|
0, 1, 2,
3, 4, 5,
6, 7, 8,
9, 10, 11,
12, 13, 14,
15, 16, 17,
18, 19, 20,
21, 22,
23, 24, 25,
26, 27, 28,
29, 30, 31,
32, 33, 34,
35, 36, 37,
38, 39, 40,
41, 42, 43
Kapitel 29
Daner och strids-barder.
|
»Skaran var glad: ej har jag i det långa lifvet
2015 »Under himlens hvalf sett större dryckesglädje
»Bland salsgäster. Än skred folkens fridkulla,
»Den frejdade drottningen genom hela salen,
»Uppmuntrade de unge; ofta gaf hon en kämpe
»En vriden ring, innan hon gick till sin plats.
2020 »Än bar Hroðgars dotter ölkannan
»Fram till krigarne med jarlarne i spetsen.
»Henne hörde jag salsgästerna
»Kalla Freavare, der hon gaf hjeltarne
»Glänsande smycken. Hon är trolofvad,
2025 »Den unga guldsmyckade, med Frodas blide son.
»Så har det synts Scyldingarnes vän,
»Rikets herde, och han anser det gagneligt
»Att med denna kvinna i någon mån bilägga
»Dödlig fiendskap. Ofta, ej sällan
2030 »Hvilar dödsspjutet blott föga tid
»Efter furstens fall, så utmärkt än bruden är.
»Sedan kan det såra strids-bardernas konung1
»Och hvar och en af kämparne i folket,
»När danernas brudsven bland krigarnes skara
2035 »Går med gemålen hän öfver golfvet;
»På honom glänser arf från förfäder,
»Hårdt och ringsmyckadt, strids-bardernas
skatter,2
»Så länge de fingo råd öfver dessa vapen,
»Tills i en olycklig stund de
förde till sköldleken
2040 »Sina kära vapenbröder och sitt eget lif.
»Då säger
vid ölet en gammal spjutkämpe,
»Som ser mycket och fullständigt minnes
»Männens spjutdöd — vildt blir hans sinne —,
»Börjar med dyster håg och hjertats traktan
2045 »Fresta den unge kämpens sinne,
»Väcka stridsve och talar
så:
»»Kan du, min vän, igenkänna det svärd,
»»Det dyrbara stål, som din
fader
»»Bar till drabbningen under stridsmasken3
2050 »»För sista gångers, då
danerna fällde honom,
»»Och de raska Scyldingarne fingo råda öfver
valplatsen
»»Efter hjeltarnes fall? Sedan har
vedergällningen hvilat.*)
»»Nu går här i salen en son till någon
»»Af dessa
banemän, stolt öfver sina smycken,
2055 »»Skryter öfver mordet och bär den skatt,
»»Som du med rätta skulle råda öfver»».
»Så manar och erinrar han oaflåtligt
»Med bittra ord, tills den tid kommer,
»Då gemålens hofsven4 för sin faders
gerningar
2060 »Sofver blodbestänkt af svärdets bett,
»Hemfallen åt döden, den
andre svennen
»Flyr lefvande derifrån, känner väl till landet.
»Då varda
brutna å båda sidor
»Jarlarnes eder; sedan sjuder i Ingeld1
2065 »Dödlig
fiendskap, och hans kärlek till makan
»Varder svalare af sorgens vågor.
»Derför
anser jag ej strids-bardernas tillgifvenhet
»Och freden mellan folken
ofarlig för danerna,
»Ej vänskapen fast. Men nu skall jag tala
2070 »Vidare om
Grendel, att du, skatt-utdelare,
»Må noga lära känna huru sedan hjeltarnes
»Handgemäng utföll. Sedan himlens smycke
»Glidit hän öfver jorden, kom den
vrede gästen,
»Hemsk och aftonvild, att uppsöka oss,
2075 »Der vi vaktade salen,
friska och sunda. |
»Skaran
var glad: ej har jag i mitt liv
2015 »Under himlens valv sett
större dryckesglädje
»Bland
salsgäster. Än skred folkens fridkulla,
»Den
frejdade drottningen genom hela salen,
»Uppmuntrade de unge; ofta gav hon en kämpe
»En vriden
ring, innan hon gick till sin plats;
2020 »Än bar Hroðgars dotter ölkannan
»Fram till
krigarne med jarlarne i spetsen.
»Henne hörde jag
salsgästerna
»Kalla
Freawaru, där hon gav hjältarne
»Sirade
smycken. Hon är trolovad,
2025 »Den unga guldsmyckade, med
Frodas blide son
»Så har
det synts Scyldingarnes vän,
»Rikets
herde, och han anser det gagneligt
»Att med
denna kvinna i någon mån bilägga
»Dödlig
fiendskap. Mycket sällan vilar
2030 »Någonstädes dödsspjutet en
liten tid
»Efter
furstens fall, så utmärkt än bruden är.
»Sedan kan
det såra strids-bardernas konung1
»Och var
och en av kämparne i folket,
»När
danernas hirdsven går med gemålen
2035 »In uti salen och undfägnar kämparne.
»På honom
glänser arv från förfäder,
»Hårt och
ringsmyckat, strids-bardernas skatter2
»Så länge
de fingo råda över dessa vapen,
»Tills i
en olycklig stund de förde till sköldleken
2040 »Sina kära vapenbröder och
sitt eget liv.
»Då säger
vid ölet en gammal spjutkämpe,
»Som ser
ringsmycket och fullständigt minnes
»Männens
spjutdöd — vilt blir hans sinne —,
»Börjar
med dyster håg och hjärtats traktan
2045 »Fresta den unge kämpens
sinne,
»Väcka
stridsve och talar så:
»'Kan du,
min vän, igenkänna det svärd,
»'Det
dyrbara stål, som din fader
»'Bar till
drabbningen under stridsmasken3
2050 »'För sista gången, då danerna
fällde honom,
»'Och de
käcka Scyldingarne fingo råda över valplatsen
»'Efter
hjältarnes fall? Sedan har vedergällningen vilat*).
»'Nu går
här i salen en son till någon
»'Av dessa
banemän, stolt över sina prydnader,
2055 »'Skryter över mordet och bär
den skatt,
»'Som du
med rätta skulle råda över'.
»Så manar
och erinrar han oavlåtligt
»Med
bittra ord, tills den tid kommer,
»Då
gemålens hovsven4 för sin faders gärningar
2060 »Sover blodbestänkt av
svärdets bett,
»Hemfallen
åt döden, den andre svennen
»Flyr
levande därifrån, känner väl till landet.
»Då varda
brutna å båda sidor
»Jarlarnes
eder; sedan sjuder i Ingeld1
2065 »Dödlig fiendskap, och hans
kärlek till makan
»Varder
svalare av sorgens vågor.
»Därför
anser jag ej strids-bardernas tillgivenhet
»Och
freden mellan folken ofarlig för danerna,
»Ej
vänskapen fast. — Men nu skall jag tala
2070 »Vidare om Grendel, att du, skatt-utdelare,
»Må noga
lära känna huru sedan hjältarnes
»Handgemäng utföll. Sedan himlens smycke
»Glidit
hän över jorden, kom den vrede gasten,
»Hemsk och
aftonvild, att uppsöka oss,
2075 »Där vi vaktade salen, friska
och sunda. |
Kapitel 30 - Grendels död. Moderns hämnd och död.
Tillbaka till Beowulfs förstasida. |
