Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 251
Varnar för frestelser. Efter nattens vila vilja götarne fara hem.

1745 »Då träffas han i bröstet under skyddande pansar
»Af den bittra pilen; kan ej värja sig
»För den fredlöse andens förvända, gåtfulla bud.
»Hvad han så länge egt, synes honom för litet,
»Illvillig snålar han och ger ej med stolta ord
1750 »Konstrika ringar, förgäter och föraktar
»Det kommande ödet, derför att härlighetens herre,
»Gud förut gifvit honom hans andel af ära.
»Sedan händer det så till slut,
»Att den bräckliga kroppen sjunker samman,
1755 »Hemfaller åt döden. En annan tillegnar sig
»Och utdelar sorglöst smyckena,
»Jarlens gamla skatter, frågar ej efter egaren.*)
»Akta dig, käre Beovulf, bäst bland män,
»För denna onda sträfvan och välj dig det bättre,
1760 »Evigt väl! Undvik öfvermod,
»Du frejdade kämpe! Nu varar en tid
»Ditt styrkas blomma: snart blir det så,
»Att sjukdom eller svärdsegg skiljer dig från din kraft,
»Eller eldens grepp eller flodens svall
1765 »Eller svärdets bett eller spjutets flygt
»Eller hemsk ålderdom; eller ögonens glans
»Försvinner och mörknar; plötsligt händer
»Att döden öfverväldigar dig, o kämpe!
»Så har jag herskat i hundra halfår
1770»Öfver ring-danerna under molnen och med strid skyddat dem
»Mot många stammar på denna jord
»Med spjut och eggar, så att jag ej räknade
»Någon motståndare under solens ban.
»Dock fick jag på mitt odal en ändring deruti,
1775 »Sorg efter gamman, då en gammal fiende
»Grendel började uppsöka mitt hem.
»För denna strid bar jag ständigt
»Stort bekymmer. Tack vare skaparen,
»Den evige herren, för att jag i lifvet fått
1780 »Efter långvarig nöd med mina ögon skada
»Detta af svärdet blodade hufvud!
»Gå nu till din plats, njut af gästabudsglädjen,
»Ärad genom striden! Många skatter
»Skall jag dela med dig, då morgonen kommer».
1785 Göten blef glad till mods och gick straxt fram
Att söka sin plats, som den vise bjöd.
Sedan blefvo åter de kraftberömde,
I salen sittande, höfviskt undfägnade
Likasom förut. Nattens hölje
1790 Mörknade öfver kämparne; hela skaran reste sig.
Den gamle, grånade Scyldingen ville
Söka bädden. Äfven lyste det göten,
Den frejdade kämpen, högligen att sofva.
Genast fördes den af resan trötte
1795 Främlingen bort af en salstjenare,
Hvilken höfviskt sörjde för alla
Kämpens behof, som detta dygn
De krigiska sjömännen skulle hafva.
Så hvilade den hugstore; vidt och guldprydt,
1800 Höjde sig taket: derinne sof gästen,
Tills den svarta korpen, blid i hjertat,
Bådade himlens fröjd; då kom den strålande solen
Glidande öfver skuggorna.
Krigarne skyndade sig,
Ädlingarne voro redda att fara
1805 Åter till sitt folk; den högsinnade gästen
Ville pröfva kölen fjerran derifrån.
Då lät den starke bära fram Hrunting,
Bjöd Ecglafs son taga sitt svärd,
Det kära stålet; tackade honom för lånet,
1810 Sade att han skattade det som en god stridsvän,
Kraftig i krig, klandrade ej
Svärdets egg: det var en modig man.
Och när kämparne voro rustade
Och resfärdiga, gick den för danerna dyre
1815 Ädlingen till högsätet, der den andre satt,
Den tappre hjelten, och helsade Hroðgar.

