Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 10
Götarne vilar i salen Hjort.

Sedan gick Hroðgar, Scyldingarnes furste,
Med sitt kämpafölje ut ur salen.
Stridsfursten ville söka hvilan
665 Hos drottning Vealhtheov. Konungarnes härlighet1
Hade mot Grendel, som männen sport,
Utställt en salsvakt. höll särskild vård
Om danernas furste, vakt emot jätten.
Ja, fast förtröstade göternas höfding
670 På sitt mod och sin kraft, på skaparens huldhet.
Han tog då af sig sin jernbrynja,
Sin hjelm af hufvudet, räckte sitt sirade svärd,
Det yppersta stål, åt en tjenare
Och bad honom förvara stridsrustningen.
675 Sedan talade den gode göten Beovulf
Några stolta ord, innan han steg i bädden:
»Ej räknar jag mig ringare i hjeltekraft
»Och krigsbedrifter än den der Grendel.
»Derför vill jag icke med svärd döda honom,
680 »Taga hans lif, äfven om jag kan det.
»Han känner ej sådana fördelar som att ge slag tillbaka,
»Sönderhugga skölden, så stark han än är
»I nidingsdåd; utan vi skola i natt
»Begge sakna svärd, om han vågar söka
685 »Strid utan vapen; och sedan tilldöme
»Den vise Gud, den helige herren,
»Äran åt den sidan, som honom godt synes!»
Sedan lade sig den tappre, hufvudkudden mottog
Jarlens anlete, och kring honom lutade sig
690 Mången rask sjöman till hvila i salen.
Ingen af dem trodde, att han någonsin skulle
Komma derifrån åter till sitt hem,
Sitt folk och kungaborgen, der han blifvit uppfödd;
Ty de hade sport, att en blodig död
695 Förut hade bortryckt alltför många danamän
I denna vinsal. Men herren gaf
Vind-götamännen stridslyckans väfnad,2
Tröst och stöd, så att de alla
Genom ens kraft, hans egen styrka
700 Öfvervunno sin fiende: sannt visade sig,
Att den mäktige Gud i långa tider rådt
Öfver menniskors slägte. — I den mörka natten kom
Skuggvandraren skridande. Skyttarne sofvo,
Som skulle vakta det hornprydda huset3,
705 Alla utom en. Då blef kändt för menniskor,
Att den oförsonlige*) fienden ej fick sända dem
Till skuggornas rike, då skaparen ej ville det;
Utan den vredgade bidade vaken
På stridsmötet fienden till harm.

Sedan gick Hroðgar, Scyldingarnes furste,
Men sin kämpaskara ut ur salen.
Stridsfursten ville söka vilan
665 Hos drottning Wealhtheow. Härlighetens konung1
Hade mot Grendel, som männen sport,
Utställt en salsvakt, höll särskild vård
Om danernas furste, vakt emot jätten.
Ja, fast förtröstade götarnes hövding
670 På sitt mod och sin kraft, på skaparens huldhet
Han tog då av sig sin järnbrynja,
Sin hjälm av huvudet, räckte sitt sirade svärd,
Det yppersta stål, åt en tjänare
Och bad honom förvara stridsrustningen.
675 Sedan talade den gode göten Beowulf
Några stolta ord, innan han steg i bädden:
»Ej räknar jag mig ringare i hjältekraft
»Och stridsbedrifter än den där Grendel.
»Därför vill jag icke med svärd döda honom,
680 »Taga hans liv, även om jag kan det.
»Han känner ej sådana fördelar som att ge slag tillbaka,
»Sönderhugga skölden, så stark han än är
»I nidingsdåd; utan vi skola i natt
»Bägge sakna svärd, om han vågar söka
685 »Strid utan vapen; och sedan tilldöme
»Den vise Gud, den helige herren,
»Äran åt den sidan, som honom gott synes!»
Sedan lade sig den tappre, huvudkudden mottog
Jarlens anlete, och kring honom lutade sig
690 Mången rask sjöman till vila i salen.
Ingen av dem trodde, att han någonsin skulle
Återkomma därifrån till sitt kära hem,
Sitt folk och skyddsborgen, där han blivit uppfödd;
Ty de hade sport, att en blodig död
695 Förut hade bortryckt alltför många danamän
I denna vinsal. Men herren gav
Väder-götamännen stridslyckans vävnad,2
Tröst och stöd, så att de alla
Genom ens kraft, hans egen styrka
700 Övervunne sin fiende: sant visade sig,
Att den mäktige Gud alltid har rått
Över människors släkte. — I den mörka natten kom
Skuggvandraren skridande. Skyttarne sovo,
Som skulle vakta det hornprydda huset,3
705 Alla utom en. Då blev känt för människor,
Att den oförsonlige*) fienden ej fick sända dem
Till skuggornas rike, då skaparen ej ville det;
Utan den vredgade bidade vaken
På stridsmötet fienden till harm.

Kapitel 11 - Grendel anfaller Beowulf, men övermannas.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  1. Gud.
  2. Detta ställe innehåller en blandning av kristen och hednisk livsåskådning. Det kristna inslaget framgår av att det är Gud som uppges bestämma över människors öden. Men "stridslyckans vävnad" syftar på den väv som ödesgudinnorna i nordisk mytologi (nornorna) spann för varje människa. Jämför Njalsagans vävsång.
  3. Troligen var vindskivorna på husets gavlar upprättade så att de påminde om horn.
  • Eller: spöklike.