Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 







 



 



 


 





 


 



 
 

 


Örjan Martinsson

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24,
25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46

Per Perssons översättning

Kapitel 36

På sidan om chaucer och chatter hava cheruscerna1 länge ostörda levat i en alltför djup och förslappande fred; och detta har medfört mera behag än trygghet, emedan i en omgivning av härsklystna och mäktiga grannar lugnet är bedrägligt:2 där nävrätten härskar, äro hovsamhet och redlighet namn, som tillhöra den starkare. Sålunda få cheruscerna, som fordom kallades goda och rättvisa, nu heta slöa och dumma;3 de segrande chatterna har framgången tillräknats som vishet. I cheruscernas fall drogos även foserna, ett angränsande folk, med4 och dela nu olyckan lika, medan de i lyckans dagar varit underordnade.

Germania - kapitel 37
Tillbaka till förstasidan

N. E. Hammarstedts översättning

36. Cheruskerna. Foserna

Vid sidan av chaukerna och chatterna underhöllo cheruskerna långe ostörda en allt för rundlig och dåsig fred. Och detta blev mera välbehagligt än hälsosamt. Ty det är en bedräglig ro, som erbjudes mitt emellan övermodiga och mäktiga grannar. Där nävrätten bestämmer, där tillhöra även hänsynsfullhet och redbarhet till namnet övermakten. Sålunda nämnas cheruskerna, vilka förr kallades de goda och välvilliga, numera de odugliga och enfaldiga. Deras besegrare chatternas oförskyllda tur tillräknas däremot dessa såsom vis beräkning.
Cheruskerna drogo även foserna, en tillgränsande stam, med sig i fördärvet. I motgången fingo dessa dela lika, fastän de i medgången fått hålla sig i andra rummet.

  1. I k. 36 kommer författaren till cheruscerna, vilkas område sträckte sig frän mellersta Weser ända till Elbe. Cheruscerna är en av de germanska stammar, som nått världshistorisk berömmelse. Detta skedde, som bekant, genom den frejdade germanske frihetshjälten Arminius, under vars anförande cheruscerna och de med dem förbundna stammarna tillfogade romarna det förkrossande nederlaget i Teutoburgerskogen 9 e. Kr. Detta slag var epokgörande. Romarna hade för avsikt att underlägga sig Germanien ända till Elbe, men nöjde sig efter slaget i Teutoburgerskogen med Rhengränsen. 17 e. Kr. bekämpade Arminius med framgång konung Marbod i Böhmen, varefter cheruscernas makt stod på sin höjdpunkt. Men genom inre tvedräkt och grannars anfall gick den snart tillbaka. Arminius blev av sina landsmän misstänkt för att eftersträva konungamakt och föll slutligen offer för släktingars svek. Därmed hade cheruscerna spelat ut sin roll.
  2. I r. 3 f. lyder den latinska texten: quia inier impotentes et validos falso quiescas. falso quiescas betyder väl här ej, som det ofta översättes, »det är oriktigt att leva i lugn», utan snarare »man vilar falskt», d. v. s. »lugnet är bedrägligt».
  3. Orden i r. 5 f.: ita qui olim boni uequique Cherusci, nunc inertes ac stulti vocantur äro att konstruera sålunda: ita Cherusci, qui olim boni aequique sc. vocabantur, nunc inertes ac stulti vocantur. Korrelatet till relativsatsen är indraget i denna; som predikat är ur huvudsatsens vocantur att underförstå vocabantur. Både hos Tacitus och andra författare förekommer ej sällan, att predikatet i en bisats måste suppleras ur huvudsatsen i ett annat tempus; jfr t. ex. Germ. 2, 18 f. ac nunc Tungri sc.vocentur, tunc Germani vocati sint.
  4. I r. 7 lyder den latinska texten: tracti ruina Cheruscorum et Fosi. De flesta handskrifterna ha ej tracti, utan tacti, men det förra synes passa bättre i meningen: tacti »berördes» vore ett väl svagt uttryck. Med avseende på konstruktionen jfr Tac. Hist. 3, 29, 6 (ballista) pinnas ac summa valli ruina sua traxit »kastmaskinen drog med sig tinnarna och översta delarna av vallen i sitt fall». Om de här nämnda Fosi är ingenting vidare bekant, än vad som här meddelas, att de voro ett cheruscerna underlydande folk, som drogs med i dessas fall.

Germania - kapitel 37
Tillbaka till förstasidan