Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 18
En dyrbar gåva. Gillet avslutas.

Till honom bars en bägare och framsades
En vänlig inbjudning, huldrikt erbjöds
Viradt guld, tvänne armsmycken,
1195 Rustning och ringar, den största halsring,
Som jag någonsin sport på jorden.
Ej har jag hört talas om någon bättre skatt
Bland hjeltar under himlen, sedan Hama förde
Till den glänsande borgen Brosinga-halsbandet,1
1200 Den strålande skatten. I Eormenrics
Försåt föll han, valde evigt lif.*)
Denna ring hade göten Hygelac,
Svertings sonson, för sista gången,2
Då han under fälttecknet skyddade skatterna,
1205 Värnade stridsbytet. Honom bortryckte ödet
Sedan han af öfvermod utstått lidande
Och strid med friserna. Den mäktige fursten
Bar smyckena, ädelstenarna
Öfver vågornas bäcken, men stupade under skölden.
1210 I frankernas våld kom då konungens lif,
Hans bröstbeklädnad och äfven denna ring:
Sämre kämpar plundrade de döde
Efter slagtningen; götamännen
Lågo på valplatsen. — Salen fylldes af sorl.
1215 Vealhtheov talade och sade inför skaran:
»Bär med lycka denna ring, käre Beovulf,
»Du unge kämpe! och begagna denna rustning
»(De äro stora skatter) och gå framåt!
»Visa din kraft och var vänlig i råd
1220 »Mot dessa ynglingar! Jag skall ej glömma din lön.
»Du har bragt det derhän, att nära och fjerran
»I långa tider män skola hedra dig
»Lika vida som hafvet omsluter
»Blåsiga strandhöjder. Var, så länge du lefver,
1225 »Lycklig, o ädling! Jag unnar dig väl
»De rika skatterna. Blif för min son
»En hjelp i dåd, du som lefver i glädje!
»Här äro alla jarlar trofasta mot hvarandra
»Vänliga till sinnes, tillgifna sin furste;
1230 »Männen äro villiga, krigsfolket helt redo.
»I glädjedruckne kämpar, gören som jag beder!»
Gick så till sin plats. Der var ett utsökt gästabud,
Männen drucko vin: de kände icke
Det grymma öde, som drabbade mången
1235 Ibland jarlarne, sedan aftonen kommit
Och den mäktige Hroðgar gått till hvila
Uti sin boning. En mängd jarlar
Vaktade huset, som de ofta gjort förut,
Bortflyttade bänkarna, öfverallt breddes
1240 Bäddar och bolstrar. En af öltjenarne
Lutade sig mot bädden, hemfallen åt döden.
Vid sina hufvuden satte krigarne
De glänsande sköldarna. Der var på bänken
Lätt skönjbar öfver ädlingen
1245 Hans hjelm, hög i striden, hans ringbrynja
Och väldiga spjut. Det var deras sed,
Att de ofta voro rustade mot öfverfall
Hemma och i härfärd, båda delarna,
Så ofta som behofvet fogade sig så
1250 För deras furste: detta krigsfolk var godt.

Till honom bars en bägare och framsades
En vänlig inbjudning, huldrikt erbjöds
Virat guld, tvänne armsmycken,
1195 En ringbrynja och den största halsring,
Som jag någonsin sport på jorden.
Ej har jag hört talas om någon bättre skatt
Bland hjältar under himlen, sedan Hama förde
Till den glänsande borgen Brosinga-halsbandet,1
1200 Det strålande smycket. Han flydde undan
Eormenrics försåt, valde evigt liv.*)
Denna ring hade göten Hygelac,
Svertings sonson, för sista gången,2
Då han under fälttecknet skyddade skatterna,
1205 Värnade stridsbytet. Honom bortryckte ödet,
Sedan han av övermod utstått nöd
Och strid med friserna. Den mäktige fursten
Bar smyckena, ädelstenarna
Över vågornas bäcken, men stupade under skölden.
1210 I frankernas våld kom då konungens lik,
Hans bröstbeklädnad och även denna ring:
Sämre kämpar plundrade de döde
Efter slaktningen; götamännen
Lågo på valplatsen. — Salen fylldes av sorl.
1215 Wealhtheow talade och sade inför skaran:
»Bär med lycka denna ring, käre Beowulf,
»Du unge kämpe! och begagna denna brynja
»(De äro stora skatter) och gå framåt!
»Visa din kraft och var vänlig i råd
1220»Mot dessa ynglingar! Jag skall ej glömma din lön.
»Du har bragt det därhän, att nära och fjärran
»I alla tider män skola ära dig
»Lika vida som havet omsluter
»Blåsiga strandhöjder. Var, så länge du lever,
1225  »Lycklig, o ädling! Jag unnar dig väl
»De rika skatterna. Bliv för min son
»En hjälp i dåd, du som lever i glädje!
»Här äro alla jarlar trofasta mot varandra,
»Vänliga till sinnes, tillgivna sin furste;
1230 »Männen äro villiga, krigsfolket helt redo,
»Hirdmännen dryckesglada. Gören som jag beder!»
Gick så till sin plats. Där var ett utsökt gille,
Männen drucko vin; de kände icke
Det grymma öde, som drabbat mången
1235 Ibland jarlarne. Sedan kom aftonen,
Och den mäktige Hroðgar gick till vila
Uti sin boning. En mängd jarlar
Vaktade huset, som de ofta gjort förut,
Bortflyttade bänkarna, överallt breddes
1240 Bäddar och bolstrar. En av öltjänarne
Lutade sig mot bädden, hemfallen åt döden.
Vid sina huvuden satte krigarne
De glänsande sköldarna. Där var på bänken
Lätt skönjbar över ädlingen
1245 Hans hjälm, hög i striden, hans ringbrynja
Och väldiga spjut. Det var deras sed,
Att de voro ständigt rustade till strid
Hemma och i härfärd, båda delarna,
Så ofta som behovet fogade sig så
1250 För deras furste: detta krigsfolk var gott.

Kapitel 19 - Grendels död hämnas.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  1. Brosingarna eller brisingarna var fyra dvärgar som smidde ett halsband åt Freja som gjorde henne oemotståndlig  för alla män. Det kom senare i den östgotiske kungen Eormenrics (Jörmunrekr) ägo innan den stals av Hama (Heimer). Hroðgars gåva jämförs här med en gammalt smycke som gav upphov till bekymmer.
  2. Hygelac bar alltså ringen under det vikingatåg mot Frisland ca 520 som slutade med hans död.
  • Blev omvänd eller gick i kloster. Heimer (Aslögs fosterfader), Brisinga-men (Frejas smycke) och Jörmunrekr (östgoternas konung) omtalas även i nordiska sagor.