Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 31
Gåvor åt götiska fursteparet. Hygelacs gengåvor.

»Så lefde denne folkkonung efter gammal sed;
2145 »Och ej gick jag miste om lönen
»För min styrka, utan Healfdenes son
»Gaf mig skatter efter eget val.
»Dessa vill jag i kärlek öfverlemna åt dig,
»O hjeltekonung; ännu hör all
2150 »Min kärlek till dig: jag har få
»Blodsfränder utom dig Hygelac.»
Sedan lät han bära in fälttecknet med vildsvinshufvud,
Hjelmen hög i striden, den grå brynjan,
Det dråpliga slagsvärdet och talade högtidligt:
2155 »Mig gaf Healfdene denna krigsklädnad;
»Den vise fursten bad mig med månget ord,
»Att jag skulle för dig upprepa dess ursprung.
»Han sade att Heorogar, Scyldingarnes furste,
»Haft densamma en lång tid.
2160 »Dock ville han ej gifva bröstklädnaden
ȁt sin egen son, den raske Heoroveard,
»Fastän han var honom huld. Bruka allt väl!»
Jag har hört att i spåren på dessa smycken följde
Fyra hästar, appelkastade,
2165 Fullkomligt lika: han förärade honom
Dessa hästar och skatter. Så skall en frände göra
Och ej utlägga listigt nät för en annan,
Ej bereda med hemliga konster
Vapenbroderns död. Mot den stridshårde
2170 Hygelac var hans frände mycket huld
Och hvardera betänkt på den andres glädje.
Jag har hört att han gaf Hygd halsringen,
Det underbara smycket, som han fått af Vealhtheov,
Furstedottern, jemte trenne smärta,
2175 Sadelbjerta hästar: sedan var hennes
Bröst smyckadt efter ringens mottagande,
Så utmärkte sig Ecgtheovs son,
Den stridsberömde mannen, genom goda gerningar,
Lefde i ära och slog ej vid gästabudet
2180 Sina hirdkamrater: hans sinne var ej vildt,
Utan den stridsdjerfve bevarade med den största kraft
Bland menniskors slägte den mäktiga gåfva,
Som Gud honom gifvit. Föraktad var han länge,
Så att göternas barn ej räknade honom för god,
2185 Och krigsskarornas furste ej ville
Anse honom mycket värd på mjödbänken.1
Man trodde fast, att han var en trög
Och håglös ädling; men ändring kom
Af all nesa för den ärorike mannen. —
2190 Sedan lät jarlarnes värn, den tappre konungen
Hemta in Hreðels efterlämnade,
Guldbeslagna svärd: ej fanns då bland göterna
En bättre skatt i fråga om svärd.
Detta lade han i Beovulfs sköte
2195 Och gaf honom sedan sju tusen,2
Hus och furstestol. Genom börd hade de
Båda tillika bland folket land,
Gods och odalrätt, det vida riket,
Den ene3*) dock mer, han som var den bättre.
2200 Sedan hände detta i följande dagar
De vilda kämparne, när Hygelac stupat,
Och slagsvärden blifvit hans son
Heardreds hane under sköldens prydnad,
Då strids-scilfingarne, de hårda kämparne,
2205 Bland det segerrika folket uppsökte
Och i striden fällde Hererics frände4.
Sedan öfvergick det vida riket
I Beovulfs hand; han styrde det väl
I femtio vintrar — gammal var då konungen,
2210 Odalherren — till dess en drake
Började råda om mörka nätter.
På den grå heden bevakade han en skatt
I en stupande klippa: vid dess fot gick en stig,
Ej känd af menniskor. Dit in gick en gång
2215 En man, jag vet ej hvem, grep med ifver
I den hedniska skatten. ............................
................................................................5

2216 ur hednaskatten    en herrlig bägare
ädelstenssmyckad —    han [ångrade sig] sedan
att så slemt han svek    den sovande draken
efter tjuvars sed;    det var känt och sport
2220 av vigmännens gårdsfolk,    att vred han var.
Det gjordes ej uppsåtligt    intrång på ormskatten,

