|
0, 1, 2,
3, 4, 5,
6, 7, 8,
9, 10, 11,
12, 13, 14,
15, 16, 17,
18, 19, 20,
21, 22,
23, 24, 25,
26, 27, 28,
29, 30, 31,
32, 33, 34,
35, 36, 37,
38, 39, 40,
41, 42, 43
Kapitel 5
Götarne mottagas av Vendelhövdingen
Wulfgar.
|
320 Vägen var brokigt stenlagd1 och förde männen
Fram i sluten trupp. Stridsbrynjan sken,
Hård och flätad; det glänsande svärdet
Klang mot rustningen, då de kommo gående
I sina stridsdrägter fram till salen.
325 De sjötrötte satte sina sida sköldar,
De mycket hårda, mot husets vägg
Och vände sig till bänken; männens stridsdrägter,
Brynjorna ringde; sjömännens vapen,
Lansarna stodo, de ofvantill grå
330 Askträden, samman: jernskaran var
Prydd med vapen. Då sporde der
En stolt hjelte efter kämparnes börd:
»Hvarifrån fören I smyckade sköldar,
»Gråa brynjor och visirhjelmar,
335 »En hop af spjut? Jag är Hroðgars
»Bud och tjenare. Ej har jag sett så många
»Utländske män mera modiga.
»Jag tror att I af mandom och ej i landsflykt,
»Utan af hugstorhet uppsökt Hroðgar.»
340 Honom svarade då den kraftberömde;
Hård under hjelmen, talade vind-göternas
Stolte höfding: »Vi äro Hygelacs
»Bordskamrater; Beovulf är mitt namn.
»Jag vill nämna mitt ärende
345 »För Healfdenes son, den frejdade fursten,
»Din konung, om han vill oss unna
»Att vi få helsa honom, den gode.»
Vulfgar talade — det var en Vendelhöfding;2
Hans mannamod var kändt af många,
350 Hans tapperhet och visdom —: »Jag vill spörja,
»Såsom du beder, danernas vän,
»Scyldingarnes herre, ringarnas utdelare,
»Den frejdade fursten, om ditt företag
»Och straxt förkunna för dig det svar,
355 »Som den gode tänker gifva mig.»
Han gick sedan skyndsamt dit der Hroðgar satt,
Gammal och grånad, bland sina ädlingars skara.
Den kraftberömde gick och ställde sig framför
Danaherrens axlar: han kände kämparnes sed.
360 Vulfgar talade till sin vän och herre:
»Hit ha färdats män af götafolket,
»Komna från fjerran öfver hafvets vidd.
»Den ypperste af dem gifva krigarne
»Namnet Beovulf. De bedja nu
365 »Att de måtte få byta ord
»Med dig, min konung. Neka dem ej,
»Hroðgar! glädjen af dina svar.
»I sina rustningar synas de värda
»Jarlars aktning; synnerligen
utmärkt
370 »Är höfdingen, som hitfört dessa kämpar.» |
320 Över skimrande stenar förde
vägen1 kämparne
Fram i sluten trupp. Stridsbrynjan sken,
Hård och flätad; de blanka järnringarna
Sjöngo i rustningarna, då männen kommo gående
I sina skräckinjagande dräkter fram till salen.
325 De sjötrötte satte sina sida sköldar,
De mycket hårda, mot husets vägg
Och gingo till bänken; männens stridskläder,
Brynjorna rasslade; sjömännens vapen,
De ovantill grå lansarna av ask
330 Ställdes tillsammans. Den järnklädda skaran
Var prydd med vapen. Då sporde där
En stolt hjälte efter kämparnes börd:
»Varifrån fören I pansrade sköldar,
»Gråa brynjor och visirhjälmar,
335 »En hop av spjut? Jag är Hroðgars
»Bud och tjänare. Ej har jag sett så många
»Utländske män mera modiga
»Jag tror,
att I av mandom och ej i landsflykt,
»Utan av hugstorhet uppsökt Hroðgar.»
340 Honom svarade då den kraftberömde;
Hård under hjälmen, talade väder-götarnes
Stolte hövding: »Vi äro Hygelacs
»Bordskamrater; Beowulf är mitt namn.
»Jag vill nämna mitt ärende
345 »För Healfdenes son, den frejdade fursten,
»Din konung, om han ville unna oss,
»Att vi få hälsa honom, den gode.»
Wulfgar talade — det var en Vendelhövding;2
Hans sinneshug var känd av många,
350 Hans tapperhet och visdom —: »Jag vill spörja,
»Såsom du beder, danernas vän,
»Scyldingarnes herre, ringarnas utdelare,
»Den frejdade fursten, om ditt företag
»Och strax förkunna för dig det svar,
355 »Som den gode tänker giva mig.»
Han gick sedan skyndsamt dit där Hroðgar satt,
Gammal och grånad, bland sina ädlingars skara.
Den kraftberömde gick och ställde sig framför
Danaherrens axlar: han kände kämparnes sed.
360 Wulfgar talade till sin vän och herre:
»Hit ha färdats män av götafolket,
»Komna från fjärran över havets vidd.
»Den ypperste av dem giva krigarne
»Namnet Beowulf. De bedja nu,
365 »Att de måtte få växla ord
»Med dig, min konung. Neka icke,
»Hulde Hroðgar! att ge dem svar
»I sina rustningar synas de värda
»Jarlars aktning; särskilt utmärkt
370 »Är hövdingen, som hitfört dessa kämpar.» |
Kapitel 6 - Beowulf och Hroðgar hälsa varandra.
Tillbaka till Beowulfs förstasida. |
