Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 14
Hroðgar tackar Beowulf för bragden.

925 Hroðgar talade — han gick till salen,
Ställde sig vid en pelare, såg det guldsmyckade,
Höga taket och Grendels hand —:
»Den allsmäktige vare genast tackad
»För denna åsyn! Mycket ondt och försåtligt
930 »Har jag lidit af Grendel: städse kan Gud verka,
»Härlighetens herde, under efter under.
»Det var ej länge sedan, som jag ej hoppades
»I hela mitt lif få någon bot
»För mina olyckor, när det yppersta
935 »Bland alla hus stod blodbestänkt, —
»En olycka som vida bortskrämt alla stormän,
»Som icke hoppades under långa tider
»Kunna värja männens herskareborg
»Mot leda gastar. Nu har en hirdman
940 »Genom herrens makt utfört en bragd,
»Som vi alla förut ej kunde med vår klokhet
»Sätta i verket. Ja, det kan verkligen
»Den kvinna, som födt denne son i verlden,
»Säga, om ännu hon finnes i lifvet,
945 »Att den gamle skaparen varit henne huld
»Vid barnsbörden. Nu vill jag i lifvet
»Ära dig, Beovulf, såsom en son,
»Du den bäste af män! Bevara hädanefter väl
»Denna nya frändskap! Ej skall du i verlden
950 »Behöfva sakna något, som ligger i min makt.
»Rätt ofta har jag gifvit som lön för mindre bragd
»Dyrbara skatter åt en ringare kämpe,
»Sämre i striden. Du har sjelf verkat
»Genom dina bragder, att din ära skall lefva
955 »Ständigt i lifvet. Den allsmäktige vedergälle
»Dig med goda gåfvor, såsom han hittills gjort!»
Ecgtheovs son Beovulf talade:
»Vi ha utkämpat detta hjeltedåd
»Med stor glädje, djerft pröfvat på
960 »Den okändes styrka. Helst skulle jag velat,
»Att du hade fått se honom sjelf,
»Den rustade fienden, trött till döden.
»Jag ville snabbt fjettra honom
»Med hårda näfvar på dödsbädden,
965 »Så att han skulle ligga i dödskval
»Under mitt tag, om ej hans kropp glidit undan.
»Jag kunde icke, då ej skaparen ville det,
»Hindra hans gång: så fast höll jag icke
»Dödsfienden; utan han var alltför
970 »Stark på foten. Dock lemnade han kvar,
»För att rädda lifvet, såsom spår sin hand,
»Arm och axel; likväl fick icke
»Den eländige mannen någon hjelp deraf.
»Ej längre lefver missdådaren,
975 »Hemsökt för sina synder, utan honom har smärtan
»Under tvingande grepp hårdt omsnärt
»I svåra band. Der skall han bida,
»Den skuldbefläckade mannen, på den stora domen,
»Som den härliga skaparen skall fälla öfver honom.»
980 Då blef Ecglafs son1 tystare
Med sitt skrytsamma tal om stridsbedrifter,
När ädlingarne, tack vare jarlens kraft,
Fingo skåda fiendens hand och fingrar
Högt uppe i taket. Framtill var hvar och en
985 Af de fasta naglarna snarlik stål;
Den hedniska kämpens handspjut voro
Svåra och hemska.
2 Hvar och en sade,
Att intet bepröfvadt kämpasvärd
Ville bita på honom samt afhugga
990 Olycksbringarens blodiga stridsnäfve.

925 Hroðgar talade — han gick till salen,
Ställde sig vid en pelare, såg på det guldsmyckade,
Höga taket och Grendels hand —:
»Den allsmäktige vare genast tackad
»För denna åsyn! Mycket ont och sorgligt
930»Har jag lidit av Grendel: städse kan Gud verka,
»Härlighetens herde, under efter under.
»Det var ej länge sedan, som jag ej hoppades
»I hela mitt liv få någon bot
»För mina olyckor, när det yppersta
935 »Bland alla hus stod stänkt av stridsblod, —
»En olycka, som vida bortskrämt alla stormän,
»Som icke hoppades någonsin kunna
»Värja männens härskareborg
»Mot leda gastar. Nu har en hirdman
940 »Genom herrens makt utfört en bragd,
»Som vi alla förut ej kunde med vår klokhet
»Sätta i verket. Ja, det kan verkligen
»Den kvinna, som fött denne son i världen,
»Säga, om ännu hon finnes i livet,
945 »Att den evige skaparen varit henne huld
»Vid barnsbörden. Nu vill jag i livet
»Älska dig, Beowulf, såsom en son,
»Du den bäste av män! Bevara hädanefter väl
»Denna nya frändskap! Ej skall du i världen
950 »Behöva sakna något, som ligger i min makt.
»Rätt ofta har jag hedrat som lön för mindre bragd
»Med dyrbara skatter en ringare kämpe,
»Sämre i striden. Du har själv åstadkommit
»Genom dina bragder, att din ära skall leva
955 »Ständigt i livet. Den allsmäktige vedergälle
»Dig med goda gåvor, såsom han hittills gjort!»
Ecgtheows son Beowulf talade:
»Vi ha utkämpat detta hjältedåd
»Med stor glädje, djärvt prövat på
960 »Den okändes styrka. Helst skulle jag velat,
»Att du hade fått se honom själv,
»Den rustade fienden, trött till döden.
»Jag ville snabbt fjättra honom
»Med hårda nävar på dödsbädden,
965 »Så att han skulle ligga i dödskval
»Under mitt tag, om ej hans kropp glidit undan.
»Jag kunde icke, då ej skaparen ville det,
»Hindra hans gång: så fast höll jag icke
»Dödsfienden; utan denne var alltför
970 »Stark på foten. Dock lämnade han kvar,
»För att rädda livet, såsom spår sin hand,
»Arm och axel; likväl fick icke
»Den eländige mannen någon hjälp därav.
»Ej längre lever missdådaren,
975 »Hemsökt för sina synder, utan honom har smärtan
»Under tvingande grepp hårt omsnärt
»I svåra band. Där skall han bida,
»Den skuldbefläckade mannen, på den stora domen,
»Som den härlige skaparen skall fälla över honom.»
980 Då blev Ecglafs son1 tystare
Med sitt skrytsamma tal om stridsbedrifter,
När ädlingarne, tack vare jarlens kraft,
Fingo skåda fiendens hand och fingrar
Högt uppe i taket. Framtill var var och en
985 Av de fasta naglarna snarlik stål;
Den hedniske kämpens handsporre*) var
Otäck och hemsk. Var och en sade,
Att intet beprövat kämpasvärd
Ville bita på honom samt avhugga
990 Skräckbringarens blodiga stridsnäve.

Kapitel 15 - Hroðgar förärar skänker åt Beowulf.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  1. Unferð, se vv. 499 ff.
  2. Eller också: . . . handspjut var En hemsk klo. Notera skillnaden mellan utgåvorna på rad 986. Björn Collinder har "handsporre" och "stingande broddar". Handskriften har "hand-sporu" och egl unheoru" vilket enligt Michael Alexander betyder "talon" (rovfågelsklo (!?)) respektive "hideous spike".
  • Klo. (se not 2)