»Så levde denne folkkonung efter gammal sed;
2145 »Och ej gick jag miste om lönen
»För min styrka, ty Healfdenes son
»Gav mig skatter efter eget val.
»Dessa vill jag med glädje överlämna åt dig,
»O hjältekonung! ännu beror all
2150 »Min ynnest av dig: jag har blott få
»Blodsfränder utom dig, Hygelac.»
Sedan lät han bära in fälttecknet med vildsvinshuvud,
Hjälmen, hög i striden, den grå brynjan,
Det dråpliga slagsvärdet och talade högtidligt:
2155 »Mig gav Hroðgar denna krigsklädnad;
»Den vise fursten bad mig med månget ord,
»Att jag skulle för dig omtala hans gåva.
»Han sade, att Heorogar, Scyldingarnes furste,
»Haft densamma en lång tid.
2160 »Dock ville han ej giva bröstklädnaden
»Åt sin egen son, den käcke Heoroweard,
»Fastän han var honom huld. Bär den med lycka!»
Jag har hört, att i spåren på dessa dyrbarheter följde
Fyra hästar, appelkastade,
2165 Fullkomligt lika: han förärade honom
Dessa hästar och skatter. Så skall en frände göra
Och ej utlägga illistigt nät för en annan,
Ej bereda med hemliga konster
Vapenbroderns död. Mot den stridshårde
2170 Hygelac var hans frände mycket huld
Och vardera betänkt på den andres glädje.
Jag har hört, att han gav Hygd halsringen,
Det underbara smycket, som han fått av Wealhtheow,
Furstedottern, jämte trenne sirliga,
2175 Sadelbjärta hästar: sedan var hennes
Bröst smyckat efter ringens mottagande. —
Så utmärkte sig Ecgtheows son,
Den stridsberömde mannen, genom käcka bragder,
Levde i ära och dräpte ej vid dryckesgillet
2180 Sina hirdkamrater: hans sinne var ej vilt,
Utan den stridsdjärve bevarade med den största kraft
Bland människors släkte den mäktiga gåva,
Som Gud honom givit. Föraktad var han länge,
Så att götarnes barn ej räknade honom för god,
2185 Och krigsskarornas furste ej ville
Anse honom mycket värd på mjödbänken.1
Man trodde fast, att han var en trög
Och håglös ädling; men upprättelse fick
För all nesa den ärorike mannen. —
2190 Sedan lät jarlarnes värn, den tappre konungen
Hämta in Hreðels efterlämnade,
Guldbeslagna svärd: ej fanns då bland götarne
En bättre skatt i fråga om svärd.
Detta lade han i Beowulfs sköte
2195 Och gav honom sedan sju tusen,2
Hus och furstestol. Genom börd hade de
Båda tillika bland folket land,
Gods och odalrätt, det vida riket,
Den ene3*) dock mer, han som var den bättre.
2200 Detta åter hände i senare dagar
Stridshjältarne: när Hygelac stupat,
Och slagsvärden blivit hans son
Heardreds bane under sköldens skydd,
Då Strids-scilfingarne, de hårda kämparne,
2205 Bland det segerrika folket angrepo
Och i striden kuvade Hererics frände4;
Då övergick det vida riket
I Beowulfs hand; han styrde det väl
I femtio vintrar — gammal var då konungen,
2210 Landets herre — till dess en drake,
Som bevakade en skatt i den stupande högens
Omstridda håla, började härska
Om mörka nätter. Vid högens fot gick en stig,
Okänd för människor. Dit in gick en gång
2215 En man, jag vet ej vem, grep med iver
Den hedniska skatten. ............................
................................................................5

2216 ur hednaskatten    en herrlig bägare
ädelstenssmyckad —    han [ångrade sig] sedan
att så slemt han svek    den sovande draken
efter tjuvars sed;    det var känt och sport
2220 av vigmännens gårdsfolk,    att vred han var.
Det gjordes ej uppsåtligt    intrång på ormskatten,

Kapitel 32 - En man plundrar en drakskatt. Draken hämnas med att härja bygden.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  1. D. ä. bland hirdmännen.
  2. Troligen underförstås ett landmått. Sannolikt det anglosaxiska hide som är ett mått på jordens avkastning (och inte dess yta). En hide räckte för att försörja en bondefamilj under ett år.
  3. Hygelac.
  4. Heardred. Handskriften har "nefan Hererices". Nefan kan betyda både brorson eller systerson och eftersom Heardred inte hade någon farbror med det namnet bör det rimligen tolkas som "systerson". Göran Collinder har också översatt detta ställe med "Hereriks systerson".
  5. Av de 11 följande halvverserna kunna blott fragment läsas i handskriften. De innehålla troligen ungefär detsamma som de närmast följande. Texten i grön färg är hämtad från  Björn Collinders översättning från 1955. (Notera att Wickberg har valt att nämna ormskatten/drakskatten på rad 2223 trots att det återfinns på rad 2221 i handskriften). Colliander har alltså på detta ställe översatt texten som Wickberg valde att utelämna. Men han har å andra sidan en ännu större lucka än Wickberg på raderna 2228b-2230a.
  • Hygelac. Stället kan ock fattas så: Gods och odalrätt, men han som var bättre, Hade dock mer: det vida riket.