|
0, 1, 2,
3, 4, 5,
6, 7, 8,
9, 10, 11,
12, 13, 14,
15, 16, 17,
18, 19, 20,
21, 22,
23, 24, 25,
26, 27, 28,
29, 30, 31,
32, 33, 34,
35, 36, 37,
38, 39, 40,
41, 42, 43
Kapitel 28
Han omtalar sin färd för Hygelac. Danahovet.
|
Sedan gick den starke med sin skara
Att längs efter sanden vandra öfver sjövången,
1965 Den vida stranden. Sunnan sken solen,
Verldens ljus. De lade tillrygga
Vägen med kraft dit der de sporde,
Att jarlarnes värn, Ongentheovs bane,1
Den unge stridskonungen inne i borgen
1970 Utdelade ringar. För Hygelac vardt
Beovulfs färd snabbt förkunnad:
Att vapenbrodern, kämparnes värn,
Kommit
med lifvet dit till gården,
Gått till borgen oskadd från stridsleken.
1975 Snabbt
reddes rum, som den mäktige bjöd,
Inne i salen åt de komne gästerna.
Sedan
satte sig frände vid sidan af frände,
Som öfverstått striden, då
mannafursten
Med högtidligt tal helsat den hulde,
1980 Med storslagna ord. Med mjödkannor gick
Hän genom salen Häreðs dotter2,
Vänlig mot folket, satte
dryckeskärlet
I hjeltarnes hand. Hygelac började
Höfviskt spörja sin
sällskapsbroder
1985 I den höga salen — han plågades af nyfikenhet —
Hvilka sjö-göternas resor varit:
»Hur gick det er på färden, käre Beovulf,
»Då du plötsligt beslöt att söka
»Strid i fjerran öfver det salta vattnet,
1990 »Kamp uti Hjort? Har du väl i någon mån
»Afhjelpt för Hroðgar, den frejdade
konungen,
»Det vidt kända lidandet? Svallande sjöd
»Min sorg deröfver, jag
hade ej hopp
»Om den käres företag. Jag bad dig länge,
1995 »Att du ej skulle
uppsöka den mordiske gasten,
»Utan låta syd-danerna sjelfva utkämpa
»Striden
mot Grendel. Gud tackar jag
»För att jag fått se dig oskadd.»
Ecgtheovs son
Beovulf talade:
2000 »Välkändt är, o konung Hygelac,
»För många män det
frejdade mötet,
»Hvilken kamp mellan mig och Grendel
»Vardt på
den plats, der han beredt
»Seger-scyldingarne mycken sorg,
2005 »Elände för lifvet: jag hämnades allt detta,
»Så att ingen af Grendels fränder på
jorden,
»Som lefver längst af det leda slägtet
»I träskets
famn*), bör skryta öfver
»Det morgonlarmet. — Jag kom då först
2010 »Till ringsalen att helsa Hroðgar.
»Straxt anvisade mig Healfdenes frejdade son,
»Då han hade lärt känna min hug,
»Plats vid sidan af sin egen son, |
Sedan gick
den starke med sin skara
Att längs
efter sanden vandra över sjövången,
1965 Den vida stranden. Sunnan sken
solen,
Världens
ljus. De lade tillrygga
Vägen med
fart dit där de sporde,
Att
jarlarnes värn, Ongentheows bane,1
Den unge
stridskonungen inne i borgen
1970 Utdelade ringar. För Hygelac vart
Beowulfs färd snabbt
förkunnad:
Att vapenbrodern,
kämparnes värn,
Kommit med
livet dit till godset,
Gående
till borgen oskadd från stridsleken.
1975 Snabbt reddes rum, som den
mäktige bjöd,
Inne i
salen åt de ankomna gästerna.
Sedan
satte sig fränden, som överstått striden,
Mitt emot
fränden, då mannafursten
Med
högtidligt tal hälsat den hulde,
1980 Med
valda ord. Med mjödkannor gick
Hän genom
salen Häreðs dotter2,
Vänlig mot
folket, satte dryckeskärlet
I
hjältarnes hand. Hygelac började
Höviskt spörja sin
bordskamrat
1985 I den höga salen — han
plågades av nyfikenhet —
Vilka
äventyr sjö-götarne haft:
»Hur gick
det er på vägen, käre Beowulf,
»Då du
plötsligt beslöt att söka
»Strid i
fjärran över det salta vattnet,
1990 »Kamp uti Hjort? Har du väl i
någon mån
»Avhjälpt
för Hroðgar, den frejdade konungen,
»Det vitt
kända lidandet? Svallande sjöd
»Min sorg
däröver, jag hade ej hopp
»Om den
käres företag. Jag bad dig länge,
1995 »Att du ej skulle uppsöka den
mordiske gasten,
»Utan låta
syd-danerna själva utkämpa
»Striden
mot Grendel. Gud tackar jag
»För att
jag fått se dig oskadd.»
Ecgtheows son Beowulf
talade:
2000 »Välkänt är, o konung Hygelac,
»För många
män det frejdade mötet,
»Vilken
kamp mellan mig och Grendel
»Vart på
den plats, där han berett
»Seger-scyldingarne mycken
sorg,
2005 »Elände för livet: jag
hämnades allt detta,
»Så att
ingen av Grendels fränder på jorden,
»Som lever
längst av det leda släktet
»I
träskets famn*) kan skryta över
»Det
gryningslarmet. — Jag kom då först
2010 »Till ringsalen att hälsa Hroðgar.
»Strax
anvisade mig Healfdenes frejdade son,
»Då han
hade lärt känna min hug,
»Plats vid
sin sidan av sin egen son. |
Kapitel 29 - Daner och strids-barder.
Tillbaka till Beowulfs förstasida. |
