Startsidan Svensk historia Historisk atlas Historiska källor Karoliner Gästbok
Romerska källor Beowulf Isländska sagor Heimskringla
 
  TACITUS MINDRE
  SKRIFTER


  Dialogus de oratoribus
  Agricola
  Germania

 
ANNALES
 

  BELLO GALLICO

 
LIVIUS
 

  BEOWULF

  WIDSITH
 

  ISLÄNDSKA SAGOR
 
  Jomsvikingasagan
  Ramnkel Frösgode
  Gisle Sursson
  Gunnlög ormtunga
  Hervararsagan
 

  HISTORIA NORWEGIE
  HEIMSKRINGLA

  STYRBJÖRNS SAGA
 
 
 
Cornelius Tacitus

  Snorre Sturlasson
 
Isländska skalder
 


Örjan Martinsson

Beowulf

0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22,
23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43

Kapitel 6
Beowulf och Hroðgar hälsa varandra.

Scyldingarnes värn Hroðgar talade:
»Jag kände honom, då han var ett barn.
»Hans gamle fader hette Ecgtheov;
»Honom gaf göten Hreðel till äkta1
375 »Sin enda dotter; hans starke son
»Är nu hit kommen, har uppsökt en huld vän.
»Det sade då sjöfarande,
»Som förde öfver göternas gärder2
»Dit efter önskan, att den stridsberömde
380 »Hade trettio männers styrka
»I sitt näftag. Den helige Gud
»Har sändt honom till vest-danerna,3
»Så jag hoppas, oss till bistånd
»Mot Grendels fasa. Jag vill bjuda
385 »Den gode smycken för hans djerfva mod.
»Skynda du dig, bed dem gå in
»Att se den samlade kretsen af vänner.
»Säg dem också, att de äro välkomna
»Till danamännen». Då gick Vulfgar
390 Till salsdörren, förkunnade derinne:
»Eder lät säga min segerherre,
»Öst-danernas3 furste, att han känner eder börd,
»Och att I tappre ären välkomna
»Öfver hafvets vågor hit till honom.
395 »Nu mån I gå i edra rustningar
»Under hjelmarna att se Hroðgar.
»Låten sköldarne och de dödsbringande spjuten
»Bida här på samtalets utgång!»
Upp steg då den mäktige, kring honom mången man,
400 En ståtlig kämpaskara; några stannade der
Att vakta rustningarna, som den starke bjöd dem.
De skyndade samlade efter mannens anvisning
Under Hjorts tak; den hugstarke gick,
Hård under hjelmen, och ställde sig vid härden.4
405 Beovulf talade — på honom sken brynjan,
Ett stridsnät flätadt af smedens konstflit —:
»Hell dig, Hroðgar! Jag är Hygelacs
»Slägting och hirdman; jag har i min ungdom
»Utfört många bragder. På min odalgård
410 »Fick jag noga reda på Grendels sak.
»Sjöfarande säga, att denna sal,
»Det yppersta af hus, står tom och gagnlös
»För alla män, sedan aftonljuset
»Varder doldt under himlens glans,
415 »Då rådde mig mina stamfränder,
»De yppersta män, kloka karlar,
»Att jag skulle söka dig, konung Hroðgar;
»Förty de kände min stora styrka,
»Hade sjelfve sett, då jag kom ur striden,
420 »Blodbestänkt af fiender; troll5 band jag der,
»Ödde jättarnes slägt och slog om natten
»Hafstrollen6 på vågorna, led stort trångmål,
»Hämnades fiendtligheten mot vind-göterna, som lidit ve,
»Krossade deras fiender. Och nu skall jag ensam
425 »Hålla möte med jätten Grendel,
»Olycksbringaren. Nu vill jag då
»Bedja dig, furste öfver lysande daner,
»Scyldingarnes skydd, en enda bön:
»Att du, krigarnes värn, folkens herre och vän,
430 »Ej vägrar mig nu, då jag kommit så fjerran från,
»Att få ensam med mina jarlars skara,
»Denna hårda hop, rensa salen Hjort.
»Jag har också sport, att olycksbringaren
»I sin sorglöshet ej bryr sig om vapen.7
435 »Jag försmår då, så sannt mig Hygelac,
»Min folkkonung, vare blid i hågen,
»Att bära svärdet eller den sida, gula
»Skölden i striden, utan med näfven skall jag
»Fatta tag i fienden och kämpa om lifvet,
440 »Bröst emot bröst; der får den lita
»Till herrens dom, som döden rycker bort.
»Jag tror nog, att han vill, om han får råda,
»Uppäta götamännen i denna stridssal
»Oförfäradt, som han ofta gjort
445 »Med blomman af daner. Ej behöfver du hålla
»Vakt öfver
mitt hufvud;8 han vill nog ha mig,
»Bestänkt med blod, om döden bortrycker mig:
»Enslingen bär bort det blodiga liket,
»Tänker kalasa, äter det sorglöst,
450 »Vandrar9 i kärrets vrår; ej behöfver du då längre
»Sörja för vården utaf min kropp.
»Sänd till Hygelac, om striden bortrycker mig,
»Den bästa af stridsskrudar, som värnar mitt bröst,
»Den yppersta rustning, ett arf efter Hreðla,
455 »Velands10 verk. Alltid går ödet, som det skall.»

