Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 12
Grendel flyr, stympad och döende.

På intet vilkor ville jarlarnes värn
Lemna lefvande den mordiske gästen.
Han ansåg icke hans lefnadsdagar
Nyttiga för någon. Der svängde mången
795 Beovulfs jarl sitt gamla svärd,
Ville värna den frejdade furstens,
Höfdingens lif, om så de kunde.
De visste det ej, de tappre krigarne,
Då de kämpade denna strid
800 Och ville hugga den oförsonlige fienden
I tvänne stycken, söka hans själ,
Att intet det bästa stål på jorden,
Ingen klinga ville bita på honom;
Ty han hade genom trolldom gjort sig hård emot alla
805 Segervapens eggar. Ömkligt skulle
Hans lefnads slut blifva den dagen
Af detta lifvet och den främmande gasten
Fara fjerran i fiendernas våld.
Då kunde märka han som förut
810 Med fröjd i hågen öfvat många illdåd
Mot menniskoslägtet — han var fiende till Gud —,
Att hans kropp icke ville följa honom,
Utan Hygelacs modige frände
Höll honom med sin hand: den enes lif
815 Var den andre okärt. Kroppssmärta led
Den hemske olycksbringaren: på hans axel skönjdes
Ett oläkligt sår; senorna sprungo,
Benhöljena knakade. Stridsära vardt
Gifven Beovulf; dödssjuk måste
820 Grendel fly derifrån till träskets stränder,
Söka sitt glädjelösa hem. Han visste fullväl,
Att hans lefnads slut nu hade kommit,
Hans dagars tal. Alla daners önskan
Blef nu uppfylld genom denna stridsstorm.
825 Den vise och tappre, som kommit från fjerran,
Hade då rensat Hroðgars sal,
Frälst den från fiendtligheter. Göternas höfding
Gladde sig åt nattarbetet och sin hjelteära.
Han hade hållit sitt ord till öst-danerna
830 Och äfven afhjelpt allt det lidande,
Den stora sorg, som de förut lidit
Och i sin nöd hade måst tåla,
En stor nesa. Som uppenbart tecken
Framlade kämpen Grendels arm,
835 Hand och axel — allt hvad som hörde
Till Grendels grepp — under det vida taket.

På intet villkor ville jarlarnes värn
Låta den mordiske gästen få gå med livet
Och ansåg icke hans levnadsdagar
Nyttiga för någon. Där svängde mången
795 Av Beowulfs män sitt gamla svärd,
Ville värna den frejdade furstens,
Hövdingens liv, om så de kunde.
De visste det ej, de tappre krigarne,
Då de kämpade denna strid
800 Och ville hugga den skuldbelastade fienden
På alla håll och nå hans själ,
Att intet det bästa stål på jorden,
Ingen klinga ville bita på honom;
Ty han hade genom trolldom gjort sig hård emot alla
805 Segervapens eggar. Ömkligt skulle
Hans levnads slut bliva den dagen
Av detta livet och den främmande gasten
Fara fjärran i fiendernas våld.
Då kunde märka han som förut
810 Med fröjd i hågen övat många illdåd
Mot människosläktet — han var fiende till Gud —,
Att hans kropp icke ville följa honom,
Utan Hygelacs modige frände
Höll honom med sin hand: den enes liv
815 Var den andre okärt. Kroppssmärta led
Den hemske skräckbringaren: på hans axel skönjdes
Ett oläkligt sår; senorna sprungo,
Benhöljena knakade. Stridsära vart
Given Beowulf; dödssjuk måste
820 Grendel fly därifrån till träskets stränder,
Söka sitt glädjelösa hem. Han visste fullväl,
Att hans levnads slut nu hade kommit,
Hans dagars tal. Alla daners önskan
Blev nu uppfylld genom denna stridsstorm.
825 Den vise och tappre, som kommit från fjärran
Hade då rensat Hroðgars sal,
Frälst den från fiendskap. Han gladde sig åt nattarbetet
Och sin hjälteära. Götarnes hövding
Hade hållit sitt ord till öst-danerna
830 Och även avhjälpt allt det lidande,
Den smygande sorg, som de förut lidit
Och i sin stora nöd hade måst tåla,
En stor nesa. Som uppenbart tecken
Framlade kämpen Grendels arm,
835 Hand och axel — allt vad som hörde
Till Grendels grepp —under det vida taket.

Kapitel 13 - Segern firas med saga och sång.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.