Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 43
Beowulfs bål och gravhög uppföras. Beowulfs minne.

Åt honom uppförde götamännen sedan
På jorden ett fast och starkt bål,
Behängdt med hjelmar och stridssköldar,
3140 Glänsande brynjor, såsom han bedt.
De sörjande hjeltarne lade sedan i midten
Den frejdade fursten, sin käre herre.
Sedan började krigarne väcka på berget
Den största af båleldar. Upp ur kvalmet steg
3145 Vedens svarta rök, susande låga,
Omgifven af verop — vindens brus lade sig — ,
Till dess hon hade, het i sitt inre,
Brutit benhuset*). Dystra i hågen,
Klagade de sin sorg, sin herres död.
3150 Och äfven makan1 med bundna lockar
Knöt, bruten af smärta, sorgesång vid sorgesång,
................................................................
................................................................ 2

3150 Slikt sorgkväde kvad    en kvinna av gautaätt
............................    [med uppknutet hår]
sorgligt.................    ................. mycket,
att hon..................    deras hårda...... fruktade
mycket manfall    och mordisk härnad,
3155 smälek och fångenskap.    Full av rök var luften.

3155 ............................ Himlen svalde röken.3
Sedan uppförde vind-göterna på bergets
Sluttning en grafkulle, som var hög och bred,
Vida synlig för sjöfarande,
Samt upptimrade på tio dagar
3160 Den stridsdjerfves vård kring brändernas lemningar,
Omgåfvo den med en mur4, såsom de högvise
Männen kunde finna det värdigast.
I högen lade de ringar och smycken,
Alla de prydnader, som de stridslystne
3165 Förut hade tagit af skatten;
Lemnade jarlaskatterna i jordens våld,
Guldet i gruset, der det ännu lefver,
Så gagnlöst för menniskorna som det förut varit.5
Sedan redo de stridsdjerfve,
3170 Inalles tolf ädlingar kring högen,
Ville klaga sin sorg öfver konungen
Och i högstämda ord tala om mannen.
De prisade högt hans jarlaväsen
Och hans manliga dåd, såsom vederbörligt är,
3175 Att man med ord ärar sin vän och herre,
Älskar honom af hjertat, då han måste
Lemna på jorden sin förgängliga kropp.
Så sörjde götamännen,
Hirdkamraterna öfver herskarens fall,
3180 Sade att han varit den gifmildaste
Och mannablidaste, folkvänligaste
Och mest loflystne konung i verlden.

Åt honom uppförde götamännen sedan
På jorden ett fast och starkt bål,
Behängt med hjälmar och stridssköldar,
3140 Glänsande brynjor, såsom han bett.
De sörjande hjältarne lade sedan i mitten
Den frejdade fursten, sin käre herre.
Sedan började krigarne tända på berget
Den största av båleldar. Upp ur branden steg
3145 Vedens svarta rök, susande låga,
Omgiven av verop — vindens brus lade sig —,
Till dess hon hade brutit benhuset,*)
Hett i sitt inre. Dystra i hågen,
Klagade de sin sorg, sin herres död.
3150 Och även makan1 med bundna lockar
Knöt, bruten av smärta, sorgesång vid sorgesång.
................................................................
................................................................ 2

3150 Slikt sorgkväde kvad    en kvinna av gautaätt
............................    [med uppknutet hår]
sorgligt.................    ................. mycket,
att hon..................    deras hårda...... fruktade
mycket manfall    och mordisk härnad,
3155 smälek och fångenskap.    Full av rök var luften.

3155 ............................ Himlen svalde röken.3
Sedan uppförde väder-götarne på klipputsprånget
En gravkulle, som var hög och bred,
Vida synlig för sjöfarande,
Samt upptimrade på tio dagar
3160 Den stridsdjärves vård, omgåvo med en mur4
Brändernas lämningar, såsom de högvise
Männen kunde finna det värdigast.
I högen lade de ringar och smycken,
Alla de prydnader, som de stridslystne
3165 Männen förut hade tagit av skatten;
Lämnade jarlaskatterna i jordens sköte,
Guldet i gruset, där det ännu lever,
Så gagnlöst för människorna som det förut varit.5
Sedan redo de stridsdjärve,
3170 Inalles tolv, ädlingar kring högen,
Ville klaga sin sorg över konungen
Och i högstämda ord tala om mannen.
De prisade högt hans jarlaväsen
Och hans manliga dåd, såsom det höves,
3175 Att man med ord ärar sin vän och herre,
Älskar honom av hjärtat, när han skall bort
Och skiljas från sin förgängliga kropp.
Så sörjde götarnes kämpar,
Hirdkamraterna över härskarens fall
3180 Sade, att han varit den givmildaste
Och mannablidaste, folkvänligaste
Och mest lovlystne konung i världen.

Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  • = kroppen, skelettet.
  1. Den götiska kvinna som sörjer Beowulfs död nämns aldrig vid namn. Det har föreslagits att hon skulle kunna ha varit Hygd, Hygelacs änka, som i så fall hade gift om sig med Beowulf.
    Notera att Björn Collinders översättning av raden stämmer bättre överens med handskriften.
  2. Av 8 halvverser kunna endast fragment läsas i handskriften. I grön text återges Björn Collianders tolkning av dessa fragment.
  3. I Wickbergs översättning förskjuts radnumreringen ett steg framåt efter luckan. Beowulf har bara 3182 rader men Wickberg kommer upp till siffran 3183. Jag har korrigerat denna miss.
  4. En forskare menar att Beowulfs skald har här skjutit in en äldre dikt som han har missuppfattat. "muren" är troligen en del av det masugns-liknande arrangemanget som timrades upp för att kremera Beowulfs kropp. Det täcktes sedan över av gravhögen och bildade inte en permanent mur runt högen som Beowulf-skalden tycks ha trott.
  5. Återigen visar skalden upp sin negativa inställning till gravgåvor. Kommentarer av den här sorten var väldigt vanliga bland kristna missionärer.