Scyldingarnes värn Hroðgar talade:
»Jag kände honom, då han var ett barn.
»Hans gamla fader hette Ecgtheow;
»Honom gav göten Hreðel till äkta1
375 »Sin enda dotter; hans starke son
»Är nu hitkommen, har uppsökt en huld vän.
»Det sade då sjöfarande,
»Som förde över götarnes gåvor2
»Dit efter önskan, att den stridsberömde
380 »Hade trettio männers styrka
»I sitt nävtag. Den helige Gud
»Har i sin nåd sänt honom till väst-danerna,3
»Så jag hoppas, att hjälpa oss
»Mot Grendels fasa. Jag vill bjuda
385 »Den gode smycken för hans djärva mod.
»Skynda du dig, bed dem gå in,
»Att jag må se den samlade kretsen av fränder,
»Säg dem också, att de äro välkomna
»Till danamännen.» Då gick Wulfgar
390 Till salsdörren och hälsade inifrån:
»Eder lät säga min segerherre,
»Öst-danernas3 furste, att han känner eder börd,
»Och att I tappre ären välkomna
»Över havets vågor till honom.
395 »Nu mån I gå i edra rustningar
»Under hjälmarna att se Hroðgar.
»Låten sköldarne och de dödsbringande spjuten
»Bida här på samtalets utgång!»
Upp steg då den mäktige, kring honom mången man,
400 En ståtlig kämpaskara; några stannade där
Att vakta rustningarna, som den starke bjöd dem.
De skyndade samlade efter mannens anvisning
Under Hjorts tak; den hugstarke gick,
Hård under hjälmen, och ställde sig inom hörhåll.4
405 Beowulf talade — på honom sken brynjan,
Ett stridsnät flätat av smedens konstflit —:
»Hell dig, Hroðgar! Jag är Hygelacs
»Frände och hirdman; jag har i min ungdom
»Utfört många bragder. På min odalgård
410 »Fick jag noga reda på Grendels sak.
»Sjöfarande säga, att denna sal,
»Det yppersta av hus, står tom och gagnlös
»För alla män, sedan aftonljuset
»Varder dolt under himlens valv.
415 »Då rådde mig mina stamfränder,
»De yppersta män, kloka karlar,
»Att jag skulle söka dig, konung Hroðgar;
»Förty de kände min stora styrka,
»Hade själve sett, då jag kom ur striden,
420 »Blodbestänkt av fiender; fem5 band jag där,
»Ödde jättarnes släkt och slog om natten
»Havstrollen6 på vågorna, led stort trångmål,
»Hämnades fiendskapen mot vädergötarne, som råkat illa ut,
»Krossade deras fiender. Och nu skall jag ensam
425 »Avgöra saken med jätten Grendel,
»Skräckbringaren. Nu vill jag då
»Bedja dig, furste över lysande daner,
»Scyldingarnes skydd, en enda bön:
»Att du, krigarnes värn, männens herre och vän,
430 »Ej vägrar mig nu, då jag kommit så fjärran från,
»Att få ensam med mina jarlars skara,
»Denna hårda hop, rensa salen Hjort.
»Jag har också sport, att skräckbringaren
»I sin sorglöshet ej bryr sig om vapen.7
435 »Jag försmår då, så sant mig Hygelac,
»Min folkkonung, vare blid i hågen,
»Att bära svärdet eller den sida, gula
»Skölden i striden, utan med näven skall jag
»Fatta tag i fienden och kämpa om livet,
440 »Bröst emot bröst; där får den lita
»Till herrens dom, som döden rycker bort.
»Jag tror nog, att han vill, om han får råda,
»Uppäta götamännen i denna stridssal
»Oförfärat, som han ofta gjort
445 »Med kraftstolte män. Ej behöver du hålla
»Vakt över mitt huvud;8 han vill nog ha mig,
»Bestänkt med blod, om döden bortrycker mig:
»Enslingen bär bort det blodiga liket,
»Tänker kalasa, äter det sorglöst,
450 »Nedblodar9 kärrets skrymslen. Ej behöver du då längre
»Sörja för vården utav min kropp.
»Sänd till Hygelac, om striden bortrycker mig,
»Den bästa av stridsskrudar, som varnar mitt bröst,
»Den yppersta brynja, ett arv efter Hreðla,
455 »Welands10 verk. Alltid går ödet som det skall.»

