Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 29
Daner och strids-barder.

»Skaran var glad: ej har jag i det långa lifvet
2015 »Under himlens hvalf sett större dryckesglädje
»Bland salsgäster. Än skred folkens fridkulla,
»Den frejdade drottningen genom hela salen,
»Uppmuntrade de unge; ofta gaf hon en kämpe
»En vriden ring, innan hon gick till sin plats.
2020 »Än bar Hroðgars dotter ölkannan
»Fram till krigarne med jarlarne i spetsen.
»Henne hörde jag salsgästerna
»Kalla Freavare, der hon gaf hjeltarne
»Glänsande smycken. Hon är trolofvad,
2025 »Den unga guldsmyckade, med Frodas blide son.
»Så har det synts Scyldingarnes vän,
»Rikets herde, och han anser det gagneligt
»Att med denna kvinna i någon mån bilägga
»Dödlig fiendskap. Ofta, ej sällan
2030 »Hvilar dödsspjutet blott föga tid
»Efter furstens fall, så utmärkt än bruden är.
»Sedan kan det såra strids-bardernas konung1
»Och hvar och en af kämparne i folket,
»När danernas brudsven bland krigarnes skara
2035 »Går med gemålen hän öfver golfvet;
»På honom glänser arf från förfäder,
»Hårdt och ringsmyckadt, strids-bardernas skatter,2
»Så länge de fingo råd öfver dessa vapen,
»Tills i en olycklig stund de förde till sköldleken
2040 »Sina kära vapenbröder och sitt eget lif.
»Då säger vid ölet en gammal spjutkämpe,
»Som ser mycket och fullständigt minnes
»Männens spjutdöd — vildt blir hans sinne —,
»Börjar med dyster håg och hjertats traktan
2045 »Fresta den unge kämpens sinne,
»Väcka stridsve och talar så:
»»Kan du, min vän, igenkänna det svärd,
»»Det dyrbara stål, som din fader
»»Bar till drabbningen under stridsmasken3
2050 »»För sista gångers, då danerna fällde honom,
»»Och de raska Scyldingarne fingo råda öfver valplatsen
»»Efter hjeltarnes fall? Sedan har vedergällningen hvilat.*)
»»Nu går här i salen en son till någon
»»Af dessa banemän, stolt öfver sina smycken,
2055 »»Skryter öfver mordet och bär den skatt,
»»Som du med rätta skulle råda öfver»».
»Så manar och erinrar han oaflåtligt
»Med bittra ord, tills den tid kommer,
»Då gemålens hofsven4 för sin faders gerningar
2060 »Sofver blodbestänkt af svärdets bett,
»Hemfallen åt döden, den andre svennen
»Flyr lefvande derifrån, känner väl till landet.
»Då varda brutna å båda sidor
»Jarlarnes eder; sedan sjuder i Ingeld1
2065 »Dödlig fiendskap, och hans kärlek till makan
»Varder svalare af sorgens vågor.
»Derför anser jag ej strids-bardernas tillgifvenhet
»Och freden mellan folken ofarlig för danerna,
»Ej vänskapen fast. Men nu skall jag tala
2070 »Vidare om Grendel, att du, skatt-utdelare,
»Må noga lära känna huru sedan hjeltarnes
»Handgemäng utföll. Sedan himlens smycke
»Glidit hän öfver jorden, kom den vrede gästen,
»Hemsk och aftonvild, att uppsöka oss,
2075 »Der vi vaktade salen, friska och sunda.

»Skaran var glad: ej har jag i mitt liv
2015 »Under himlens valv sett större dryckesglädje
»Bland salsgäster. Än skred folkens fridkulla,
»Den frejdade drottningen genom hela salen,
»Uppmuntrade de unge; ofta gav hon en kämpe
»En vriden ring, innan hon gick till sin plats;
2020 »Än bar Hroðgars dotter ölkannan
»Fram till krigarne med jarlarne i spetsen.
»Henne hörde jag salsgästerna
»Kalla Freawaru, där hon gav hjältarne
»Sirade
smycken. Hon är trolovad,
2025 »Den unga guldsmyckade, med Frodas blide son
»Så har det synts Scyldingarnes vän,
»Rikets herde, och han anser det gagneligt
»Att med denna kvinna i någon mån bilägga
»Dödlig fiendskap. Mycket sällan vilar
2030 »Någonstädes dödsspjutet en liten tid
»Efter furstens fall, så utmärkt än bruden är.
»Sedan kan det såra strids-bardernas konung1
»Och var och en av kämparne i folket,
»När danernas hirdsven går med gemålen
2035 »In uti salen och undfägnar kämparne.
»På honom glänser arv från förfäder,
»Hårt och ringsmyckat, strids-bardernas skatter2
»Så länge de fingo råda över dessa vapen,
»Tills i en olycklig stund de förde till sköldleken
2040 »Sina kära vapenbröder och sitt eget liv.
»Då säger vid ölet en gammal spjutkämpe,
»Som ser ringsmycket och fullständigt minnes
»Männens spjutdöd — vilt blir hans sinne —,
»Börjar med dyster håg och hjärtats traktan
2045 »Fresta den unge kämpens sinne,
»Väcka stridsve och talar så:
»'Kan du, min vän, igenkänna det svärd,
»'Det dyrbara stål, som din fader
»'Bar till drabbningen under stridsmasken3
2050 »'För sista gången, då danerna fällde honom,
»'Och de käcka Scyldingarne fingo råda över valplatsen
»'Efter hjältarnes fall? Sedan har vedergällningen vilat*).
»'Nu går här i salen en son till någon
»'Av dessa banemän, stolt över sina prydnader,
2055 »'Skryter över mordet och bär den skatt,
»'Som du med rätta skulle råda över'.
»Så manar och erinrar han oavlåtligt
»Med bittra ord, tills den tid kommer,
»Då gemålens hovsven4 för sin faders gärningar
2060 »Sover blodbestänkt av svärdets bett,
»Hemfallen åt döden, den andre svennen
»Flyr levande därifrån, känner väl till landet.
»Då varda brutna å båda sidor
»Jarlarnes eder; sedan sjuder i Ingeld1
2065 »Dödlig fiendskap, och hans kärlek till makan
»Varder svalare av sorgens vågor.
»Därför anser jag ej strids-bardernas tillgivenhet
»Och freden mellan folken ofarlig för danerna,
»Ej vänskapen fast. — Men nu skall jag tala
2070 »Vidare om Grendel, att du, skatt-utdelare,
»Må noga lära känna huru sedan hjältarnes
»Handgemäng utföll. Sedan himlens smycke
»Glidit hän över jorden, kom den vrede gasten,
»Hemsk och aftonvild, att uppsöka oss,
2075 »Där vi vaktade salen, friska och sunda.

Kapitel 30 - Grendels död. Moderns hämnd och död.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  1. Ingeld, vars fader stupat i strid mot danerna, och som sedan äktade Hroðgars dotter Freawaru. Ingelds folk Strids-barderna eller Hadubarderna omnämns bara i Beowulf och Widsith, och då som fiender till danerna. Det har föreslagits att de skulle ha varit en gren av det langobardiska folket som stannade kvar i norra Tyskland. Ortnamnet Bardengau i Mecklenburg förknippas med dem.
  2. Den danske brudsvennen/hirdsvennen retar upp strids-barderna genom att bära krigsbyte som han tagit från dem.
  3. = Hjelmen.
  4. Samme brud- eller hirdsven som nämns i rad 2034 och i not 2.
  • Eller: Efter hjältarnes fall, sedan Wiðergyld stupat?