Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 20
Beowulf går att kämpa mot sjötrollen.

Scyldingarnes värn Hroðgar talade:
»Spörj ej efter lycka! Sorgen är förnyad
»För danernas folk: död är Äschere*),
»Yrmenlafs äldre broder,
1325 »Min förtrogne rådgifvare
»Min sidokamrat, då vi i striden
»Värjde våra hufvuden, när kämparne stötte samman,
»Stormade mot hvarandra**): sådan bör en jarl vara,
»En bepröfvad ädling, som Äschere var.
1330 »Hans mördare vardt uti Hjort
»En spöklik mordgast. Jag vet icke hvart,
»Stolt öfver rofvet, den hemska drog sig tillbaka,
»Glad**) åt sin måltid. Hon hämnades den strid,
»I hvilken du i går natt dödade Grendel
1335 »På våldsamt sätt med hårda näfvar,
»Derföre att han alltför länge dödat
»Och minskat mina män. Han föll i striden,
»Pliktade med lifvet; men nu har en annan
»Mäktig illdådare kommit, som ville hämnas sin son,
1340 »Och har vidare fullföljt fejden,
»Så att för mången man, som sörjer i sinnet
»Efter skatt-utdelaren, må det väl synas
»En hård olycka: nu hvilar den hand,
»Som kunde främja åt er allt hvad I villen.
1345 »Jag har hört landets invånare,
»Salsbeboarne, mina män säga,
»Att de ha sett tvänne sådana
»Väldiga gränsboar, främmande gastar
»Hålla till i träsk: af dem var den ena,
1350 »Så visst som de kunde veta det,
»En kvinnogestalt; den andra uslingen
»Trampade i mansskepnad landsflyktens spår,
»Blott att han var större än någon annan man.
»Honom kallade i forna dagar
1355 »Invånarne Grendel: ej känna de hans fader,
»Om förut någon af mörka gastar
»Blifvit född åt denne. De bebo varghålor,1
»Dolda trakter, blåsiga uddar,
»Farliga träskvägar, der bergets ström
1360 »Under uddarnas töcken flyter
»Ned under jorden. Ej är det härifrån
»Många mils väg, som denna sjö ligger;
»Öfver den hänga rimfrostklädda träd,
»En rotfast skog, och öfverskugga vattnet.
1365 »Der kan man hvarje natt se ett hemskt under,
»Eld på vågorna. Ej lefver någon så vis
»Bland menniskors barn, att han känner bottnen.
»Fastän hedens vandrare, den hornprydde hjorten,
»Jagad af hundar, uppsöker skogen,
1370 »Flyende från fjerran, gifver han förr
»Sitt lif på stranden, än han vill dölja
»Sitt hufvud deri. Ej är det en trygg plats.
»Derifrån stiga mörka vågsvall
»Upp till molnen, då vinden drager
1375 »Oväder samman, tills luften mörknar
»Och himlen gråter. Nu finnes hjelp
»Åter ensamt hos dig. Du känner ej ännu
»Den farliga platsen, der du kan finna
»Den skuldbelastade varelsen: sök, om du vågar!
1380 »Jag skall löna dig för denna strid,
»Såsom jag förut gjort, med gamla smycken,
»Med vridet guld, om du kommer derur».

Scyldingarnes värn Hroðgar talade:
»Spörj ej efter lycka! Sorgen är förnyad
»För danernas folk: död är Äschere*),
»Yrmenlafs äldre broder,
1325 »Min förtrogne rådgivare,
»Min sidokamrat, då vi i striden
»Värjde våra huvuden, när kämparne stötte samman,
»Sönderhuggo vildsvinen.**) Sådan bör en jarl vara,
»En beprövad ädling, som Äschere var.
1330 »Hans mördare vart uti Hjort
»En spöklik mordgast. Jag vet icke vart,
»Stolt över rovet, den hemska drog sig tillbaka,
»Glad**) åt sin måltid. Hon hämnades den strid,
»I vilken du i går natt dödade Grendel
1335 »På våldsamt sätt med hårda nävar,
»Därföre att han alltför länge dödat
»Och minskat mina män. Han föll i striden,
»Pliktade med livet; men nu har en annan
»Mäktig illdådare kommit, som ville hämnas sin son,
1340 »Och har vidare fullföljt fejden,
»Så att för mången hirdman, som sörjer i sinnet
»Efter skatt-utdelaren, må det väl synas
»En hård olycka: nu vilar den hand,
»Som var villig att främja alla edra önskningar.
1345 »Jag har hört landets invånare,
»Salsbeboarne, mina män säga,
»Att de sett tvänne sådana
»Väldiga gränsboar, främmande gastar
»Hålla till i träsk: av dem var den ena,
1350 »Så visst som de kunde veta det,
»En kyinnogestalt; den andra uslingen
»Trampade i mansskepnad landsflyktens spår,
»Blott att han var större än någon annan man.
»Honom kallade i forna dagar
1355 »Invånarne Grendel: ej känna de hans fader,
»Om förut någon av mörka gastar
»Blivit född åt denne. De bebo dolda trakter,1
»Vargens klippbranter, blåsiga uddar,
»Farliga träskvägar, där bergets ström
1360 »Under uddarnas töcken flyter
»Ned under jorden. Ej är det härifrån
»Många mils väg, som denna sjö ligger;
»Över den hänga rimfrostklädda träd,
»En rotfast skog, och överskugga vattnet.
1365 »Där kan man varje natt se ett hemskt under,
»Eld på vågorna. Ej lever någon så vis
»Bland människors barn, att han känner bottnen.
»Fastän hedens vandrare, den hornprydde hjorten,
»Jagad av hundar, uppsöker skogen,
1370 »Flyende från fjärran, giver han förr
»Sitt liv på stranden, än han vill dit in
»Att skydda sitt huvud. Ej är det en trygg plats.
»Därifrån stiga mörka vågsvall
»Upp till molnen, då vinden drager
1375 »Oväder samman, tills luften mörknar
»Och himlen gråter. Nu finnes råd
»Åter ensamt hos dig. Du känner ej ännu
»Den farliga platsen, där du kan finna
»Den skuldbelastade varelsen: sök, om du vågar!
1380 »Jag skall löna dig för denna strid,
»Såsom jag förut gjort, med gamla skatter,
»Med vridet guld, om du kommer därur.»

Kapitel 21 - Han rustar sig till striden.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  • Uttal: Äsc-here.
  • I den reviderade utgåvan från 1914 har Wickberg skrivit "sönderhuggo vildsvinen" istället för "stormade mot hvarandra". Det förklaras i en not med denna text: På hjälmarna.
  • Eller: röjd av sin måltid.
  1. Den landskapsbeskrivning som inleds här överensstämmer med skildringen av helvetet i Blickling homilies från 900-talet. Det är möjligt att dess upphovsman har känt till Beowulf eftersom landskapsskildringen inte finns med i den apokryfiska Visio Pauli som är källan till Blicking Homilies.