Kapitel 7 - Unfreð yttrar sig nedsättande om Beowulf.
Tillbaka till Beowulfs förstasida.

  1.  Hreðel gifte bort sin enda dotter till Ecgtheow. Deras son Beowulf var därmed systerson till den götiske kungen Hygelac.
  2. Texten talar här om skatteindrivning, handskriftens "gif-sceat" betyder "skatt-gåvor". Den är dock otydlig om huruvida götarna var mottagare eller avsändare till gärderna/gåvorna. Men danerna tycks ha varit den ena parten i transaktionen och med hänsyn till både formuleringen och de historiska förhållandena verkar det som mest sannolikt att Beowulfs folk betalade skatt till danerna.
  3. Benämningar som östdaner och västdaner är poetiska variationer på folknamnet daner. Det har föreslagits att dessa benämningar är en vittnesbörd om forntida politisk splittring inom i det danska folket. I Beowulfskvädet används de dock alltid som synonymer för hela det danska folket. Liknande benämningar är syddaner (464), nord-daner (784), spjut-daner (1), ring-daner (116), "lysande daner" (427),  och halv-daner (1069). Två gångar kallas daner dessutom för Ingviner (1072, 1319). På samma sätt som folknamnen används namnen på Skandinavien eller Skåne som  poetiska namn på hela danernas rike (19 och 1686). På rad 28 i den anglosaxiska dikten Widsith förekommer även benämningen sjödaner.
  4. Översättningens härden från 1889 grundar sig på en textändring av handskriftens heoðe till heorðe. I utgåvan från 1914 har Wickberg valt översätta det med hörhåll i enlighet med handskriften. Både Björn Collinder och Michael Alexander har dock i sina utgåvor accepterat textändringen.
  5. I utgåvan från 1889 står det "troll" istället för "fem" i utgåvan från 1914. Björn Collinder och Michael Alexander har den sistnämnda tolkningen. Handskriften har "fife".
  6. Wickbergs "havstroll" motsvaras av "näckfolk" i Björn Collinders översättning. Handskriften har "niceras" vilket Michael Alexander förklarar med "nicor = sea-monster".
  7. Eftersom Grendel inte använder sig av vapen förklarar den tappre Beowulf på raderna 435-441 att han ska göra likadant och förlita sig på muskelkraft.
  8. En hedersgärd åt den döde. Att täcka över huvudet ingår i begravningsritualen och Beowulf ger här uttryck för självförtroende när han säger att detta inte kommer att bli nödvändigt.
  9. Även här har Wickberg gjort två helt olika tolkningar av samma ord i de två utgåvorna. Björn Collinder har en tredje variant "utan att sörja,    Ej skall du ävlas". Michael Alexanders tolkning av handskriftens ord överensstämmer med Wickbergs från 1914.
  10. I nordisk mytologi är han känd som Völund eller Volund. Han var en mästerlig smed som förekommer i flera germanska berättelser. I engelsk litteratur kallas han för Wayland Smith, vilket är ett namn som bär en omisskännlig likhet med en annan välbekant figur från den tecknade TV-serien Simpsons.