Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 24
Beowulf omtalar sin seger för Hroðgar. Hroðgar tackar Beowulf.

Ecgtheovs son Beovulf talade:
»Ja, du Healfdenes son, Scyldingarnes furste,
»Vi ha fört med fröjd till dig detta hafsbyte
»Till ett äretecken, som du här skådar.
1655 »Med knapp nöd kom jag från det med lifvet,
»Med stor möda vågade jag värfvet
»I strid under vattnet; hade så när blifvit
»Skild från striden, om ej Gud skyddat mig.
»Ej kunde jag i striden med svärdet Hrunting
1660 »Uträtta något, fastän det vapnet är godt.
»Men menniskornas herre unnade mig
»Att få se hängande på väggen ett glänsande,
»Gammalt och tungt svärd — oftast leder han
»Den vänlöses blick —, och detta vapen svängde jag.
1665 »I den striden dräpte jag, då tillfälle tedde sig,
»Husets invånare. Sedan brann det sirade
»Slagsvärdet upp, just som det glödheta
»Stridsblodet framsprutade. Fästet har jag fört
»Med mig från fienderna, hämnades illdåden,
1670 »Morden på danerna, såsom vederbörligt var.
»Jag lofvar dig nu, att du kan sofva
»Sorglös i Hjort med din kämpaskara
»Och hvarje man utaf ditt folk,
»Gammal och ung, så att du ej behöfver,
1675 »Scyldinga-konung! från det hållet frukta
»Lifsskada för jarlarne, såsom du förut gjort».
I den gamla kämpens, den grånade härförarens
Hand gafs sedan det gyllene fästet,
Jättars forna verk; i danakonungens
1680 Ego kom det efter djeflarnes fall.
Då Guds fiende med hat i hjertat,
Skyldig till döden, och äfven hans moder
Lemnat denna verlden, kom detta smedernas
Underbara verk i den bäste verldskonungs
1685 Våld ibland dem vid de tvänne hafven,
Hvilka i Scedenig1 utdelade skatter.
Hroðgar talade, betraktade fästet,
Det gamla arfvet. På det var ristad början:
Af den forna striden; sedan dödade floden,*)
1690 Det strömmande hafvet, giganternas slägt.
De hade lefvat vildt, det var ett folk fiendtligt
Mot den evige herren; dem gaf derföre
Herskaren slutlön genom vattnets svall.
Äfven var på beslagen af rent guld
1695 Med runstafvar riktigt ristadt,
Satt och sagdt åt hvem2 detta svärd,
Det yppersta af stål, ormprydt och med vridet fäste.
Först blifvit arbetadt. — Då sade Healfdenes
Vise son — alla tego —:
1700 »Det kan väl säga den som öfvar rätt
»Och sanning bland folket — den gamle odalherren3
»Minnes allt förflutet —, att denne jarl blifvit
»Född i en lycklig stund. Din ära är utbredd
»Öfver vida vägar, min vän Beovulf,
1705 »Bland alla folk: du bevarar stadigt
»Styrka och vishet. Jag skall visa dig min vänskap,
»Såsom vi förut aftalat. Du skall i långa tider
»Varda ditt folk till tröst och dina männer,
»Hjeltarne till hjelp. Ej vardt Heremod sådan
1710 »Mot Ecgvelas barn, de ärorika Scyldingarne.
»Ej uppväxte han dem till glädje, utan till manfall
»Och till dödskval för danamännen;
»Dödade i vredesmod sina bordskamrater,
»Sina umgängesvänner, tills den frejdade konungen
1715 »Ensam försvann från männens glada jubel.
»Fastän den mäktige Gud upphöjde honom,
»Ställde honom vida öfver alla män
»Genom härlig hjeltekraft, växte dock i hans sinne
»Blodtörstig bröstskatt:4 ej gaf han danerna ringar
1720 »Efter öflig sed. Glädjelös fick han
»För denna fiendtlighet röna ett svårt
»Och långvarigt lidande. Lär du dig deraf
»Mannadygder! Vis af vintrar
»Har jag sagt dig dessa ord. Underbart är att säga
1725 »Huru den mäktige Gud åt menniskors slägte
»Storsinnadt utdelar visdom och gods
»Och jarlavärdighet: han råder öfver allt.
»Understundom låter han den högättade
»Mannens tankar vända sig till gods;
1730 »Ger honom på hans arfgods jordisk lycka:
»Att innehafva männnens skyddsborg;
»Låter honom så råda öfver delar af verlden,
»Ett vidsträckt rike, så att han i sitt oförstånd
»Ej kan tänka sig sitt eget slut.
1735 »Han lefver i öfverflöd, intet trycker honom,
»Hvarken sjukdom eller ålderdom, ej smygande sorg
»Fördystrar hans sinne, ej hatfull strid
»Visar sig någonstädes, utan hela verlden vänder sig
»Honom till behag. Han känner ej det värre,
1740 »Till dess öfvermodet växer och skjuter
»Uti hans inre, då väktaren sofver,
»Själens herde. Denna sömn är för djup,
»Hemsökt af anfäktelser, banemannen mycket nära,
»Han som från pilbågen skjuter bakslugt.

