|
0, 1, 2,
3, 4, 5,
6, 7, 8,
9, 10, 11,
12, 13, 14,
15, 16, 17,
18, 19, 20,
21, 22,
23, 24, 25,
26, 27, 28,
29, 30, 31,
32, 33, 34,
35, 36, 37,
38, 39, 40,
41, 42, 43
Kapitel 8
Beowulf berättar om sin kappsimning med Breca.
|
Ecglafs son Hunferð talade;
500 Vid Scyldingafurstens fötter satt han,1
Löste stridsrunan — den modige sjöfaranden
Beovulfs resa förtröt honom mycket,
Förty han unnade ej, att någon annan man
Under himlen skulle någonsin vinna
505 Större ära på jorden än han sjelf —:
»Är du den Beovulf, som mätte sig med Breca2
»I kappsimning öfver det vida hafvet,
»Der I öfvermodigt pröfvaden vågorna
»Och för djerft skryt vågaden lifvet
510 »I det djupa vattnet? Ej kunde någon man,
»Ljuf eller led, förmå eder att afstå
»Från den sorgfulla färden. Sedan summen I i hafvet,
»Der I med armarna famnaden hafsströmmen,
»Mätten hafsvågorna, svängden händerna,
515 »Gleden öfver hafsytan; vintersvallet
»Sjöd i vågorna. I sträfvaden sju nätter
»I hafvets våld; han öfvervann dig i simning,
»Hade större styrka. Sedan vid morgontiden
»Bar hafvet upp honom till de krigiska rämerna.*)
520 »Derifrån uppsökte han, dyr för de sina,
»Sitt kära odal i brondingarnes land,3
»Den fagra fridsborgen, der han hade folk,
»Borg och ringar. Hela sitt vad med dig
»Fullgjorde noga Beanstans son.
525 »Nu väntar jag för dig, så dugande du än varit
»I alla stridsstormar, en sämre utgång
»Af den vilda kampen, om du vågar bida
»Grendel på nära håll natten i ända.»
Ecgtheovs son Beovulf talade:
530 »Sådan lång rad, min vän Hunferð,
»Du, drucken af öl, har talat om Breca,
»Sagt om hans färd! Sannt jag säger,
»Att jag hade större styrka på hafvet,
»Uthållighet på vågorna än någon annan man.
535 »Vi två sade det såsom ynglingar
»Och vi lofvade — bådas vårt lif
»Var då ännu ungt — att våga lifvet
»Ute på hafvet och gjorde det också.
»Då vi summo ut, hade vi det hårda svärdet
540 »Naket i handen: vi ernade värja oss
»Mot hvalfiskarna. Han kunde ej alls
»Flyta ifrån mig längre bort på vågorna,
»Snabbare i hafvet, och ej ville jag ifrån honom.
»Sedan voro vi tillsammans på hafvet
545 »Fem nätters tid, tills strömmen dref oss åtskils,
»De svallande vågorna, den kallaste vind,
»Den mörka natten och den vilda nordan
»Kastade sig mot oss; vågorna voro upprörda.
»Hafsfiskarnas mod vardt uppeggadt;
550 »Då lemnade mig min hårda, flätade
»Pansarskjorta skydd mot de lede;
»Den virkade stridsdrägten, smyckad med guld,
»Låg på mitt bröst. Mot botten drog mig
»En hätsk fiende; den vilde höll mig
555 »Fast i sitt tag. Dock vardt mig unnadt
»Att träffa olycksbringaren med svärdets spets.
»Den stormande striden bortryckte då
»Det väldiga hafsdjuret genom min hand. |
Ecglafs son Unferð talade;
500 Vid Scyldingafurstens fötter satt han,1
Löste stridsrunan — den modige sjöfaranden
Beowulfs företag förtröt honom mycket,
Förty han unnade ej, att någon annan man
Under himlen skulle någonsin vinna
505 Större ära på jorden än han själv —:
»Är du den Beowulf, som mätte sig med Breca2
»I kappsimning över det vida havet,
»Där I övermodigt prövaden vågorna
»Och för djärft skryt vågaden livet
510 »I det djupa vattnet? Ej kunde någon man,
»Ljuv eller led, förmå eder att avstå
»Från den sorgfulla färden. Sedan summen I i havet,
»Där I med armarna famnaden havsströmmen,
»Mätten havsvågorna, svängden händerna,
515 »Gleden över havsytan; vintersvallet
»Sjöd i vågorna. I strävaden sju nätter
»I havets våld; han övervann dig i simning,
»Hade större styrka. Sedan vid morgontiden
»Bar havet upp honom till strids-rämerna.*)
520 »Därifrån uppsökte han, dyr för de sina,
»Sitt kära arvgods i brondingarnes land,3
»Den fagra skyddsborgen, där han hade folk,
»Borg och ringar. Hela sitt vad med dig
»Fullgjorde noga Beanstans son.
525 »Nu väntar jag för dig, så dugande du än varit
»I alla stridsstormar, en sämre utgång
»Av den vilda kampen, om du vågar bida
»Grendel på nära håll natten i ända.»
Ecgtheows son Beowulf talade:
530 »Sådan lång rad, min vän Unferð,
»Du, drucken av öl, har talat om Breca,
»Sagt om hans färd! Sant jag säger,
»Att jag hade större styrka på havet,
»Strävan på vågorna än någon annan man.
535 »Vi två sade det såsom ynglingar,
»Och vi lovade — bådas vårt liv
»Var då ännu ungt — att våga livet
»Ute på havet och gjorde det också.
»Då vi summo ut, hade vi det hårda svärdet
540 »Naket i handen: vi ärnade värja oss
»Mot valfiskarna. Han kunde ej alls
»Flyta ifrån mig längre bort på vågorna,
»Snabbare i havet, och ej ville jag ifrån honom.
»Sedan voro vi tillsammans på havet
545 »Fem nätters tid, tills strömmen drev oss åtskils,
»De svallande vågorna, det kallaste väder,
»Den mörka natten och den vilda nordan
»Kastade sig mot oss; vågorna voro upprörda.
»Havsfiskarnas mod vart uppeggat;
550 »Då lämnade mig min hårda, flätade
»Pansarskjorta skydd mot de lede;
»Den virkade stridsdräkten, smyckad med guld,
»Låg på mitt bröst. Mot botten drog mig
»En hätsk fiende; den vilde höll mig
555 »Fast i sitt tag. Dock vart mig unnat
»Att träffa skräckbringaren med svärdets spets.
»Den stormande striden bortryckte då
»Det väldiga havsdjuret genom min hand. |
Kapitel 9 - Aftonen tillbringas i festglädje.
Tillbaka till Beowulfs förstasida. |
