Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 







 



 



 


 





 


 



 
 

 


Örjan Martinsson

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 40
Dödsfallet meddelas jarlarne.

Han lät sedan förkunna striden i gården
Upp öfver hafsklippan, der jarlaskaran
Satt med sköldar, sorgsen i hågen,
2895 Den morgonlånga dagen, bidande båda delarna:
Den käre mannens sista dag
Och hans återkomst. Nyheterna
Förteg föga den som ridit öfver udden,
Utan talade sanningsenligt hän öfver alla:
2900 »Nu är vind-göternas villige gifvare
»Och furste fast vid dödsbädden,
»Hvilar på liklägret genom ormens dåd.
»Bredvid honom ligger dödsfienden,
»Sjuk af dolksår: med svärdet kunde han ej
2905 »På något vis gifva vidundret
»Något sår. Veohstans son
»Viglaf sitter öfver Beovulf,
»Den ene jarlen öfver den andre döde,
»Håller hugtrött*) hufvudvakt
2910 »Öfver ljuf och led.1 Nu har folket
»Att vänta örlig, när konungens fall
»Varder vida kändt utaf
»Franker och friser. Den hårda fiendskapen
»Mot hugerna började, då Hygelac kom farande
2915 »Med flotta och här till frisernas land,
»Der hetvarerna**) fällde honom i striden,
»Vållade genom sin kraft och öfvermakt,
»Att brynjekämpen måste böja sig
»Och föll i hären. Ej gaf sedan fursten
2920 »Smycken åt sin skara. Sedan dess ha vi aldrig
»Att vänta välvilja af Merovingerna2.
»Ej hoppas jag alls på fred eller tro3
»Af sveafolket: vida blef kändt
»Att Ongentheov beröfvade Hreðlingen
2925 »Häðcyn lifvet vid Korpskogen,
»Då götamännen af öfvermod
»Först anföllo strids-scilfingarne.
»Snart gaf honom Ohteres gamle
»Fasansfulle fader4 ett slag,
2930 »Dödade sjökonungen, befriade sin maka,
»Den guldberöfvade forna jungfrun,
»Onelas och Ohteres moder,
»Och förföljde sedan dödsfienderna,
»Tills de herrelöse med knapp nöd
2935 »Nådde fram till Korpskogen.
»Med en väldig här omslöt han sedan svärdens
»Sårtrötta lemningar, lofvade ofta olycka
»Åt den arma skaran under den långa natten:
»Sade att han om morgonen skulle nedgöra dem
2940 »Med svärdets eggar, några på galgar
»Fåglarna till gamman. Tröst kom sedan
»Till de sorgsne i daggryningen,
»Då de fingo höra Hygelacs horn
»Och trumpetens klang, när den gode kämpen
2945 »Kom tågande i hjelteskarans spår.

Han lät sedan förkunna striden i skansen
Upp över havsklippan, där jarlaskaran
Satt med sköldar, sorgsen i hågen,
2895 Den morgonlånga dagen, bidande båda delarna
Den käre mannens sista dag
Och hans återkomst. Nyheterna
Förteg föga den som red upp på udden,
Utan talade sanningsenligt hän över alla:
2900 »Nu är väder-götarnes givmilde herre
»Och furste fast på dödsbädden,
»Vilar på liklägret genom drakens dåd.
»Bredvid honom ligger dödsfienden,
»Sjuk av dolksår: med svärdet kunde han ej
2905 »På något vis giva skräckbringaren
»Något sår. Weohstans son
»Wiglaf sitter lutad över Beowulf,
»Den ene jarlen över den andre döde,
»Håller hugtrött*) huvudvakt
2910 »Över ljuv och led.1 Nu har folket
»Att vänta örlig, när konungens fall
»Varder vida känt av våra fiender,
»Franker och friser. Den hårda fiendskapen
»Mot hugerna började, då Hygelac kom farande
2915 »Med flotta och här till frisernas land,
»Där hetvarerna**) kuvade honom i striden,
»Vållade genom sin kraft och övermakt,
»Att brynjekämpen måste böja sig
»Och föll i hären. Ej gav då fursten
2920 »Smycken åt sin skara. Sedan dess ha vi aldrig
»Att vänta välvilja av Merovingen2. —
»Ej heller hoppas jag alls på fred eller tro3
»Av sveafolket: vida blev känt,
»Att Ongentheow berövade Hreðlingen
2925 »Hæðcyn livet vid Korpskogen,
»Då götamännen av övermod
»Först anföllo Strids-scilfingarne.
»Snart gav honom Ohteres gamle
Fruktansvärde fader4 ett slag tillbaka,
2930 »Dödade sjökonungen, befriade sin maka,
»Den guldberövade forna jungfrun,
»Onelas och Ohteres moder,
»Och förföljde sedan dödsfienderna,
»Tills de herrelöse med knapp nöd
2935 »Nådde fram till Korpskogen.
»Med en väldig här omslöt han sedan svärdens
»Sårtrötta lämningar, lovade ofta ve
»Åt den arma skaran natten i ända:
»Sade, att han om morgonen skulle avliva dem
2940 »Med svärdets eggar, några på galgar
»Fåglarna
till gamman. Tröst kom åter
»Till de sorgsne i daggryningen,
»Då de fingo höra Hygelacs horn
»Och trumpetens klang, när den gode kämpen
2945 »Kom tågande i hjälteskarans spår.

Kapitel 41 - Forna strider omtalas.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  • Eller: vördnadsfullt.
  • En frankisk stam, lat. (C)hattuarii. (=hessare, jfr not 3 i kapitel 33).
  1. Den ljuve är Beowulf och den lede är draken.
  2. Omnämnandet av Merovingerna som var Frankerrikets kungaätt fram till 752 har sedan 1849 ansetts vara ett bevis för att Beowulf skrevs ned någon gång under 700-talets första hälft. Det kristna inslaget i dikten gör 600-talet till en osannolik datering. Före 1849 hade manuskriptets Merewioingas tolkats som sjö-vikingar. Även efter 1849 har forskare som argumenterat för en senare datering hävdat den ursprungliga tolkningen av ordet. Men detta är inte nödvändigt eftersom Beowulfs författare kan mycket väl ha nämnt Merovingerna av historiska skäl  trots att de inte längre regerade Frankerriket när han levde.
  3. Här inleds en skildring (fram till 3007) av det första svensk-götiska kriget. Jämför med skildringen av det andra kriget på raderna 2472-2489.
  4. Ongantheow