1745 »Då träffas han i bröstet under skyddande pansar
»Av den bittra pilen, — han kan ej värja sig —
»Av den fredlöse andens förvända, gåtfulla bud
»Vad han så länge ägt, synes honom för litet
»Illvillig snålar han och ger ej med stolta ord
1750 »Sirade ringar, förgäter och föraktar
»Det kommande ödet, därför att härlighetens herre,
»Gud förut givit honom hans andel av ära.
»Sedan händer det så till slut,
»Att den bräckliga kroppen sjunker samman,
1755 »Hemfaller åt döden. En annan tillägnar sig
»Och utdelar sorglöst smyckena,
»Jarlens gamla skatter, utan att skrämmas.*)
»Akta dig, käre Beowulf, bäst bland män,
»För denna onda ävlan och välj dig det bättre,
1760 »Evigt väl! Undvik övermod,
»Du frejdade kämpe! Nu varar en tid
»Din styrkas blomma: snart blir det så,
»Att sjukdom eller svärdsegg skiljer dig från din kraft,
»Eller eldens grepp eller flodens svall
1765 »Eller svärdets bett eller spjutets flykt
»Eller hemsk ålderdom; eller ögonens glans
»Försvinner och mörknar; plötsligt händer,
»Att döden överväldigar dig, o kämpe!
»Så har jag härskat i hundra halvår
1770 »Över ring-danerna under molnen och i strid skyddat dem
»Mot många stammar på denna jord
»Med spjut och svärdseggar, så att jag ej räknade
»Någon motståndare under himlens vidd.
»Dock fick jag i mitt arvland en ändring däruti,
1775 »Sorg efter gamman, då en gammal fiende
»Grendel började uppsöka mitt hem.
»För denna hemsökelse bar jag ständigt
»Stort bekymmer. Tack vare skaparen,
»Den evige herren, för att jag i livet fått
1780 »Efter långvarig nöd med mina ögon skåda
»Detta av svärdet blodade huvud!
»Gå nu till din plats, njut av gästabudsglädjen,
»Ärad genom striden! Många skatter
»Skall jag dela med dig, då morgonen kommer.»
1785 Göten blev glad till mods och gick strax fram
Att söka sin plats, som den vise bjöd.
Sedan blevo åter de kraftberömde,
I salen sittande, höviskt undfägnade
Likasom förut. Nattens hölje
1790 Mörknade över kämparne; hela skaran reste sig.
Den gamle grånade Scyldingen ville
Söka bädden. Även lyste det göten,
Den frejdade sköldkämpen, högligen att sova.
Genast fördes den av färden trötte
1795 Främlingen bort av en salstjänare,
Vilken höviskt sörjde för alla
Kämpens behov, som detta dygn
De krigiska sjömännen skulle hava.
Så vilade den hugstore; vitt och guldprytt,
1800 Höjde sig taket: därinne sov gästen,
Tills den svarta korpen, blid i hjärtat,
Bådade himlens fröjd; då kom det strålande ljuset
Glidande efter mörkret.
Krigarne skyndade sig,
Ädlingarne voro hågade att fara
1805 Åter till sitt folk; den högsinnade gästen
Ville pröva kölen fjärran därifrån.
Då lät den starke bära fram Hrunting,
Bjöd Ecglafs son taga sitt svärd,
Det kära stålet; tackade honom för lånet,
1810 Sade, att han skattade det som en god stridsvän,
Kraftig i krig, klandrade ej
Svärdets egg: det var en ädel man.
Och när kämparne voro rustade
Och resfärdiga, gick den av danerna ärade
1815 Äntligen till högsätet, där den andre satt,
Den tappre hjälten, och hälsade Hroðgar.

Kapitel 26 - Ömsesidiga löften vid avskedet.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  1. Indelningen af denna och de närmast följande sångerna är i handskriften oredig och har derföre här gjorts i någon mån oberoende af denna.
  • Den reviderade utgåvan har "utan att skrämmas" istället för "frågar ej efter egaren" och förklarar det med följande not: Av den förre ägarens öde.