Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 30
Grendels död. Moderns hämnd och död.

»Der blef striden ödesdiger för Hondscio1,
»Den dödskorade. Den rustade kämpen
»Låg längst bort: Grendel vardt
»Munsbane för den frejdade kämpen,
2080 »Svalde den käre mannens hela kropp.
»Med blodad tand, betänkt på illdåd,
»Ville dock banemannen ännu ej gå
»Med tomma händer ut ur guldsalen,
»Utan frestade på mig sin vilda styrka,
2085 »Grep mig med lysten hand. En vante hängde,
»Sid och sällsam, fäst med konstrika band;
»Den var till alla delar skickligt förfärdigad
»Med djefvulskonster utaf drakhudar.
»Dit in ville den vilde missdådaren
2090 »Stoppa mig oskyldige
»Tillika med andra. Det kunde han dock ej,
»Då jag i vredesmod reste mig upprätt,
»För långt är att omtala hur jag med min hand
»Gaf denne folkfiende lön för alla illdåd.
2095 »Då, min konung, hedrade jag ditt folk
»Med mina bragder. Han flydde sin väg;
»Njöt liten tid af lifvets glädje.
»Dock lemnade han som spår sin högra
»Hand i Hjort, då med sorg i sinnet
2100 »Den eländige sjönk derifrån till sjöbottnen.
»Mig lönade rikligt Scyldingarnes vän
»För denna stridsstorm med drifvet guld,
»Med många skatter, då morgonen kom
»Och vi hade satt oss ned till gästabud.
2105 »Der var sång och glädje: den gamle Scyldingen,
»Som sport mycket, berättade gamla minnen.
»Stundom grep den stridsdjerfve i glädjeträdet,
»Den tjusande harpan, kvad stundom en sång,
»Sann och sorgsen; stundom omtalade
2110 »Den hugstore konungen en sällsam saga sannt.
»Stundom åter började den gamle kämpen,
»Tyngd af åldern, klaga öfver sin flydda
»Ungdoms stridskraft: hans inre sjöd,
»Då han, vis af vintrar, tänkte på mycket.
2115 »Så hade vi dagen i ända
»Vår fröjd derinne, tills en ny natt
»Kom öfver menniskorna. Snart blef då Grendels
»Moder redo till hämnd för lidandet.
»Sorgfull färdades den hemska kvinnan
2120 »— Vind-göternas stridshat hade bortryckt hennes son —,
»Hämnades sitt barn och dödade
»Med kraft en kämpe: då flydde lifvet
»Ur den vise Äschere, den gamle rådgifvaren.
»Och icke fingo danamännen,
2125 »Då morgonen kom, i eld förbränna
»Eller lägga på bål den käre mannen,
»Som mattats till döds. Hon bar bort liket
»I fiendefamn under fjellströmmen.
»Det var för Hroðgar den bittraste sorg,
2130 »Som sedan länge drabbat folkfursten.
»Då anropade mig den sorgsne konungen,
»Att jag med din tillåtelse skulle öfva jarlabragd
»Bland vågornas svall, våga mitt lif
»Och vinna ära: han lofvade mig lön.
2135 »Jag fann då den vidt kända bränningens
»Fasansfulla och vilda väkterska.
»Der voro vi båda en stund i handgemäng
»— Hafvet sjöd af blod — och i djupets sal
»Afskar jag hufvudet af Grendels moder
2140 »Med det tunga svärdet, bragte med nöd
»Lifvet derifrån: ej ännu var jag dödskorad.
»Sedan gaf mig jarlarnes värn,
»Healfdenes son många skatter.

»Där blev striden ödesdiger för Hondscio1,
»Den dödskorade. Den bältprydde kämpen
»Föll allra först: Grendel vart
»Munsbane för den frejdade hirdmannen,
2080 »Svalde den käre mannens hela kropp.
»Med blodad tand, betänkt på illdåd,
»Ville dock banemannen ännu ej gå tillbaka
»Med tomma händer ut ur guldsalen,
»Utan frestade på mig sin vilda styrka,
2085 »Grep mig med lysten hand. En vante hängde,
»Sid och sällsam, fäst med konstrika band;
»Den var till alla delar skickligt förfärdigad
»Med djävulskonster utav drakhudar.
»Dit in ville den hemske missdådaren
2090 »Stoppa mig oskyldige
»Tillika med andra. Det kunde han dock ej,
»Då jag i vredesmod reste mig upprätt.
»För långt är att omtala hur jag med min hand
»Gav detta folkgissel lön för alla illdåd.
2095 »Då, min konung, hedrade jag ditt folk
»Genom mina bragder. Han flydde sin väg;
»Njöt blott liten tid av livets glädje.
»Dock lämnade han som spår sin högra
»Hand i Hjort, då med sorg i sinnet
2100 »Den eländige sjönk därifrån till sjöbottnen.
»Mig lönade rikligt Scyldingarnes vän
»För denna dödsstorm med drivet guld,
»Med många skatter, då morgonen kom,
»Och vi hade satt oss ned till gästabud.
2105 »Där var sång och glädje: den gamle Scyldingen,
»Som sport mycket, berättade gamla minnen.
»Stundom grep den stridsdjärve i glädjeträdet,
»Den tjusande harpan, kvad stundom en sång,
Sann och sorgsen; stundom omtalade
2110 »Den hugstore konungen en sällsam saga sant.
»Stundom åter började den gamle kämpen,
»Tyngd av åldern, klaga över sin flydda
»Ungdoms stridskraft: hans inre sjöd,
»Då han, vis av vintrar, mindes mycket.
2115 »Så hade vi dagen i ända
»Vår fröjd därinne, tills en ny natt
»Kom över människorna. Snart blev då Grendels
»Moder redo till hämnd för lidandet.
»Sorgfull färdades den hemska kvinnan
2120 »— Väder-götarnes stridshat hade bortryckt hennes son —,
»Hämnades sitt barn och dödade
»Med kraft en kämpe: då flydde livet
»Ur den vise Äschere, den gamle rådgivaren.
»Och icke fingo danamännen,
2125 »Då morgonen kom, i eld förbränna
»Eller lägga på bål den käre mannen,
»Vars kraft döden tagit. Hon bar bort liket
»I fiendefamn under fjällströmmen.
»Det var för Hroðgar den bittraste sorg,
2130 »Som sedan länge drabbat folkfursten.
»Då anropade mig den sorgsne konungen,
»Att jag med din tillåtelse skulle öva jarlabragd
»Bland vågornas svall, våga mitt liv
»Och utföra hjältedåd, han lovade mig lön.
2135 »Jag fann då den vitt kända bränningens
»Fasansfulla, vilda väkterska i djupet.
»Där voro vi båda en stund i handgemäng
»— Vattnet sjöd av blod —, och i djupets sal
»Avskar jag huvudet av Grendels moder
2140 »Med väldig svärdsegg, kom med nöd
»Levande därifrån: ej ännu var jag dödskorad,
»Och Healfdenes son, jarlarnes värn,
»Gav mig sedan många skatter. —

Kapitel 31 - Gåvor åt götiska fursteparet. Hygelacs gengåvor.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  1. Hondscio nämns bara här. Han var en av dem som dödades av Grendel i salen Hjort. Troligen var han en av Beowulfs män och därmed göt.