Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 15
Hroðgar förärar skänker åt Beowulf.

Sedan lät man snabbt händerna smycka
Hjort innantill: det fanns en mängd
Män och kvinnor, som satte i stånd
Den gästvänliga vinsalen. Guldskimrande skeno
995 Bonader längs väggarna, en mängd underbara syner
För alla män, som skåda på dem.
Det härliga huset, fullständigt innantill
Hopfäst med jernband, var illa skadadt,
Gångjernen sprängda; taket ensamt
1000 Blef alldeles oskadadt, då olycksbringaren,
Skuldbelastad, tog till flykten,
Misströstande om sitt lif. Ej är det lätt
Att fly undan döden — göre det den som vill! —;
Utan drifvet af tvång, skall hvarje människobarn,
1005 Som hyser en själ och bor på jorden,
Nödgas söka den redda bädden,
Der hans kroppshydda, hvilande på lägret,
Skall sofva efter gästabudet. — Då var rätta tiden
För Healfdenes son att gå till salen:
1010 Konungen sjelf ville intaga sitt mål.
Ej har jag sport, att en större skara
Uppfört sig bättre kring sin skatt-utdelare.
De ärorike männen gingo till bänkarna,
Gladde sig åt måltiden. Sirligt mottogo
1015 Deras fränder, de tappre kämparne
Hroðgar och Hroðulf mången bägare
I den höga salen. Hjorts inre
Fylldes af vänner: då hade Scyldingarne1
Ännu ej öfvat förrädiska anslag.
1020 Healfdenes son gaf sedan Beovulf
Till segerlön ett gyllene fälttecken,
Ett smyckadt banér, hjelm och brynja,
Ett frejdadt och siradt svärd: många sågo dessa
Bäras fram till hjelten. Beovulf mottog
1025 En bägare i salen; ej behöfde han skämmas
Inför skyttarne för dessa gåfvor.
Ej har jag sport, att många män
Vänligare gifvit på ölbänken en annan
Fyra smycken, sirade med guld.
1030 Kring hjelmens topp höll en hjelmbuske,
Omsnodd af metalltrådar, hufvudvakt utantill,
Att ej filarnas lemningar,2 hårda i stridsskuren,
Måtte förmätet skada honom, då hjelten,
Väpnad med sköld, skulle gå mot fienderna.
1035 Jarlarnes värn lät vidare föra
In uti huset åtta hästar
Med guldsmidda betsel; på en af dem låg
En smyckad sadel, konstrikt arbetad.
Det var den höge konungens säte i striden,
1040 Då Healfdenes son ville öfva svärdslek:
Aldrig hvilade i härens spets
Den vidtfrejdades tapperhet, då kämparne föllo.
Och då lemnade Ingvinernas*) skyddsherre
Båda delarna, hästar och vapen,
1045 I Beovulfs våld, bad honom bruka dem väl.
Så värdigt vedergällde den frejdade fursten,
Hjeltarnes skattvårdare, stridsstormarna
Med hästar och skatter, som aldrig kan klandra
Den man som rätt vill säga sanning.

Sedan lät man snabbt händerna smycka
Hjort innantill: det fanns en mängd
Män och kvinnor, som satte i stånd
Den gästvänliga vinsalen. Guldskimrande skeno
995 Bonader längs väggarna, många underbara syner
För alla män, som skåda på dem.
Det härliga huset, fullständigt innantill
Hopfäst med järnband, var illa skadat,
Gångjärnen sprängda; taket ensamt
1000 Blev alldeles oskadat, då skräckbringaren,
Skuldbelastad, tog till flykten,
Misströstande om sitt liv. Ej är det lätt
Att fly undan döden — göre det den som vill! —;
Utan drivet av tvång, skall varje människobarn,
1005 Som hyser en själ och bor på jorden,
Nödgas söka den redda bädden,
Där hans kroppshydda, vilande på lägret,
Skall sova efter gästabudet. — Då var rätta tiden
För Healfdenes son att gå till salen:
1010 Konungen själv ville intaga sitt mål.
Ej har jag sport, att en större skara
Uppfört sig bättre kring sin skatt-utdelare.
De ärorika männen gingo till bänken,
Gladde sig åt måltiden, mottogo höviskt
1015 Mången mjödbägare; de tappre fränderna
Hroðgar och Hroðulf voro då där,
I den höga salen. Hjorts inre
Fylldes av vänner: då hade Scyldingarne1
Ännu ej övat förrädiska anslag.
1020 Healfdenes son gav sedan Beowulf
Till segerlön ett gyllene fälttecken,
Ett smyckat banér, hjälm och brynja,
Ett frejdat och sirat svärd: många sågo dessa
Bäras fram för hjälten. Beowulf mottog
1025 En bägare i salen; ej behövde han skämmas
Inför skyttarne för dessa gåvor.
Ej har jag sport, att många män
Hjärtligare givit på ölbänken en annan
Fyra smycken, sirade med guld.
1030 Kring hjälmens krön höll en rundad valk,
Omlindad av metallband, skyddsvakt över huvudet,
Att ej filarnas alster2, hårda i stridsskuren,
Måtte förmätet skada honom, då hjälten,
Väpnad med sköld, skulle gå mot fienderna.
1035 Jarlarnes värn lät vidare föra
In uti huset åtta hästar
Med guldsmidda betsel; på en av dem låg
En guldsmyckad sadel, konstrikt arbetad.
Det var den höge konungens säte i striden,
1040 Då Healfdenes son ville öva svärdslek:
Aldrig vilade i härens spets
Den vittfrejdades tapperhet, då kämparne föllo.
Och då lämnade Ingvinernas*) skyddsherre
Båda delarna, hästar och vapen,
1045 I Beowulfs våld, med sin välönskan därtill.
Så värdigt vedergällde den frejdade fursten,
Hjältarnes skattvårdare, stridsstormarna
Med hästar och skatter, att det aldrig kan klandras
Av den man, som rätt vill säga sanning.

Kapitel 16 - En skald skildrar striden med Finn.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  1. Det ord som Wickberg har översatt till "Scyldingarne" (Þeod-Scyldingas) har Björn Collinder översatt till "folkskyldungerna".
  2. Det som filarna lemna = svärd.
  • = öst-danernas. Ingvinerna är i Beowulf en synonym för daner i största allmänhet. Namnet betyder "Ings vänner" och Ing är en variant på guden Frejs namn (Yngve-Frej). Notera att Tacitus indelar germanerna i tre grupper varav ingaevonerna är de som bor närmast Oceanien. (Germania, kapitel 2).