, uppskjuta anfall,9 indela dagen, förskansa sig för natten, räkna lyckan till tvivelaktiga saker, men tapperheten till säkra, och, något som är mycket sällsynt och endast medgivet romersk krigstukt,10 de bygga mera på anföraren än på manskapet. Hela deras styrka ligger i fotfolket, som de utom med vapen belasta även med järnredskap11 och munförråd: andra (germaner) ser man gå till strid, chatterna i krig.12 Sällan förekomma häftiga framstötar och tillfälliga strider. Det är i själva verket för rytteristyrkor som det är utmärkande att snabbt vinna seger och snabbt retirera: snabbhet gränsar till fruktan, betänksamhet närmar sig mera lugn fasthet.

Germania - kapitel 31
Tillbaka till förstasidan

N. E. Hammarstedts översättning

30. Chatterna

Bortom dessa senast nämnda vidtager från och med den Hercyniska bergstrakten1 chatternas hemland, vilket icke består i sådana flacka och träskiga nejder som övriga folkområden, i vilka Germanien utbreder sig. Höjderna fortsätta nämligen och bliva blott så småningom sällsyntare. Sina chatter åtföljer den Hercyniska bergstrakten och upphör först med deras område. Denna folkstam utmärkes av mera härdade kroppar, fasta muskler, hotfull uppsyn och större själsvakenhet. För att vara germaner besitta de mycken klokhet och beräkning. Därom vittnar utväljandet av befäl och lydnaden för de utvalda2, manskapets uppställning i led och rotar, insikten om de rätta angreppstillfällena, avpassandet av anfallen, fastställandet av en viss dagordning, uppförandet av förskansningar för natten, räknandet med stridslyckan såsom en bedräglig men tapperheten såsom en tillförlitlig omständigheten, ja vad som är det allra märkligaste och eljest endast förbehållet romersk krigstukt, uppskattandet av härförarens betydelse såsom större än krigshärens. Hela deras styrka ligger i fotfolk, vilket förutom vapnen även belastas med järnredskap och förråd: andra kan man se draga ut till drabbning, men chatterna till krig. Endast undantagsvis förekomma strövtåg och tillfälliga handgemäng. I själva verket är det ock fastmer för ryttarstyrkor som det är utmärkande att hastigt vinna seger och att lika hastigt avstå från den: snabbhet går gärna hand i hand med rädsla, långsamhet åtföljer fastmer ståndaktighet.

Med k. 30 börjar i den speciella delen av Germania redogörelsen för de i egentlig mening germanska folken, d. v. s. de i Germanien boende folk, som voro av germansk börd och som icke voro anslutna till det romerska riket, utan voro fria. Förf. utgår helt naturligt från dem bland dessa folk, som voro bäst kända för romarna, d. v. s. de åt Rhen till boende. Vid uppräkningen fortskrider han från söder åt norr. Det första folk, han nämner, är de norr om tiondelandet boende chatterna. Deras stamland synes i huvudsak motsvara det nuvarande Hessen. Detta landsnamn är egentligen ett folknamn, och sammanhanget mellan Chatti och Hessen torde förmedlas genom sådana från 700-talet bekanta former av folknamnet som Hassi, Hassiones, Hessi (med i-omljud på a). Svårighet gör dock motsvarigheten mellan tt och ss.

  1. Bortom (d. v. s. norr om) dessa = mattiacerna och invånarna i tiondelandet.
  2. initium sedis incohant »börja början av sina boningsplatser», med den i uttryck för »början» vanliga pleonasmen.
  3. initium sedis . . . incohant följer i den latinska texten: non Ha effusis ac palustribus locis, ut ceterae civitates, in quas Germania patescit. Lokalbestämningen non ita effusis ac palustribus locis hänför sig grammatiskt till det föregående initium sedis incohant, men kan ej syfta blott på början av chatternas land, utan måste avse hela chatterlandet, vilket, som av det följande framgår, alltigenom var uppfyllt av höjder: saltus Hercynius och utlöpare därifrån. Logiskt hänför sig non ita effusis etc. till det i sedem incohant inneslutna allmänna begreppet sedent eller colunt »de bo».
  4. Den latinska texten lyder: durant siquidem colles. Om det kausala siquidem, som till betydelse och funktion kommer enim nära och väl därför erhållit samma post-positiva ställning som detta, jfr förf. Krit.-exeg. Bemerkungen zu den kleinen Schriften des Tacitus 107.
  5. »glesna blott småningom» motsvaras i den latinska texten av paulatim rarescunt, som innehåller en närmare förklaring av föregående satsled, till vilket det asyndetiskt ansluter sig. Därpå följer ett längre led anknutet med et, ett hos Tacitus vanligt förbindelsesätt (jfr förf. anf. st.).
  6. Den hercyniska skogen är personifierad, och chatterna tänkas som dess skyddslingar. Det heter, att den hercyniska bergstrakten på en gång ledsagar och sätter ned sina chatter, d. v. s. att den ifrågavarande bergstrakten både sträcker sig genom hela det chattiska landet och upphör, där detta upphör. Den intima förbindelse mellan saltus Hercynius och chatterna, som förf. sålunda framhåller, har också funnit uttryck i det till Chattos fogade possessivpronominet suos: »sina chatter, sina kära chatter».
  7. Den motsvarande latinska texten lyder: duriora genti corpora. Om betydelsen av duriora jfr förf. anf. st. 108 f.
  8. Chatternas andliga livaktighet belyses genom det följande: multum, ut inter Germanos, rationis ac sollertiae: praeponere electos, audire praepositos o. s. v. Om de deskriptiva infinitiverna praeponere etc. se förf. anf. st. s. 109 f.
  9. »uppskjuta anfall», näml. till lämpligt tillfälle.
  10. Jag har här utgått från följande latinska text (r. 10 f.): quodque rarissimum nec nisi romanae disciplinae concessum. Läsarten romanae disciplinae synes mig vara att föredraga framför ratione disciplinae. Man har mot nec nisi romanae disciplinae invänt, att denna läsart skulle innebära en motsägelse mot det föregående quodque rarissimum. Vad som endast var medgivet romersk krigstukt kunde annars, menar man, icke alls förekomma, medan det här heter, att det var »mycket sällsynt» (alltså dock förekom i ett och annat fall). Men romana disciplina behöver icke syfta enbart på den krigstukt, som förekom hos romarna, utan kan också avse en krigstukt, som liknade den romerska och som andra folk lärt sig av romarna.
  11. »järnredskap» = ferramenta syftar på verktyg, som behövdes för skansarbete.
  12. alias ad prodium ire videas, Chattos ad bellum. proelium en enstaka strid, bellum ett helt krig, som fordrar större planmässighet.

Germania - kapitel 31
Tillbaka till förstasidan

  1. Se kap. 28 n. 4. — ”Bortom dessa”, d. v. s. Bortom ”tiondebrukarnes område”, ”tiondemarkerna” (kap. 29).
  2. Jfr kap. 7 (om befäl). — Med ”viss dagordning” i det följande torde avses regelbundna vaktombyten och avlösningar.