Ecgtheows son Beowulf talade:
»Ja, du Healfdenes son, Scyldingarnes furste,
»Vi ha fört med fröjd till dig detta sjöbyte,
»Som du här skådar, såsom ett äretecken.
1655 »Men knapp nöd kom jag undan med livet
»I striden under vattnet; med stor möda
»Utförde jag värvet; hade så när blivit
»Skild från kampen, om ej Gud skyddat mig.
»Ej kunde jag i striden med svärdet Hrunting
1660 »Uträtta något, fastän det vapnet är gott.
»Men människornas herre unnade mig
»Att få se hängande på väggen ett glänsande,
»Gammalt och väldigt svärd — oftast har han lett
»Den vänlöses blick —, och detta vapen svängde jag.
1665 »I den striden dräpte jag, då tillfälle tedde sig,
»Husets invånare. Sedan brann det sirade
»Slagsvärdet upp, just som det glödheta
»Stridsblodet framsprutade. Fästet har jag fört
»Med mig från fienderna, hämnades illdåden,
1670 »Morden på danerna, såsom vederbörligt var.
»Jag lovar dig nu, att du kan sova
»Sorglöst i Hjort med din kämpaskara
»Och varje hirdman bland ditt folk,
»Gammal och ung, så att du ej behöver,
1675 »Scyldinga-konung! från det hållet frukta
»Livsskada för jarlarne, såsom du förut gjort.»
I den gamle kämpens, den grånade härförarens
Hand gavs sedan det gyllene fästet,
Jättars forna verk; i danakungens ägo
1680 Kom detta smedernas underbara verk
Efter djävlarnes fall, då Guds fiende
Med hat i hjärtat, hemfallen åt döden,
Lämnade denna världen, och hans moder också.
Så kom detta fäste att tillfalla den bäste
1685 Av de världskonungar vid de tvänne haven,
Som i Scedenig1 utdelade skatter
Hroðgar talade, betraktade fästet,
Det gamla arvet. På det var ristad början
Av den forna striden; sedan dödade floden,*)
1690 Det strömmande havet, giganternas släkt.
De hade levat vilt, det var ett folk fientligt
Mot den evige herren; dem gav därföre
Härskaren slutlön genom vattnets svall.
Även var på beslagen av rent guld
1695 Med runstavar riktigt ristat,
Satt och sagt åt vem2 detta svärd,
Det yppersta af stål, ormprytt och med vridet fäste,
Först blivit arbetat. — Då sade Healfdenes
Vise son — alla tego —:
1700 »Det kan väl säga den som främjar rätt
»Och sanning bland folket — den gamle landsherren 3
»Minnes allt förflutet —, att denne jarl blivit
»Född i en lycklig stund. Din ära är utbredd
»Över vida vägar, min vän Beowulf,
1705 »Bland alla folk: du bevarar stadigt
»Styrka och vishet. Jag skall visa dig min vänskap,
»Såsom vi förut avtalat. Du skall i långa tider
»Varda ditt folk till tröst och dina männer,
»Hjältarne till hjälp. Ej vart Heremod**) sådan
1710 »Mot Ecgwelas barn, de ärorika Scyldingarne.
»Ej uppväxte han dem till glädje, utan till manfall
»Och till dödskval för danamännen;
»Dödade i vredesmod sina bordskamrater,
»Sina umgängesvänner, tills den frejdade konungen
1715 »Ensam försvann från männens glada jubel.
»Fastän den mäktige Gud upphöjde honom,
»Ställde honom vida över alla män
»Genom härlig hjältekraft, växte dock i hans sinne
»Blodtörstig bröstskatt:4 ej gav han danerna ringar
1720 »Efter övlig sed. Glädjelös fick han
»För denna fientlighet röna ett svårt
»Och långvarigt lidande. Lär du dig därav
»Mannadygder! Vis av vintrar,
»Har jag sagt om dig dessa ord. Underbart är att säga
1725 »Huru den mäktige Gud åt människors släkte
»Storsinnat utdelar visdom och gods
»Och herravälde: han råder över allt.
»Understundom låter han den högättade
»Mannens tankar vända sig till njutning;
1730 »Ger honom på hans arvgods jordisk lycka:
»Att innehava männens skyddsborg;
»Låter honom så råda över delar av världen,
»Ett vidsträckt rike, så att han i sitt oförstånd
»Ej kan tänka sig slutet på detta.
1735 »Han lever i överflöd, intet trycker honom,
»Varken sjukdom eller ålderdom, ej smygande sorg
»Fördystrar hans sinne: ej framkallar strid
»Någon hatfull fiendskap, utan hela världen vänder sig
»Honom till behag. Han känner ej det värsta
1740 »Till dess övermodet växer och skjuter
»Uti hans inre, då väktaren sover,
»Själens herde. Denna sömn är för djup,
»Hemsökt av anfäktelser, banemannen mycket nära,
»Han som från pilbågen skjuter bakslugt.

Kapitel 25 - Varnar för frestelser. Efter nattens vila vilja götarne fara hem.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  1. Scedenig = Skåne. Här används det i poetiskt syfte som en benämning på danernas rike. Jämför "Scede-landen" på rad 19.
  2. Namnet på den som svärdet gjordes åt ristas med runor på svärdets kavel men avslöjas inte för oss.
  3. Hroðgar, den jarl han talar om är Beowulf.
  4. Bröstskatt = tankar.
  • Syndafloden. Den forna striden syftar på den mellan jättar och troll på ena sidan och Gud och människor på den andra. Jämför Första Mosebok 6:4-7.
  •  Jf. vv. 901 ff.